• mollo

    Berätta för mig...

    Jag är så nervös inför min förlossning. jag ser ändå fram emot den men jag är så fruktansvärt rädd/nervös.

    hur var din förlossning?
    någon som har bilder eller berättelser?

    var det så hemskt och gjorde så ont som alla säger?

  • Svar på tråden Berätta för mig...
  • solrosblad

    Hahha, ja det har du rätt i, jag har iaf fått ut dem rätt väg haha.. har oxå haft 2-3 kryst sen har de varit ute. Sist födda kom när vattnet gick, en kryst bara... Fast det är få krystar så är det den värsta biten tycker jag, det är sån enorm kraft och det känns som en jordglob som ska ut...urrk...

  • solrosblad

    TS.
    Att föda barn gör jävligt ont, men smärtan är uthärdlig för den är inte ihållande utan den kommer och går hela tiden *peppar mig själv nu* Det underlättar om man försöker följa med i värkarbetet och inte kämpa emot. Det finns smärtlindring så man behöver inte ha ont i onödan.

    Jag har haft bra förlossningar, även om jag aldrig känt den där wow känslan som en del gör. Rådet jag kan ge är att ta en värk i taget, och tycker du det är hemskt så be om smärtlindring för det är meningslöst att kämpa på och vara duktig. Man är duktig även med smärtlindring
    Det går inte att förklara hur det känns, det är olika från gång till gång, mycket beror på hur avslappnad man är inför förlossningen. Sist var ajg skit nervös trots 3 förlossningar innan, och upplevde värkarna som mycket jobbigare. Den här gången är jag bättre rustad...

  • mollo

    haha!
    jag ska öva på att hålla trycket mycket. för nu vill jag ha ut den:P

    var hos BM i tisdags å då var h*n fixerad så nu får jag väl börja tänka på att packa en förlossningsväska kanske:P

    å, har sånna samandragningar hela tiden!

  • tröttmor

    ååå jag blir nästan avundsjuk på dig. kanske har jag glömt lite av smärtan (det var ju rätt länge sen nu) men jag glömmer ALDRIG hur häftigt det var sen. vilken känsla att få upp barnet på magen. att sen få ligga och snusa med den lilla, och tillsammans med pappan få gott fika efteråt. vilken lycka och vilken stolthet.


    (ville bara flika in lite av det positiva också )

  • solrosblad

    Ja efteråt är såå otroligt stort, så häftigt och underbart...Åhhh jag längtar

  • mollo

    ja, grannen fick ju barn nu i mars. pratade med henne igår och hon sa att det var det häftigaste hon upplavt och att jag inte alls skulle vara nervös eller så. men det är klart att man är det ändå:P

    jag vill ha ut den nu! hade mycket moland värk i går kväll/inatt med småttings värkar. hoppas att det är på G nu då:)

  • tröttmor

    inget konstigt att vara nervös. föder barn gör man ju inte så många gånger i sitt liv ingen rutingrej direkt.
    tänk att *ok, det gör lite ont. men jag VET att det går över. och som 'belöning', får jag ett underverk*

  • solrosblad

    Kan ju trösta dig med att jag är nervös varenda gång jag ska föda barn, för även om jag vet hur ont det gör så vet jag inte om det går fort eller tar lång tid, inte heller när det startar eller hur det startar, eller var...så det spelar ingen roll att det är min 5e graviditet och min 5e förlossning jag är iaf nervös eftersom jag inte vet ett smack om hur det kommer att gå. Och smärtan blir man påmind om när det väl startar, iaf de sista 2-3 cm som jag tycker är värst...

    Men det är iaf värt varenda sekund när man väl fött sitt barn, även om det tog mig ngr veckor efter 1a förlossningen att inse det

  • Mums

    Jag har fött två barn utan bedövning. Gå en profylaxkurs, läs och öva Signekursen, läs Att föda och Innan du föder. Gå på gravidyoga, eller köp en dvd och gör själv hemma.

  • Wahlentina

    Var inställd på en långdragen historia, men på bara några timmar var dottern född! Det första jag sa när hon lagts på min mage var: "Va var det inte jobbigare än så här?" Lite väl kaxigt kanske, men det var vad jag sa. Sambon däremot var totalt svimfärdig dock
    Värkarna var rejält smärtsamma efter att vattnet gick väl på sjukhuset. Vad som hjälpte mig då var att upprepa mantrat "snart är bebisen här, snart är bebisen här, snart..." för mig själv och försöka slappna av så mycket som var möjligt. Inte lätt såklart och ofta tappade jag fattningen, men ett par timmar senare var lilla underbara Jennifer född!

Svar på tråden Berätta för mig...