*Hej! Tycker att det är dags att

Hej på er tjejer...
Hängde med i den här tråden förut då jag haft två täta MA i vinter, utan mens emellan. Fick sen en mens och blev gravid igen, och det håller i sig än! Är nu i vecka 13 och jag mår fortfarande superilla men dom säger ju att man ska trösta sig med att då mår bäbisen toppen, så jag får väl också försöka se det så... Är ju också så fantastiskt glad för detta, och jag hoppas och håller tummarna för alla er andra i denna tråd att ni får en graviditet som sitter kvar! Nu är ju inte jag i slutet av min än på länga vägar, men det känns åtminstone så mycket bättre att man hunnit ända hit!
Kram på er allihopa!!!

Laisa: Vad roligt att höra, jag blir så glad för din skull. Det kommer säkert att gå jättebra för dig denna gången! Jag har ofta läst här på familjeliv att man blivit gravid direkt efter sina ma, mf eller utomkvedshavandeskap. Läkaren säger alltid till mig att vänta minst två månader. Varför? Det verkar ju gå jättebra ändå!!!

Det är jobbigt att vänta när man så gärna vill!

Oj ibland är man för snabb minsann! Jag har precis öppnat en ny tråd för oss som var med i den gamla tråden, men här är Kängu företagsam och startar en ny! Bra!

Kan uppdatera lite vad som hänt sedan sist. Jag har varit på återbesök till gyn och de har sagt att allt ser bara fint ut! LIvmoderna och såret har läkt bra utan någon infektion och då kan vi få börja i bebbe-verkstaden redan nu om vi vill!! Jippii!! Men! Vi har ju ett bröllop att se fram emot så vi kommer att vänta tills det är över. För med vår otur så blir det väl så att skulle man bli gravid innan så skulle jag väl få mf på bröllopsdagen! Och det vill jag inte att det ska hända så vi får vackert hålla på oss tills bröllopsresan!

Laisa: Härligt att höra att din inneboende fortfarande bestämt sig för att bo kvar hos dig! Håller tummarna för att det ska gå hela vägen fram!

Tjalle: Det är verkligen olika vad läkarna säger till en, men det verkar vara så att en del läkare tycker att kroppen behöver en tid att återhämta sig efter mf/ma så man bör vänta en eller två menser innan man börjar igen. Jag för min del tror att kroppen själv "känner" när den är redo igen. Är man både psykiskt och fysiskt ok efter ett mf/ma så är det väl bara att köra på igen om inte något annat medicinskt hinder föreligger.

Kuben: Lider också jag med dig. Men det måste väl ändå kännas skönt att börja inrikta sig på att få adoptera istälet och släppa alla tankarna på bio-barn om det ändå bara känns frustrerande och jobbigt för er båda. Ska hålla alla tummar och tår för att kursen blir givande och att resultatet så småningom blir ett barn i era armar! Eget eller adopterat!

Kängu: Hur går det med dina provsvar? Har du fått veta nåt?

Kram på er i natten!

Hej!

Har precis haft vårt tredje missfall, alla tre var MA och inträffade i v 7-8 men jag visste inget alls förrän på ultraljudet (alla tre gånger). Sista gången så fanns något, vi såg ett hjärtljud i v 8 (7+2), men två veckor senare fanns inget. Börjar kunna proceduren vid det här laget.

Har gjort alla tester som de gör (standard), men inga fel har upptäckts. Ska träffa läkaren imorron, har fått massor med bra idéer om vad vi kan fråga om och om det finns fler tester som kan göras. Vet inte om jag orkar med ett MF till. Den sista graviditeten fick jag dessutom hormoner 2 ggr/vecka, men det hjälpte ju föga.

Har någon några andra direkta tips - nån som gjort någon behandling av något slag och där det sen gått bra? Har någon provat akupuntur - och hjälpte det?

Kängu: Vad ska de göra för tester - och har du fått några svar?

Känner inte riktigt att jag kan ge upp hoppet om barn än...

Kramar till alla!

Hej!
Jag har hos den vanliga läkaren på KK fått ta sköldkörtelprover, cardiolopinantikroppsprover, lupus antikoagulans och nåt som har med koagulation, APTT, alla var normala. Jag och sambon har testats för våra kromosomer, men det svaret har vi inte fått ännu. Hormonerna vill de inte kolla, för de menar att de borde vara normala, men jag har kontakt med ytterligare en läkare och hormonprov ska tas i juli.

Kontraströngen av livmoder vill de inte göra förrän efter fyra missfall, plus att alla läkare hittills tycker att livmodern ser jättefin ut, men vad vet jag....

Jag har även, genom tips från personer på FL, kontaktat en dansk läkare, kopierar här från en annan tråd som jag skrivit i (för jag är så slö ).

**************
Här på FL fick jag tipset om en dansk läkare. Ole Christiansen, som i vanliga fall är överläkare på Abortus Habitualis kliniken på Rigshospitalet i Köpenhamn och vid sidan av driver en privat klinik i köpenhamn www.pregnancyloss.dk/

Han forskar kring immun-relaterade missfall/reproduktion och jag har besökt honom och tagit prover. Han verkar vara jätteduktig och insatt, tog en massa prover och hittar han fel så får man hjälp till terapi som innebär att man modifierar immunförsvaret. Besök plus prover kostade 2900 danska kronor. Om man skickar prover per post och får dem värderade så kostar det 1900 danska kronor.

Om man läser på nätet så verkar Dr Christiansen väldigt aktiv inom forskning om upprepade missfall och han verkade som sagt väldigt förtoendeingivande.

"Baksidan" är väl att det är dyrt och något experimentellt, men om man har råd och gett upp att bara försöka igen så är det värt det, det är ingen "flumdoktor" utan han arbetar alltså på Rigshospitalet med dessa frågor. En del personer verkar bli hjälpta av den tygen av terapi, men inte alla.
*********

Jag har fått svar från danmark, och danske läkaren är övertygad om att det är mitt immunförvar som är boven och vill att jag äter lågdos cortison varannan månad, till att börja med....och det gör jag med viss tvekan, men vi griper ju efter alla halmstrån så att säga....svenska läkare är mer skeptiska till detta, men jag har samtidigt känslan av att svenska läkare inte kan så mycket om missfall, medan det i danmark finns en klinik som är specialiserad på det.

Hör av er om ni undrar över något.

Hej tjejer och glad midsommar på er!!

Kängu: Det verkar ju spännande med den danska läkaren... Hoppas verkligen att det går vägen nu!! Men varför får du inte göra kontraströntgen?? Fånigt tycker jag! Jag gjorde det efter två MF, och då såg dom att ena äggledaren inte funkade längre, men att resten såg normalt ut (förutom att den är klart hjärtformad) Kan vara bra att veta... Stå på dig och få det gjort!!

Här är det den eviga väntan på icke-mensen som tar upp den mesta av tankeverksamheten. 4 dagar kvar till BIM, men jag tror inte jag hade ÄL den här månaden, så det är väl typ 1 % chans att det kan ha lyckats... Ja, ja, den som lever får se...

Stor kram på er!!!

Paprikan

Hej!

Hoppas alla hade en trevlig midsommar!!

Paprikan, jo jag ville väl göra konstraströntgen, men inte gyn
Såg din livmoder normal ut med vanligt VUL och att det de såg på kontrast kom som en överraskning? Med mig påstår de att det ser så fint ut, att det verkligen inte ser ut att vara några problem, gyn sade att om det är nåt är det en supertunnskiljevägg i så fall, men annars tycker de att det ser exemplariskt ut. Kan det se så perfekt ut, men helt annorlunda med kontrast?

Får väl fixa ett fjärde missfall då.... ,men hellre en bra graviditet förstås.

Äter cortison nu, hoppas det hjälper.

Våra kromosomer var bra, vilket nästan var synd, hade nog gärna velat ha en orsak, hellre det än att det aldrig fungerar....

Har ÄL i dagarna, nu efter två veckors cortison, önska mig lycka till...

Ha det bra tjejer

Hej!

Kängu: Att jag hade skiljevägg såg man på flödesultraljud men inte på vanligt ul. Och att livmodern är hjärtformad visste jag sedan tidigare, men det syntes väkldigt tydligt på kontrastspolningen. Vad man mer kan se är ju polyper, det kan tydligen vara svårt att se utan kontrast och kan vara en orsak till barnlöshet och MF (hade inte jag som tur var). Och så är det ju bra att kolla så man har normal passage i äggledarna eftersom risken för utomkveds ökar med dålig passage (som jag har på ena sidan).

Kram på er alla!!!

Hej tjejer!
Nu har jag hittat artikeln som jag skrev om förut.
Det heter Embolisering. Så här står det;
Embolisering mot myom i livmodern är ett skonsamt ingrepp som oftast görs med lokalbedövning. Läkaren gör ett minimalt snitt i ljumsken på patienten och för in en tunn slang, en kateter, i ljumskpulsådern.
När katetern nått livmoderartären släpper läkaren långsamt ut små plastpartiklar, stora som sandkorn, i blodet. Partiklarna kilar fast sej i just de kärl som går till myomen och blockerar blodflödet till dessa,villket så småningom gör att de krymper ihop. Blodflödet till själva livmodern tas däremot över av andra kärl, och fortsätter fungera normalt.
Ingreppet görs av en specialutbildad röntgen läkare som samtidigt på en skäm följer vad som händer. Själva ingreppet brukar ta mellan en och två timmar.
En natt på sjukhus och 7-10 dagars sjukskrivning brukar räcka efter ingreppet.
Vill du läsa mer så försök få tag i Året Runt Nr 22, 26/5-2/6 -05. Eller så kan jag skriva resten om du vill.
Ha de! Kram

Är alla på semester eller???
Jag går på semester den 18/7, det ska bli sköönt.

TREVLIG SOMMAR OCH KRAM