Berätta för mig...

Det kan nog vara bra att ägna en stund åt att reflektera över VAD man är rädd för
Och vad man INTE känner rädsla inför.
Man kan ju fokusera lite extra på det man INTE känner skrämmande och tänka på att det där man är rädd för t ex smärtan, kan man inte veta något om, det visar sig och då har man antagligen några olika "handlingsplaner" redo.

Jaf råkade ut för ungefär allt hemskt som kan hända vid min första förl. men ÄNDÅ kände jag att det var det mest underbara och fantastiska jag varit med om. Svårt på en massa vis men ALLDELES helt ljuvligt.
Min andra förlossning blev precis tvärtom. Kände samma glädje!
Hoppas nu på en tredje lika rolig upplevelse

har en positiv bild av min förlossning

välkommen in att läsa
Förlossningsberättelse Kasper

Jag tyckte min förlossning var supersmärtsam och superhemsk, men det glömde jag snabbt bort och nu när jag är gravid igen är jag inte orolig alls inför smärtan...

och detta även fast jag varit med om det förr. förlossningen är jättehäftig.

Jag var oxå vannisningt rädd, rädd för det okända, hur ont ska det göra, kommer jag klara mig, tänk om jag tappar kontrollen (har enorm kontroll behov)...man hade 1000 frågor och inga svar eftersom jag inte varit med om det innan.
Man ska ta det lugnt, följa kroppens rytm och allt kommer att gå bra.
Min förlossning var fantastisk, nu med facit i hand, det gjorde ont så klart men det var en fantastisk upplevelse. En bra sammarbete, mellan mig, maken och förlossnings personalen som jag litade på till 100%!! Jag vet att du är rädd, men det kommer gå bra!!
Lycka till!!

Det vore nästan konstigt om man INTE var rädd och orolig. Nu var min första förlossning ingen rolig historia och ändå är jag gravid igen.

Men smärta upplever alla på olika sätt. Jag trodde ärligt talat att jag skulle dö. Jag hade aldrig kunnat vara förberedd på just den smärtan. Så det bästa är väl att förbereda sig på att ta smärtlindring om du kommer till den punkten att du inte står ut.
Jag fick knappt vila under förlossningen alls..förutom när epiduralen började verka.

Så mitt råd till dig är..sätt ingen prestige i att ligga där och vara duktig. Det finns så mycket bra smärtlindringar! Lustgasen funkade bara ett tag för mig..sen var det outhärdligt bara.

Och du ska kräva att få epiduralen även fast de säger att det är för sent. Jag fick min när jag i princip var helt öppen (jag öppnade mig dubbelt så fort mot vad det brukar ta).

Det kommer att gå bra för dig..lyssna på din kropp och lita på att den gör sitt jobb. Sen kan smärtan bli för jobbig och då vet du ju att det finns något att göra åt det.

Lycka till!!

Man kan få spinalen ist för eda om det inte är så långt kvar tills bebis är ute. Den verkar snabbare, sitter kvar ca 2 timmar.

Vad gäller smärtan så finns det faktiskt smärtstillande som tar bort den. Du behöver ju inte "leka duktig" utan ta bedövning när du känner att nu räcker det.

Men eda tar väl inte på alla?

Nä, men oftast och på de flesta. Läkaren kan ju alltid lägga fel, men då får de lägga om den.

Jag hann inte få någon bedövning, akupunkturen hjälpte inte alls och lustgasen gjorde mig bara illamående. Som tur var gick det ju fort och HUR ont de än gör får man ju tänka på att det är ju nåt POSITIVT som kommer med detta.

Klart värt det (även om jag är livrädd inför nästa förlossning i sept)

Förlossningsberättelse i min blogg blev mycket positivt överaskad.. hör bara skräckhistorier.. men jag upplevde de hela väldigt lätt O 2 av mina kompisar hade mycket lättare förlossningar

Finns en förlossningsberättelse i min blogg...men jag var oxå skit rädd men det blev positivt

Det var UNDERBART!! . Visst gjorde det ont vid 8-9 cm i öppningsskedet men då kan man suga lite lustgas.

Det var det häftigaste i mitt liv och jag skulle göra vadsom helst för att få göra om det!!!

I min blogg finns min förlossningsberättelse. Det var en cool upplevelse att föda barn. Jag tog ingen bedövning förutom lustgas. Det gjorde aldrig så ont att jag behövde det.

ska jag vara ärligt så ja, min förlossning gjorde hemskt ont. jag ville inte ha nån smärtlindring så jag höll ut in i det sista. 7 cm öppen prövade jag dock epidural o det halverade smärtan. så nästa gång tänker jag ta epiduralen tidigare  :)

läs min förlossningsberättelse iaf, för hur ont det än gör så e det ju alltid värt det:D

Förlossningen är helvete och himmel och den ordningsföljden. Smärtan är helt ny och oväntad, men belöningen är så mycket större än allt annat att det inte tar lång tid innan man säger "det där gör jag om när som helst..." Konstigt va

mollo: Min förlossning var lätt, och gjorde inte alls så ont som jag trott. Den var mera jobbigt och obehagligt. Det finns förlossningsberättesle i min blogg, och bilder på http://alice.e.phetast.nu   där går du sen in på "galleri"  -->"alice 0-1 Månader"  och sen "förlossninh". Där finns också journalerma upplagda.

Det gjorde ONT,men ryggbedövning efter 8 timmar funkade kanon för mig.Fick inte sy något och hade inte långa krystvärkar....så nu i efterhand tycker jag det gick riktigt bra att föda första barnet.Jag var under graviditeten rädd för smärtan när barnet tränger ut,men då kände jag nästan ingenting.....värkarna är värre!

MEN som alla säger,och det STÄMMER verkligen,man glömmer bort all smärta sekunden barnet ligger vid ditt bröst.Så lycka till:)

Nu har jag äntligen vart med om det!

Men min förlossning var svår! 23 timmar värkar. han låg snett och tryckte så det var inte lätt att få ut honom. men nu är han ju äntligen ute