qenzo skrev 2007-09-02 13:01:42 följande:
Ja nu har ju inte jag några barn tillsammans med min flickvän.Och ska inte ha några heller eftersom vi redan har 2 ungar var sedan förr.Men när ett homosexuellt par skaffar barn tillsammans så sitter de med samma kärlek och ömhet för det barnet som alla biologiska föräldrar gör till sina barn.Skulle de skilja sig så förändras ju inte den bilden, eftersom det är sin make/maka man separerar ifrån, inte barnet.Hur går det till då adoptionsföräldrar skiljer sig och INGEN av de båda är biologisk förälder?Inte skiter väl de i barnet för den skull?Gabriella S skrev 2007-09-02 10:33:42 följande:
Jaså - jag tyckte du skrev förut att ni hade döpt ert barn i kyrkan. Det kanske bara var hypotetiskt, då.
Det händer faktiskt att adoptivpappor överger barnet. Särskilt om felet som hindrat dem att få barn har legat hos henne, och han aldrig har velat adoptera. Men hon har genomdrivit det för att HON vill bli mamma. Och sedan har han träffat en kvinna som kunnat ge honom biologiska barn. Jag vet flera sådana fall. (Det är förståeligt samtidigt som det är synd om barnet.)
Men annars, så går det inte att jämföra eftersom vanliga adoptivföräldrar inte har behövt uppleva något utanförskap under tiden familjen var hel. Feministerna påstår till och med att adoption är det mest jämlika sättet att skaffa barn på, för då "slipper" pappan "ojämlikheten" med att frun först bär, föder och ammar barnet.
Är man sedan två kvinnor så måste det ju bli jättekonstigt, att den ena ska göra alla de där normala mammasakerna (som att föda och amma) medan den andra - som också ska vara en MAMMA - inte har någon del i det... Vad HAR hon för roll då, liksom..? Att en pappa inte har någon del i det biologiska är ju fullt normalt, han har inte heller några bröst som pirrar till när babyn skriker...
