• mollo

    Berätta för mig...

    Jag är så nervös inför min förlossning. jag ser ändå fram emot den men jag är så fruktansvärt rädd/nervös.

    hur var din förlossning?
    någon som har bilder eller berättelser?

    var det så hemskt och gjorde så ont som alla säger?

  • Svar på tråden Berätta för mig...
  • tröttmor

    det är viktigt att berätta om alla jättelätta förlossningar också. min kompis trodde hon hade fått en släng av magsjuka. två timmar senare är barnet fött

  • vinnaren

    Jaha vad kan jag då tillägga?
    Förlossning nr1. jag var helt inställd på att detta klarar jag, min kropp kan. Jag ville inte ha ngn bedövning, dels av kontrollbehovet (precis som TS) men också för att jag trodde på mig själv helt enkelt. 15/6 20:00 började värkarna, hade värkar hela natten med 10 minuters uppehåll, jag var helt lugn och väldigt förväntansfull. Åkte in 09:00 på morgonen den 16/6, var öppen 4 cm och hade regelbundna värkar. Inget vatten hade ännu gått. När klockan blev 12:00 slutade allt, inga värkar inga känningar. Promenerade runt till 16:00 då dom tog hål på vattnet. Nu tog det fart. Fick mycket starkare värkar, regelbundna direkt och mer smärtsamma. Min barnmorska hade lärt mig att "följa" varje värk, rulla med höfterna under värkarna för att få barnet att rotera ner i kanalen, detta hjälpte oerhört. Krystvärkarna kom och även om man aldirg fött barn så VET man när det är dags att krysta. I detta skede ville jag gå hem! Jag vill ekrypa ur mitt eget skinn, fick lite smått panik för detta var jag inte all beredd på, ingen hade sagt att det skulle kännas på detta sätt. Därför skall jag nu dela med mig av en oerhört viktigt kunskap till dig; det känns som om man skall bajsa ihjäl sig! Så är det, utan omsvävningar.Så känns det och det gjorde mig panikslagen. 20:11 var min llille son född. Jag var mörbultad, sprack och behövde sys med några stygn, blööde ganska mycket, svullnade upp i underlivet, kunde inte kissa själv, kunde inte sitta efteråt, svimmade osv... Ibland är det bra att veta att det finns saker efteråt som är minst lika jobbiga. Men nu hade jag min son på bröstet och var den lyckligaste mamman som fanns. Visst gör det ont, så ont att man itne ens känner att man spricker.... Men det är fantastiskt. Ingen bedövning, ingen lustgas, full kontroll.

    Förlossning nr 2: förvärkar 3/12 hela natten, på dagen efter var det lugnt. Förvärkar hela natten 4-5/12 och även lite fortsatt under dagen. Slemproppen gick 5/12 på morgonen, var ute och promenerade. Tänkte på vad som komma skulle, på allt det jobbiga efteråt. Ville att dom skulle söva mig och ta ut barnet, hade ingen direkt panik men jag visste ju nu vad som komma skulle. När klockan var 19:00 5/12 ändrade det helt plötsligt karaktär och nu blev det riktiga värkar! Pang bom! Ont, gjorde det, jag rullade med mina höfter och det gick bra, gick hemma med vetekudden (underbart att ha) vaggade, rörde mig mycket. 23:10 kom svärföräldrarna och skulle passa storebror, då höll jag påatt krypa ur mig själv för jag kände att vi var tvungna att åka in NU! Stod på parkeringen och väntade, rastlös. Kom in på BB 23:30 och nu kände jag att ge mig vad ni har... Hade hemska värkar men dom gick att ta sig igenom. Barnmorskan kom in och sa att jag var öppen 10 cm det var bara att rulla in på förlossningsrum. NU fick jag panik, började gråta och knep ihop. Ville hem, ville inte vara med om detta igen, för det var nu somalla känslor kom tillbaka från förra gången nu kom jag ihåg hur det kändes och vad som komma skulle. Detta skall jag tillägga var inte bara dåligt eftersom jag kände igen vissa saker. Jag trodde exempelvis inte att jag skulle bajsa ihjäl mig när den känslan kom utan jag visste att nu gäller det att trycka för allt vad man pallar. Strunta i att det känns som man bajsar ihjäl sig, bara tryck. 3 krystvärkar senare hade jag en underabrt vacker dotter på mitt bröst. Vi var inne totalt 20 minuter. Jag sprack ingenting, jag gick upp själv direkt efteråt, kissade och rörde mig obehindrat. Kunde till och med cykla bara några dagar efter förlossningen. Min flicka föddes 23:50 5/12, 12 timmar senare var vi hemma igen!

    Förlossning nr 3: Har ännu inte börjat, jag är panikslagen och kan inte säga varför......

  • mollo

    vinnaren-

    att det kan vara så olika. alla säger ju det att ingen förlossning är den andra lik, men ändå!.

    Ja, mest rädd är man nog för att man inte vet vad som ska hända, som sagt. men även för vad som händer efteråt.
    jag är inte så jätte rädd för att spricka just när man spricker. men jag vill inte ha ont efteråt. fara svullen å inte kunna kissa eller något.
    jag vill bli normal igen. har haft ganska så jobbigt med min graviditet from v25 med samandragningar, mycket vatten, foglossning av bara h-vete. så jag vill kunna röra mig och vara mig själv igen.

    jag önskar så att man kunde bestämma när man skulle föda själv. då hade jag gjort det nu. med en gång. bara för att få det överstökat. denna väntan är inge kul alls:/

  • tröttmor

    en del verkar känna det som att dom ska bajsa ut barnet.
    inte jag i alla fall. inte ett dugg. det kändes i fram, där det ska kännas, där barnet faktiskt kommer
    vet inte om det spelar roll att jag hade läst lite i en bok om födsel. där stod att man INTE skullle ta i vid värkarna 'som när man bajsar'. och det tyckte jag lät väldigt logiskt.

    boken hette 'att föda utan smärta'. (eller om det var i AW's bok)
    men jag hade nog inte läst hela

  • solrosblad

    Min bm sa att om man svankar när en krystvärk kommer, om man föder knästående alltså, så blir inte trycket så stort mot mellangården, skjuter man rygg i krystskedet så pressas barnets huvud ner mot ändan mer ist... Tycker det känns som man ska bajsa, så jag undrar hur du tog i vid krystvärken, lät du den komma och inte tryckte på själv?

  • Pumpkin79

    Man sätter hakan mot bröstet och pressar på uppifrån o ner, med samma område som du spänner i början av en situp (typ precis under bröstkorgen). Försök öva hemma på att ta ny luft utan att släppa trycket neråt. (du behöver ofta mer än ett andetag innan krystvärken tar slut o det är bra om man kan utnyttja den till max). När du inte får krysta (bm säger till) kan du lättandas (små, snabba andetag, in genom näsan, ut genom munnen).

    Om du lyssnar på bm och försöker följa henne (självklart följer du kroppen också, men ibland måste man hålla emot) så kommer det gå tip top.

    Öva inte för mkt på att hålla trycket då det ev kan starta värkar, bara så du vet hur man gör!

  • solrosblad

    Aha, då ska jag öva lite då, lite lagom bara Tack för tipset.

  • tröttmor

    pumpkin
    ja nåt sånt där. då 'pressar' man uppifrån och ner.
    och jag läste att det är olika muskler man spänner om man ska bajsa eller föda. och det låter väl logiskt.

  • solrosblad

    Konstigt att inte bm på förlossningen upplyser om hur man ska krysta? Till mig har de bara sagt en gång till....sen är det klart... Fast jag kanske inte är kontaktbar så jag inte hör när de pratar med mig...man blir ju ganska inåtvänd och fokuserad när man föder barn..

  • tröttmor

    jag hoppas verkligen, och tror, att bm har blivit bättre än när jag fick barn. alltså på det där med att krysta.

    solros
    men du kanske gjorde alldeles rätt

    med mitt andra barn hade jag 3 krystvärkar, sen ploppade hon ut (minns inte med första)

Svar på tråden Berätta för mig...