Är förlossningen den värsta smärta du känt?

Amningen (nu fär mig) precis 2 dygn efter förlossningen är rätt grym också, en stark ilande intesiv stark smärta.
Men igen, jag luktar på min älskade bebis och gillar läget.
Skilland då med gallsten, skador och operationer: dte är ju jobbigt i sig sjäöv och olika smärtreceptorer funkar olika.
Finns tryckreceptorer, alfa-a-fibrer: ilande plötslig smärta och deltafibrer, dov molande smärta...
Och alla är individuella, även om smärta också är en "sund signal" att kroppens vävnad är skadad, så utan den skulle man nog gå i tusen stycken. Finns barn som föds utan smärtkänsla, de skadar sig sjukt mycket, det är jättefarligt ju!
Men visst, inte roligt med smärta.Inte ett dugg! Trötthet, andra negativa tillstånd och känslor gör också det svårare att acceptera smärtan, även fysiologsikt.

Kommer aldrig i livet amma 3an... Trodde liksom med de 2 första att man var tvungen. Nu vet jag bättre.

Jo, det är det.

Inte det 24 h långa värkarbetet, men krystningsskedet är helt klart det ondaste jag haft.

Skall dock tilläggas att jag varken haft njursten eller någon fraktur i mitt liv.

Nja. Smärtan i sig var nog bland det mest intensiva, men man glömmer ju fort. Och för mig är inte graden av  smärta det som styr hur jobbigt det är, eftersom jag tycker mig vara ganska bra på att hantera smärtan. Går in i mig själv, skalar bort allt utanför och andas igenom det i princip. 

Den värsta smärtan i samband med förlossningen var nog ctg-kollerna i väntan på bm med första barnet, gruvligt ont i ryggen,  konstanta värkar och ligga stilla på rygg på en brits i en timme... Aj.

Men när jag mått sämst var nog när jag hade lunginflamation och inte kunde sova eller äta och inte orkade stå eller gå i princip. Det är inte smärtan som är det jobbiga, utan att inte veta varför jag mår dåligt eller  när det går över. Och att ha en massa saker jag vill göra, men inre orkar. Blä för sjukdom, hellre förlossning alla gånger :)

Noop, komplicerat fotledsbrott. Första operationen gick fel, och den smärtan... Fy. Det kändes som att någon korsfäste mig genom benet.

Det beror på hur man ser det, jag kan inte riktigt svara. Senaste förlossningen upplevde jag på det stora hela inte som så farlig även om jag under vissa stunder önskade mig död.

Jag skulle hellre gå igenom en förlossning igen än några månader av amning eller att återuppleva ett gammalt benbrott som jag hade i yngre dagar. 

Fick en liten son för 5 dagar sen. Värkarna var inte roliga, gjorde så sjukt ont och hann inte få någon bedövning mer än lustgasen då jag kom in när jag redan var öppen 7 cm och sen gick resten så fort samtidigt som narkosläkaren blev tvungen att springa iväg till operation. Krystvärkarna var inte heller särskilt roliga eftersom man försökte undvika att kissa eller bajsa på sig ^^ men när man väl struntade i det o fokuserade på att få ut barnet var det rätt lugnt även fast det gjorde ont. Tycker nästan det värsta var när dom stog o tryckte på magen för att få livmodern att gå ihop o tömma sig. Helst ville man ju bara klappa till dom samtidigt som man nästan kände sig förlamad av smärtan.

Nej, hade en svår förlossning, men tyckte ändå smärtlindringen fungerade bra.

Värsta smärtan hittills var att ha käken ur led i flera timmar innan någon läkare fick den på plats igen, att spy av smärta med en mun som inte går att stänga i en ambulans är inte kul..

Ja helt klart. Jag ville hellre dö fast det gick ju inte 😉 Däremot var jag tyst under mina förlossningar, koncentrerad liksom. Bröt armen för 3,5 år sedan och den sprutan jag fick rakt in i benet i armen var INTE nådig men skönt efter 😊 Efter förlossningarna med söndrigt underliv och amning har inte heller varit kul för min del. Efter kejsarsnitt helt ok.

★*☆ Stolt mamma till Philip 021128, Nova 070810 & Elliot 100426 ★*☆

Nej den värsta smärtan var när jag fick mitt första barn och bedövningen inte tog på halva sidan av magen när det akuta kejsarsnittet gjordes :/