BIM 23 mars?! Ska vi följas åt? åhh...vill bli gravid!

Novaliss... Synd! Kämpa på!

Mia Jennie,
Ja, det kanske du är då men du har ju äldre barn också. Så du började tidigare än mig. MIn kusin fick sitt förste när hon var 40 och sitt andra när hon var 42...

Smülschen: Jag kunde nog aldrig drömma om att jag skulle skaffa fler barn faktiskt. Men när jag sen träffade min nuvarande kärlek så kom man helt plötsligt på andra tankar. Plötsligt kändes det så rätt att skaffa ett barn tillsammans, och när man väl fattat det beslutet så vill man ju bara att det ska ske NUUUU!
Just nu springer jag på toan en gång i kvarten (känns det som) bara för att kolla om mensen kommit. Men jag försöker intala mig att det kommer komma, lika bra att försöka vara förberedd, även om man blir jätteledsen när den väl kommer.
Hur går det för dig då? Ingen mens i sikte, hoppas jag!

Ingen mens än. Men har haft menskänningar i magen ända sedan lunch. Springer också och tittar hela tiden. Ingen röd tant än i alla fall. Nä, vänta... Måste kolla igen... Återkommer.

Smülschen och alla ni andra.
Visst, det är ett sånt jävla ras när mensen kommer. Som att allt faller ihop och tappar sin betydelse. Man hänger upp ALLT på att bli gravid och så rasar det. Jag känner mig manisk-depressiv: två veckor mani på att lyssna på sin kropp och känna efter all världens symtom och icke-symtom, och sen KRACH BOM BANG med huvudet före rakt ner i svarta hålet när mensen kommer.
Sen lååååångsamt kravla sig uppåt för att alls kunna vilja ha sex inför ÄL, och så börjar allt om från början igen.

Och varje gång lär man sig något nytt om vad man kan framkalla för fysiska symtom med bara rena förhoppningar... Jag har haft dem alla.

Jag har också bestämt mig nu för att inte använda ÄL-test nästa månad, jag vet ju ändå ungefär när det är. Så ska jag se till att jag är fullständigt uppslukad av jobb de två veckorna mellan ÄL och BIM.
För nu orkar jag inte mer.
Jag orkar inte hoppas.
Jag orkar inte bli besviken.

Men här sitter jag, med alldeles tydliga före-mens-spottings, och har ändå inte tagit bort mig från listan. Vad säger det om vad som dör allra, allra sist...

Det är så SKÖNT att prata om det här! Tänk att ni finns som känner exakt likadant som jag.

Det blir ju rätt knepigt också det där att - som Hannas skriver - långsamt jobba sig upp igen, för att kunna ha sex! Det blir liksom rätt jobbigt att kunna prestera sex och inte direkt något kul när man bara är stressad! Ibland har jag lust att säga till maken att bara: Skit i mig du. Sätt på mig bara. Jag läser en bok så länge. Jag vill bara ha din sperma!

Dessutom får man ju en mindre depression varje gång mensen kommer och det blir svårare och svårare att arbeta bort den. Till slut känns det ju helt hopplöst. Nu har jag inte hamnat där än eftersom vi inte försökt så himla länge ändå, men jag kan tänka mig hur det blir när man misslyckas gång efter annan hur länge som helst.

Ingen tant än i alla fall...

Så där har jag också tänkt. Att spruta på fort nu bara.
Och detta trots att vi egentligen har ett otroligt bra sexliv - innovativt och med fullständigt jämn fördelning på njutningen...
Men det andra blir liksom viktigare. Jag vill bara ha sperman, och bli gravid, sen kan jag börja koncentrera mig på annat igen, känns det som.
Självklart säger jag det inte till honom, han skulle ju tappa sugen på en nanosekund.

Tala om biologiska klockor, tjejer. Eller snarare biologiska Big Bens...

Smulschen och Hannas: Skrattar gott när jag läser era inlägg och nickar igenkännande

Hej flickor

Vill bara kolla med er en sak. Har ju precis börjat det här med att ha koll på äl och bim osv.
Räknar man sista mensens första dag som första dag i nästa cykel?
Hoppas ni förstår hur jag menar....

Om det är så så har jag bim den 26 istället för den 28 vilket ju förkortar mitt "lidande" lite

Tråkigt Pearls
Jag har vart hundra hela dagen på att mensen skall komma hela dagen idag, men inte har den gjort det. Haha, testade minus i morse igen
Knasigt, jag fattar ju sj att jag inte är gravid, men det finns enliten chans så länge tant röd inte är här.

Jag har byggt upp förväntningar jag lovade mig själv att jag inte skulle bygga upp när vi började försöka, egentligen gör det inget om jag inte är gravid men kommer ändå känna mig besviken. Om jag inte är gravid denna månad så skall vi nog göra ett uppehåll till hösten. Jag har gått igenom det i huvudet, och det är bättre att ta studenten med stor mage, än att vara tvungen att plugga distans med all stress och så med en nyfödd och en treåring hemma.

Och till hösten hoppas jag innerligt att ni inte är kvar i bebisverkstaden, vilket jag inte tror att ni kommer vara