Pappor ang. amning

Svar från en såndär "akademiker": Jag hade gärna ammat min son tom tre års ålder, men var tvungen att sluta när sonen fyllde två. Men personligen (obsobs, personligen) skulle gränsen gått vid fyra år för mig.
Min man har alltid stött mig, så jag vet inte hur det hade känts om han inte gjort det. Hade nog inte fixat amningen i sådana fall för han har alltid varit min klippa. Inte alls någon bifigur, utan den viktigaste i mitt och min sons liv.

Fast det är faktiskt en STOR skillnad to m mellan 4år och 7år,eller hur akademikern?

Tjenare!
Kanske du kan stilla min nyfikenhet och svara på frågan varför du gärna hade ammat din son vid 3(4) års ålder?

jag vet faktiskt inte, jag hade helt klart diskuterat saken med honom och om jag köpte hans argument så. Men än så länge har jag inte hört nått argument som jag har tyckt varit vettigt.

Men vi har hyfsat lika syn på barn och fostran så jag hade ärdligt blivit förvånad om han hade tyckt att jag skulle sluta amma tidigt

Så om han hade ett bra argument till varför så hade du slutat?
Då hade du ju gått emot det du säger om att du gör det för barnets skull?
Och hade du inte slutat så hade nog din man ansett att han har väldigt lite med uppfostran av era barn att göra?

Både ja o min man har diskuterat de här med amning!
Jag helammar våran son på 3 månader och det är helt underbart o så himla mysigt!
Men ärligt tycker det är helt fel när ett barn kan springa och ta upp bröstet själv!nee då är det dags att lära sig äta annan mat.
Då handlar det inte om att amning är bra för barnet då är det mest nått knepigt hos föräldern. ja menar ska han sova i sängen när han är 16 år oxå då lr?
Tror mer att det är mamman som har svårt att aceptera att barnet blivit stort!

Vad skulle hon ha sagt då??
"Ja, de är de pojkarna klämmer på"
???

Brösten ÄR ju faktiskt först och främs ämnade att ge näring och trygghet till våra barn!! Sen att vi i västvärlden (och i vissa, inte alla, andra kulturer) ser dem som sexobjekt är ju något vi hittat på!!

Har skickat länken till min käre make och väntar ivrigt på hans inlägg!

Jag har väl inte skrivit att jag gör det för barnets skull. Jag skulle inte ha ammat länge bara för min sons skull. Om jag hade tyckt att amningen var jobbig eller det inte hade känts rätt hade jag inte ammat så länge.

Jag hade övervägt att sluta om han hade ett bra argument, ja.

Vi har båda del i våran sons fostran, ibland är nånting viktigt för mig och ibland för min sambo. Bara för att jag kanske inte skulle sluta amma behöver ju inte betyda att han inte har med sonens fostran att göra.

Där kan jag faktiskt INTE hålla med dig (men det är väl typ första gången! )

Jag skulle bli väldigt ledsen om M hade tyckt att jag skulle sluta amma! Jag kan inte komma på en enda anledning till varför jag skulle sluta för HANS skull.

Visst har vi ju båda lika mycket att säga till om när det gäller barnens fostran men... jag tycker nog inte riktigt amningen hör dit. Det är som att jag skulle komma på nån anledning till att han skulle sluta... tja, dansa med barnen eller kramas eller nåt liknande.
Eftersom ingen skadas av det så finns det ingen anledning för den andra att bestämma över det!

Skulle han däremot mata dem med godis varje dag så skulle jag sätta in mitt veto direkt!