-
Det finns inga egentliga "stilkrockar" you know. Allt som är personligt, älskat och tillagt med finess - är UNDERBART!!!Himmelbit skrev 2007-10-13 23:36:29 följande:Jag gillar stilkrockarna - rakt, kantigt skåp och svängda spröjs!!
-
Godmorgon tjejer....trodde väl inte att jag skulle vara "först" här inne.
Ser att ni pratar om Leksandsstolar, det blir kanonfint det Mimmi. Det har jag kikat efter i ett års tid ungefär, men inte hittat några...
Gissa om jag känner mig som ett UFO när jag utbrister (läs SKRIKER), "Men det här är ju Leksandsstolar!!!!!!!!!" på vinprovningen.
Värdinnan hade suckande innan konstaterat att hon var trött på att ha så många omaka stolar nu när lägenheten var upprustad, så "Jag tog väl ner den här kaffeveden från vinden, det är i alla fall tio stycken likadana" och så en stor SUCk på det. Är människan från vettet? tänkte jag, men alla tänkte nog det om mig då INGEN i sällskapet biföll i min entusiasm, utan bara såg misstänksamt på mig och sade:
"Är det det? Ok? Är det så de heter?"
Människor som inte fattar att de sitter på guld!!!! *fnyser*
-
Juliah - jag ska hålla tummarna för att jag får höra ditt jubel idag. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
-
Helt gudomlig bild. Jag skulle verkligen vilja ha ett sånt skåp som på bilden!Värsta Supermamman skrev 2007-10-13 23:51:08 följande:Det här kommer jag att drömma om i natt:Vill ha allt, allt på bilden hemma hos mig.. ( Bilden kommer från Allers Julnummer och har fastnat i mitt huvud. Ett sånt skåp hade jag inte tackat nej till.)
-
Mimmi och Juliah - helt rätt tänkt ju, ni kan ju tro att första delen av vinprovningen bara gick till att betrakta stolarna, drömma om hur underbart bra de skulle göra sig i mitt kök, att de ändå inte skulle behöva målas i första hand eftersom de var i så fint skick, huruvida de skulle klä i volangdyna eller gjorde sig vackrast helt naturella...så i TANKEN var de mina. Nästan satt där och mumlade "Hos MIG skulle ni få den kärlek och omsorg ni behövde, lita bara på det, ja LITA på det. Kaffeved, pyttsan"
-
Kika in oftare vetja...kommer ihåg dig från trådens spädbarnstid och du hade så spännande och annorlunda tankar. Tänkt alltid ett "varv extra" om du förstår hur jag menar.libero skrev 2007-10-14 07:29:27 följande:Då behöver jag inte leta 100 sidor tillbaka. Ni är så flitiga på att skriva här inne och jag håller mest till på Den lantliga romantiska sidan. Det är vad jag hinner läsa. Men ibland kikar jag lite hos er också och det är ju alltid lika inspirerande.
-
Tycker modellen är fin, men ser inte den där lite "sjavig" ut? Nästan som om det är lite ?rost? på olika ställen och botten såg lite skum ut? Eller ska de se ut så där?mimmi006 skrev 2007-10-14 07:38:31 följande:Fint, men passar inte i mitt kök www.tradera.com/Diskstall_i_fil_de_fer_fran_M... (Inte min auktion)
-
Problemet med att hitta leksandsstolar är att de som säljer dem billigt inte vet att det ÄR leksandsstolar och därför inte skriver det som sökord.
Och de som VET att de har leksandsstolar:
- säljer dem troligtvis inte
ELLER
- säljer dem dyyyrt i större städer
-
-
Hur stor hon än är så är hon kanske lite avis just på ni just HAR en liten sexmånaders på armen. Nog ville man gärna känna sig "liten" när man var tretton år, stundtals som man ville bli behandlad som en vuxen.13 år emellan skrev 2007-10-14 08:33:49 följande:Jag måste bara beklaga mig! Daniellas rum tar evigheter! Har hållt på i 1,5 vecka med att dra ner tapeter och spackla väggar. Nu är taket och väggarna målade. Men fastän jag trodde att jag tänkt på allt, insåg jag att jag måste ju måla listerna också. Annars är ju hela jobbet förgäves. Under den vidrigaste heltäckningsmatta jag någonsin sett låg ett jättevackert plankgolv. Så det ska slipas och lackas också.Och här hemma går jag, med 6-månader Björn på armen, och fixar detta. Tror ni Daniella har vett på att vara tacksam?Nej, jag fick precis höra att jag inte bryr mig. Grrrrr! Jag skulle kunna renovera köket istället!!!
Jag skulle nog prata med henne. "Jag förstår om du känner att jag inte "bryr" mig eftersom lillen behöver så mycket omsorg, men du behöver inte DEN sortens omsorg längre, men däremot så lägger jag ner min själ i ditt rum. Om vi hjälps åt att passa lilleman, kan vi inte göra deta till VÅR grej, ett gemensamt projekt och dessutom går det mycket fortare om vi är två. Målar du från ena hållet så målar jag från andra så möts vi på mitten."
(Vet inte av egen erfarenhet hur det är att ha tonårsflickor, men jag har blivit anförtrodd sådan här saker så många gånger av mina tonårselever. "Hon BRYR sig inte". De ser inte sådana saker som att familjerna slitit för att få resa utomlands som sina kompisar, golflicenser och att man skjutsar och hämtar i tid och otid som att man BRYR sig. Oftast är det då småkottar med i bilden som gör att flickan som motsägelsefullt vill vara stor, ändå känner saknaden och frustrationen som störst av att de faktiskt har barndomstiden bakom sig. När behövde man EGENTLIGEN krypa upp i knäet på mamma eller pappa - när man var åtta år och världen var stor och spännande, eller när man är tonåring och den ter sig ännu större och nästan skrämmande. Vem är jag? Vart är jag på väg? Duger jag? Som familjemedlem, som kamrat, som MÄNNISKA?)
Äsch...mycket psykologtjabbel som säkert ter sig helt banalt, men du kanske förstår vad jag vill säga.