Hej
Ett exempel från Linköping:
För att få bli kontaktfamilj ska du här lämna både registerutdrag från kronofogden, skatteverket och polisen för utredning i socialnämnden (inte socialsekreterarna ensamma alltså, utan dessutom ett antal politiker som granskar deras beslut). Du får i princip inte ha haft kontakt med socialen i egna ärenden.
Man gör minst två hembesök innan godkännandet, samt en djupintervju själv på socialförvaltningen där alltid två socialsekreterare är med vid både besök och intervjuer. De kan sen göra oanmälda besök när man har sitt kontaktbarn.
Ersättningen delas i en del som är arvode och en del som är omkostnader. Omkostnadsdelen ska täcka mat, sängkläder, tvål, toapapper, blöjor och förbrukningsvaror och vissa basala delar av nöjen, som t ex något besök till simhallen osv.
Arvodet är vår "lön" för jobbet vi gör. Vi betalar skatt på ersättningen. Rekommenderat pris från Sveriges kommuner och Landsting (som är arbetsgivarorg. för alla kommuner) är per barn och dygn. Är barnet bidragsberättigat enligt SoL kan det vara en annan taxa än om barnet har rätt till ersättning enlgit LSS.
116 kr per dygn och barn mellan 0-12 år får man i omkostnadsersättning, och arvodesdelen är 147 kr per dygn före skatt.
Man har normalt kontaktbarnet från fredag em till söndag kväll, t ex varannan helg, eller var tredje eller i enstaka fall en gång i månaden.
Det är ett stort ansvar och man är garanterat inte bara barnvakt. Våra barn är ett stort jobb och speciellt viktigt är det att tänka igenom både aktiviteter, och omsorg så att det i bästa fall kan väga upp för den trassliga situation de har hemma.
Lätta pengar är det inte! Vi gör det för att vi vill kunna förändra framtiden för våra kontaktbarn, så de känner sig trygga och kanske sjäva inte hamnar i sina föräldrars situation.
Dock vill vi inte gå back på att göra det. Vi får arvode så att vi t ex kan gå ut på restaurang och bio en gång i månaden. I övrigt lägger vi mer pengar på barnen än 116 kr/dygn. Det är ju inte bara mat barnen behöver. Vi vill ju också ge dem t ex födelsedagspresenter, utflykter och annat. Vi har inga egna barn, så vi köper inte saker till andra. Dessutom är det som någon sa. Vi meddelar om det är något större vi behöver köpa, som t ex bilbarnstol. Då kollar de med familjen om de kan låna ut en. Kan de inte det (tex har ingen egen bil) så kan man ibland få låna en som socialen har i sitt förråd, eller så får man köpa en, lägga ut pengar och sen lämna kvitton på det.
Man engagerar sig för att barnen är så värdefulla. Tråkigt om någon har andra erfarenheter, men det finns alltid de som alltid tror att människor är onda och bara gör sånt för pengar, men jag är inte en av dem.
Jag väljer att tro att de allra allra flesta som engagerar sig som oss, dvs gör det för barnens skull. Men rötägg finns i alla kategorier, yrken, bostadsorter osv, men dra inte alla över en kam. Vi älskar våra kontaktbarn!