Annikamedflera skrev 2007-11-05 16:27:38 följande:
Kan inte släppa tanken, det bara maler och maler i huvudet: Tankarna på att bli gravid med min älskare. Få föda hans barn! Längtan är så stark!! Vet inte vad jag ska ta mig till!? Har börjat planera för att ta ut spiralen och sedan se till att vi ses när jag har ägglossning. Vet inte om jag vill berätta det för honom, är gift och har barn. Vill samtidigt inte att min man ska tro det är hans barn... Eller vill jag det?Någon som har fött sin älskares barn, brutit med sin man och sedan lever själv?
Äntligen har jag tid att skriva lite...
At jag vart gravid med min älskare var inget planerat, utan det vart bara så, inte bara en gång heller, första gången gjorde jag en abort (observera jag har ätit p-piller båda gångerna), efter aborten sa jag, inte en abort till så du vet det, om jag skulle av en händelse bli gravid igen, så kommer jag behålla det... Tog bara några månader så var jag gravid...
Jag försökte dessutom få min älskare att ta på sig faderskapet, jag var beredd att lämna min sambo och ta ansvaret själv för bebis, bara han tog på sig faderskapet, men han höll på att brytas ner totalt av det hela (han har tjej också). Så jag ville inte göra honom illa, så jag bestämde mig för att ta det hela själv ändå. Jag och min sambo hade haft det väldigt tufft en tid, men helt plötsligt började det bli bra igen, det var då jag bestämde mig för att ta det svåra beslutet, min sambo fick alltså bli 'pappan'. En av anledningarna jag tog detta beslut är att vi sen tidigare har ett barn tillsammans och jag kände att et vore bäst att hon fick ett 'helsyskon'.
Jag slutade träffa min älskare under denna tid och hade inga planer att träffa honom igen, graviditeten gick och lilla bebis kom, min sambo är överlycklig och även bebis storasyskon...
Men för några veckor sen råkade jag träffa på min gamla älskare igen (inte i sverige) och det slutade med att vi hade sex igen... och nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till allt..
Jag vet att många tycker detta är helt absurt, men tro mig, det som jag gått igenom är inte lätt...