Är förlossningen den värsta smärta du känt?

Nej. Det värsta jag smärta jag känt var när jag gravid med mitt andra barn, min äggstock vred sig x antal varv runt sig själv och runt en cysta jag tydligen hade, den svällde då till storlek av en apelsin och var omöjlig att smärtlindra oavsett hur mycket smärtstillande jag fick. På andra plats kommer kejsarsnittet/operationen de utförde då, spinalen tog inte riktigt och det gjorde fruktansvärt ont när de skar i mig. På tredje plats kommer mitt första barns vaginala förlossning.

Jag är en ovanligt klantig individ så jag har känt på det mesta i smärt väg. Senast fastnade jag med lillfingret 8 kuggar in mellan hållaren och trumman i en cementblandare. Gick inte att dra ut tassen, utan var bara att glatt vrida tillbaka alla 8 kuggarna över knogen -kände mig så innerligt korkad så jag inte sa ett knyst utan bara bet ihop, vred tillbaka, kom loss och pilade in för att slicka mina sår.. *ryyyys*. Nu väntar första förlossningen i mars och pga min höga smärt tröskel är jag nu istället rädd för att vänta för länge med att åka hemifrån... 

hur man än vänder och vrider så har man rumpan bakåt...  

Ryggskott och vinterkräksjuka i kombination är inget jag rekommenderar. Jäkla dåligt tajming alltså.

Fram till jag i veckan drabbades v en postspinal huvudvärk trodde jag att föda barn var värsta smärtan som existerat..

jag tycker det var fruktansvrt. Men jag har fött 4 barn och det beror mycket på en själv, hur man slappnar av och låter kroppen jobba, eller om man blir rädd och spänner sig.

när jag fyck 4an så hade jag läst på om dyktekniken och dessutom fick jag så mycket lustgas att jag då och då vblev medvetsslös, hihi, men det hjälpte kroppen att slappna av och jobba "själv" . Gick mycket bättre.

Nej. Jag har fått en klump betong på tån. Det var 10ggr värre än att föda barn.

Nej, förlossningen var inte det mest smärtsamma jag upplevt. Hade "bara" lite lustgas. Inte heller bedövning vid stygnen.

Den värsta smärta jag upplevt var amningen. Jag hade 0,5 cm breda köttsår rätt över hela bröstvårtan. Varje gång dottern sög sig fast så fick jag stå emot reflexen att kasta henne ifrån mig med alla krafter jag kunde hitta. Det var som det värsta skoskav du kan tänka dig - som du sen kör en kniv igenom och vrider runt.
Jag bet min man i händerna, grät, gnisslade tänder, ville kräkas och kände mig allmänt sjuk.
Fy faaan!
Hellre tre förlossningar på raken än det...

Det beror ju på hur jag ser det. Värkarna med sonen var helt jävla fruktansvärda och kom varannan minut. Jag kräktes av smärta och var helt slut. Men smärtan släppte ju mellan värkarna och då hann jag pusta ut.

Den värsta smärtan jag varit med om var när jag fick huvudvärk som nästan fick mig att tuppa av. Jag är rätt smärttålig i vanliga fall men då låg jag och grät av smärta.