Jaha vad kan jag då tillägga?
Förlossning nr1. jag var helt inställd på att detta klarar jag, min kropp kan. Jag ville inte ha ngn bedövning, dels av kontrollbehovet (precis som TS) men också för att jag trodde på mig själv helt enkelt. 15/6 20:00 började värkarna, hade värkar hela natten med 10 minuters uppehåll, jag var helt lugn och väldigt förväntansfull. Åkte in 09:00 på morgonen den 16/6, var öppen 4 cm och hade regelbundna värkar. Inget vatten hade ännu gått. När klockan blev 12:00 slutade allt, inga värkar inga känningar. Promenerade runt till 16:00 då dom tog hål på vattnet. Nu tog det fart. Fick mycket starkare värkar, regelbundna direkt och mer smärtsamma. Min barnmorska hade lärt mig att "följa" varje värk, rulla med höfterna under värkarna för att få barnet att rotera ner i kanalen, detta hjälpte oerhört. Krystvärkarna kom och även om man aldirg fött barn så VET man när det är dags att krysta. I detta skede ville jag gå hem! Jag vill ekrypa ur mitt eget skinn, fick lite smått panik för detta var jag inte all beredd på, ingen hade sagt att det skulle kännas på detta sätt. Därför skall jag nu dela med mig av en oerhört viktigt kunskap till dig; det känns som om man skall bajsa ihjäl sig! Så är det, utan omsvävningar.Så känns det och det gjorde mig panikslagen. 20:11 var min llille son född. Jag var mörbultad, sprack och behövde sys med några stygn, blööde ganska mycket, svullnade upp i underlivet, kunde inte kissa själv, kunde inte sitta efteråt, svimmade osv... Ibland är det bra att veta att det finns saker efteråt som är minst lika jobbiga. Men nu hade jag min son på bröstet och var den lyckligaste mamman som fanns. Visst gör det ont, så ont att man itne ens känner att man spricker.... Men det är fantastiskt. Ingen bedövning, ingen lustgas, full kontroll.
Förlossning nr 2: förvärkar 3/12 hela natten, på dagen efter var det lugnt. Förvärkar hela natten 4-5/12 och även lite fortsatt under dagen. Slemproppen gick 5/12 på morgonen, var ute och promenerade. Tänkte på vad som komma skulle, på allt det jobbiga efteråt. Ville att dom skulle söva mig och ta ut barnet, hade ingen direkt panik men jag visste ju nu vad som komma skulle. När klockan var 19:00 5/12 ändrade det helt plötsligt karaktär och nu blev det riktiga värkar! Pang bom! Ont, gjorde det, jag rullade med mina höfter och det gick bra, gick hemma med vetekudden (underbart att ha) vaggade, rörde mig mycket. 23:10 kom svärföräldrarna och skulle passa storebror, då höll jag påatt krypa ur mig själv för jag kände att vi var tvungna att åka in NU! Stod på parkeringen och väntade, rastlös. Kom in på BB 23:30 och nu kände jag att ge mig vad ni har... Hade hemska värkar men dom gick att ta sig igenom. Barnmorskan kom in och sa att jag var öppen 10 cm det var bara att rulla in på förlossningsrum. NU fick jag panik, började gråta och knep ihop. Ville hem, ville inte vara med om detta igen, för det var nu somalla känslor kom tillbaka från förra gången nu kom jag ihåg hur det kändes och vad som komma skulle. Detta skall jag tillägga var inte bara dåligt eftersom jag kände igen vissa saker. Jag trodde exempelvis inte att jag skulle bajsa ihjäl mig när den känslan kom utan jag visste att nu gäller det att trycka för allt vad man pallar. Strunta i att det känns som man bajsar ihjäl sig, bara tryck. 3 krystvärkar senare hade jag en underabrt vacker dotter på mitt bröst. Vi var inne totalt 20 minuter. Jag sprack ingenting, jag gick upp själv direkt efteråt, kissade och rörde mig obehindrat. Kunde till och med cykla bara några dagar efter förlossningen. Min flicka föddes 23:50 5/12, 12 timmar senare var vi hemma igen!
Förlossning nr 3: Har ännu inte börjat, jag är panikslagen och kan inte säga varför......