(Tack igen Adamama, han hittade den efter din beskrivning)´
Somliga kommer få läsa sitt första nummer Vakre Hjem om en timma och då har jag ändå varit "Vita hem"-are i drygt ett och ett halvt år (vad fjuttigt det lät) , men du har redan en prenumeration och fattat det där med vitt och har världens chans att få till det "rätt" från början. Grattis till prenumerationen och hoppas att vi får se dig mer här. Jag tror mer på "hål i mysbyxan"-ribban den första tiden. Grattis till en bra genomförd första dag. Hoppas att det följs av många, många, många fler.
Gulle dig!!! Det blir ju toppenbra det. 
för att du är så go och erbjuder dig med. Vad skulle man göra utan er?
Nu såg jag makens tåg susa förbi...hoppas att han var med på det. Borde komma hemcyklande när som helst. Dags att logga ur för ikväll och mysa lite med maken. Konstigt att man hinner sakna så när man ökar avståndet? Han har nog ringt fyra gånger idag tror jag och vi har just konstaterat att vi blivit "sämre" på att ringa varandra om dagarna, men öka avståndet med ett par trettiotal mil och VIPS så saknar man den andra.
Tack för alla uppfriskande vackra bilder ikväll!!!
Sov nu gott!
"God morgon"....(skriver det inom " " eftersom jag vet att några av er varit vakna lääänge). Själv fick jag lite sovmorgon då maken tog barnen på morgonen. Han gav dem frukost och skämde bort dem med varsitt litet paket. En liten ambulansbil till sonen och en polisbil till dottern. (Men...efter ett tag gav hon den till brorsan sin och satt och lekte med en liten telefon och gosenalle istället. Bilar är INTE hennes grej faktiskt. Innan jag fick barn trodde jag inte på genetik och fascination för vissa saker, men sedan jag fick barnen vet jag inte vad jag ska tro).
I alla fall...barnen har lekt på bra själva. De börjar bli friska och imorgon får de gå tillbaka till dagis. Jag känner mig också piggare, har bara huvudvärk och ont i nacken och liiite ont i halsen. Tänk vad tacksam man blir när man är frisk EFTER att ha varit sjuk. Man borde vara tacksammare över att vara frisk mer än vad man är.
Igår kom maken hem med världens "godispåse", ni skulle bara se vad han skämt bort mig med. (Laddar kameran nu och visar i bloggen sedan).
Men...oss emellan, oss vita hem vänner, så måste jag bekänna en sak som bara ni förstår. Han hade köpt ett emaljdurkslag, men då från Villeroy & Boch. Dyrt som bara den förstås, men....inte riktigt den stilen alls jag tänkt till köket. Han hade ändå visat mig ett vitt med blåa, ganska rara, blommor på från deras hemsida innan han åkte, men jag sade att jag tyckte det var bättre att vi letade efter ett helt vitt som inte skulle styra oss så i inredningen då vi ska ha den hängandes framme.
Alltså...kanske är den inte så "farlig", men ändå.... 
en sån här:
http://ec1.images-amazon.com/images/I/4114DRRZ51L._AA280_.jpg
Han såg min tvekan och jag var faktiskt lite elak när jag först frågade "Men det är bara kartongen va, det är en annan som är i?" Och hade nog svårt att visa min besvikelse när det inte var så. Han blev stött förstås. "Men jag tog den som jag tyckte var minst krusidullig, den där var utstickande och jag tyckte den var ganska diskret"
Alltså...jag försökte verkligen att visa mig tacksam, men blev så ARG på mig själv att jag är så här besatt av inredning. Varför ska jag vara så låst i alla lägen, det ska vara på ett särskilt sätt. Vänner och bekanta och MAKEN vågar ju knappt ge mig något då jag är så KRÄSEN!!!
Näe...jag ska försöka att komma att älska det där durkslaget för vad det är. Så är det bara.
(Fast ni förstår väl att det krockar lite med min bild av köket när jag i min fantasi tänkt mig ett liknande durkslag som det här:
http://bp2.blogger.com/_l2B1MMALRIU/RkicPbKDY5I/AAAAAAAAAYU/iltc9dngV5M/s1600-h/k%C3%B6kshylla.jpg
