Vill ha barn med min älskare...

Jadu det är möjligt och jag har inte heller sagt annat, men jag kommer aldrig förstå mig på de som är så jävliga mot sin egen familj. Trampade jag på en öm tå hos dig?

Ja ni är två men det är enbart du som har ansvar över det du väljer att göra. Ni har intalat er en lögn om att så länge det inte syns så finns det inte men det är inte sant och det vet ni nog innerst inne också.

Det jag absolut inte förstår är hur du kan vilja göra ett barn på dessa grunder, känner du inte att det är fel på något sätt? Känner du inga skyldigheter mot barnet, ett ansvar?

CloudBerry: Vad för skyldigheter har jag mot barnet? Det jag har kommit till insikt om är ju att jag innert inne vill lämna min man. Det handlar ju alltså inte om att lura på honom ett barn som inte är hans (även om han skulle älska det precis lika mycket).

Att föda ett barn med en man som jag inte lever ihop med ser jag kanske i någon mån som sorgligt, men jag tror på inga sätt att barnet i fråga skulle lida. Det handlar om fördomar att det bästa är kärnfamiljen osv...

Naturligtvis skulle jag framstå som en "bitsch" av min älskares fru och hans familj. Det kommer ju bli min älskares val om han vill träffa sitt barn eller inte. Vilket jag vet han kommer vilja...

Att planera att skaffa barn med en som aldrig kommer att ställa upp som pappa är helt sjukt. Det är okej om det sker av misstag men att medvetet sätta ett barn i världen som kommer att ha en skitstövel till frånvarande pappa är bara egoistiskt och elakt.

Om han nu kommer ställa upp som du säger varför lämnar han då inte sin nuvarande och börjar sitt liv med dig så att ni kan planera och skaffa barn tillsammans?

Om nu nu vet att din man inte är den rätta, varför lämnar du honom inte på en gång då?

Tycker att det är höjden av egoism att tänka som du TS. Ett barn är ingen chihuahua eller vill-ha-pryl - det är ett livstidsansvar!

CloudBerry:

Jag avser att lämna min man... Jag har insett att jag inte kan fortsätta så här!

Min älskare är ingen skitstövel, det är ju jag som är det! ;)
Han älskar sin fru och sin familj, och vill nog inte ha barn med mig, men jag med honom som sagt. Så det bli ju honom jag lurar vilket känns lite halvbra. Men när han väl står inför faktum så är jag säker på att han kommer vilja berätta för sin fru och ta ansvar för barnet, delad vårdnad är nog inte omöjligt.

Bara att tänka på att få bära hans barn... Se en perfekt liten människa så liten och fin...

Har tre barn redan, vet en hel del om ansvaret om att ge barn liv.

Så dina andra barn är inte perfekta?

Naturligtvis är alla barn perfekta! Man älskar dem utan gräns...

Men du har ju redan barn, är inte dom också perfekta små människor? Lägg fokus på att dom mår bra istället för att ett till barn. Ska du dessutom lura till dig det barnet så tror jag knappast att det slutar med att ni lever lyckliga i alla era dagar.
Självklart är mamma,pappa, barn det bästa familjeförhållandet, ett barn behöver båda sina föräldrar. Med det säger jag inte att allt annat är fel, folk skiljer sig. Men man behöver inte skaffa barn när man inte vet om pappan kommer finnas där. Du tror att han kommer det, men det vet du inte, han har redan en familj, en familj som han älskar.
Jag måste säga att jag tycker du låten ung och naiv, och då är jag ung själv. Verkar leva i någon låtsas värd där dina känslor är allt som spelar roll, du beteer dig egoistiskt och jag tycker verkligen att du ska lägga dina tankar på att lura till dig ett "otrohetsbarn" på hyllan.