Lössi, jag opererade mig också i Linköping för 3 veckor sedan. Hade bland annat ett muskelfäste som varit av i över tre år och som nu satts fast. Det spänner en hel del här med när jag böjer mig och det tar fortfarande emot att sitta normalt på en stol. Jag är extremt feg och försöker undvika allt som känns obehagligt. Är livrädd för att sabba något då jag kämpat för att få hjälp i över 3år.
trycker på o h spänner när ja sätter mig ner i soffan eller stol, sprecis när ja nästan är nere. Drar o spänner trycker när ja böjer mig framåt. Dammsög nyss svårt när man ska under soffor etc. ???? snart gått 4 v. Har ju ingen aning om hur det ska vara heller... Blir kanske ringa imorrn och fråga om D ska vara så.. ???? nån som känner igen sig...?
Ja, det är oerhört frustrerande vad man ska behöva kämpa. Först den femte gyn kunde konstatera att ett muskelfäste var av, trots otaliga besök under dessa tre år. Kan ju tycka att det borde vara grundläggande kunskap hos gyn att muskelfästen bör sitta fast för normal funktion. Nu är det bara att ta det lugnt och hålla tummarna för att det ska bli bra!????
Lössi: Ja, jag hade också Eva. Har aldrig träffat en så sympatisk läkare förut.
Idag var jag hos läkaren igen. Framfallet syns inget av längre. Men jag känner av underlivet precis som framfall (bättre än första halvåret efter förlossningen förstås) som obehag utom veckan innan mens.
1.5 år sen förlossningen
Däremot har det läkt ihop lite fel baktill efter förlossningen o perineumbristningen o bildats som en tunn flik som lätt töjs o då kan spricka o bli sår. Därför jag har ont där vid gynundersökning o samlag. Ska fortsätta använda olivolja samt att jag fick xylocaingel som är bedövning för att testa.
Men tyvärr är det inget som blir bättre utan bara är så nu o kan bli värre om man skulle skära upp o så ihop igen sa läkaren. Nerverna har liksom blivit mer smärtkänsliga.
Så bara att gilla läget o inse att det ju kunde varit mycket värre förstås.
Men ändå hemskt att inte kunna ha ett normalt samliv efter vaginal förlossning. .jag var ju så rädd för bla förlossningsskador o ville haft snitt men fick det ej.
Hon jobbar på universitetssjukhuset och det är landstinget.
Tänkte passa på att presentera mig. Har varit i tråden en stund men har inte ?vågat? skriva något förrän nu. Jag födde barn för snart sex månader sen. Hade ett långt värkarbete på tre dagar. Eftersom det var fullt på BB ville de inte ha in oss innan värkarna var fullt etablerade. Tror tyvärr att detta gjorde att jag kom in lite väl sent och jag var spänd i kroppen när jag kom in. Eftersom det var fullt, så blev vi skickade till ett annat BB lite längre bort. När jag kom in var jag redan öppen 7 cm och hade kraftiga värkar. På BB fick vi ett rum och det flöt på snabbt. Redan efter en timme var jag öppen 10 cm, sen tog det stopp. Det blev skiftbyte och personalen som var rätt frånvarande under mitt värkarbete och endast satt vid datorn när de väl var inne i rummet, försvann helt i 40 minuter. När det nya skiftet kom in gick vi igenom mitt förlossningsbrev och lite annat, 1 timme senare fick jag krysta. Hade inte tömt blåsan på nästan 5 timmar, så detta gjordes när 1 timmes krystbarbete inte gett någon effekt. Jag hade då över 1 liter i blåsan som tömdes ut. Då hade jag också börjat bli riktigt värksvag, så värkstimulerande sattes in. Efter det kommer vår dotter äntligen ut 40 minuter senare. Ingen sugklocka eller EDA, endast lustgas som smärtlindring. Däremot fick de hålla isär mina ben i gynställning under krystningarna, för jag var för spänd i både ben och bäckenbotten. Sprack genom hela mellangården men som tur var klarade sig sfinktern (grad 2). Min uppfattning från BB var att jag hade fått en väldigt liten inre bristning samt något stygn på vardera blygdläpp, totalt fem stygn bara. Jag försökte kolla själv med en spegel men kunde inte se något pga svullnaden. Frågade även BB-personalen men de kunde inte läsa ut något mer från journalen. Jag hade så ont att jag inte kunde vända mig i sängen eller gå utan hjälp. Kunde inte kissa eller tömma tarmen pga kraftiga kramper. Innan jag åkte hem från BB fick jag därför ta till Resulax för att undvika förstoppning. Allt detta trodde jag var helt normalt, jag hade haft en fin och bra förlossning enligt min barnmorska.
Även om jag nu i efterhand kan se att jag hade en lång och tuff förlossning, så tyckte jag direkt efteråt att det inte var så farligt. Däremot har tiden efter förlossningen varit en riktig utmaning. Har haft riktigt ont i flera månader. Hade feber och flera infektioner den första månaden. Kunde inte kissa det första dygnet och blev därför tappad flera gånger. Har fortfarande svårt att känna av när jag är kissnödig, så försöker att gå var 3-4:e timme. Stygnen gick upp efter tre dagar, så jag gick länge med ett öppet sår i mellangården. Att jag hade blivit sydd i hela mellangården upptäckte jag en vecka efter förlossningen, när jag själv skulle försöka kontrollera de stygn som hade lossnat. Detta efter att jag trodde att hela underlivet höll på att lossna, när kvarvarande fosterhinnor kom ut. Då hade även den värsta svullnaden släppt, så att jag kunde se tydligare. Fick en chock av hur det såg ut. Halva mellangården var borta och jag hade ett öppet sår i den del som var kvar, endast ett stygn var kvar närmast/på sfinktern. Kunde inte göra nummer 2 pga kramper i ändtarmen, gissningsvis var det bristningen/sprickor efter förlossningen som var svårläkta. De värsta kramperna släppte efter två månader men jag kan fortfarande känna av det ibland, även nu sex månader efteråt men för tillfället är det äntligen hanterbart. Pga smärtorna och kramperna fick jag ett kraftigt spänningstillstånd i alla muskler runtomkring. Detta gjorde det ännu svårare att göra nr 2, så jag fick ta fram olika metoder för att få det att fungera. Det värsta spänningstillståndet i musklerna har jag äntligen har fått bukt med hjälp av en superbra sjukgymnast och stretchövningar. Däremot kan jag fortfarande inte sitta, vet inte om det beror på musklerna, svanskotan eller om något annat. Det har blivit bättre men jag kan inte sitta mer än ett par minuter, så jag sitter mest på sidan i en fåtölj. Jag känner fortfarande inte om jag är kiss- eller bajsnödig längre på samma sätt som tidigare. När jag kissar är kisstrålen mycket längre bak och det känns som jag kissar från slidan när strålen är riktigt svag. Att göra nr 2 är fortfarande jobbigt och jag måste se till att gå direkt när jag får känningar, annars kan jag få vänta länge, eller till och med till nästa dag.
Resultatet efter min förlossning är en halverad mellangård, en bakre försvagning och en "lite" förslappad främre slidvägg. Mellangården och den bakre försvagningen ska opereras relativt snart och jag hoppas att det blir bra. Den främre försvagningen hoppas jag kan bli lite bättre med tiden. Slutade amma efter tre månader pga för snabb viktnedgång, då försvann även de värsta tyngdkänslorna. Under 2 månader var den främre slidväggen lite bättre, men tyvärr gick det tillbaka igen när jag lyfte något som var lite tyngre än vanligt. Jag kämpar med knipet och styrkan i bäckenbotten men det är fortfarande väldigt svagt. Vid mens känns allt ännu svagare. Jag antar att mina spända muskler och den långa krystningen vid förlossningen har satt sina spår. Samt att jag har varit för mycket stillasittande efter förlossningen.
Är det någon som har haft en liknande upplevelse som har blivit bra, eller i allfall blivit lite bättre efteråt. Just nu behöver jag lite pepp.
Minnie7, menar du utbuktning bak eller fram?
Minnie7, hur långt efter op blev ditt urinrör bättre? Har du gjort många knipövningar?
che71, jag var också noga med att undvika bristningar. Däremot var jag väldigt lugn inför förlossningen. Kunde aldrig ana att jag kunde bli så dålig efteråt. Kan fortfarande inte förstå hur det kunde bli så. Det var aldrig någon risk för barnet, hon mådde bra genom hela förlossningen. Kan också vara därför de tillät det att pågå så länge.