"Det är NORMALT att det tar ett par år..."

Är också så trött på folk som tror att det hjälper att slappna av.
Nej det hjälper inte,  och absolut inte om  man har konstaterat fel!

Med vår flicka blev vi oplanerat gravida, nu har vi försökt med syskon i över två år. Snacka om ödets ironi eller nåt...

Vi får inte lansting betalt IVF försök, därför att vi har lyckats en gång, och då tror de att det ska gå igen- trots massa prover som visar spermier som inte är befruktiningsdugliga!
 och det är väldigt lång väntetid att få komma till specialisten också, men nu denna månad så räknar vi med att få remissen. Kanske kan vi få nån hjälp, jag vet inte.

Jag blir mest trött på de som tror att om man bestämmer sig för adoption och sätter igång den processen då blir man vips gravid för att de mentala spärrarna släpper ?!?!?! Om man har 1% chans att bli gravid så blir man det rent sannoliksmässigt förr eller senare bara man har tillräckligt med tid på sig så det lär ju knappast ha berott på spänning. Så blev man gravid just när man börjat med adoptionsprocessen så hade man nog blivit det även om man inte just då börjat liksom. I alla fall om jag ska tro min gyn som är specialist på barnlöshet.

Lill Ja: jag tror att många med mig fick med sig en bild från sexualundervisningen i skolan att man blir gravid så fort man har oskyddat sex. Därför kom det som en förvåning när det inte var så för en själv, utan att det faktiskt är ganska vanligt (eller om man vill kalla det "normalt") att det kan ta upp till ett år att bli gravid. Vi försökte i 2 år innan jag blev gravid, utan att ha gått igenom utredning och utan någon medicinsk hjälp. Hade då så gott som gett upp hoppet om att få bli mamma, och vet inte varför jag inte sökte hjälp. När vi sedan ville ha fler barn sökte vi hjälp nästan med en gång, blev utredda och jag har gått igenom olika behandlingar, men är 3 år senare ännu inte gravid.

Men ELLERHUR MERlight! Den där uppfattningen att folk har fått barn "för att" dom adopterat är ju befängd.

Jag tror det är lite så här: Folk som inte är insatta i fertilitetsproblem tror att antingen kan man få barn, eller så inte. Dvs man är fertil eller steril. Ordet steril har jag öht ALDRIG hört talas om från sjukvårdens sida. Man talar om NEDSATT FERTILITET. Om läkaren bedömer att man har 5% chans att bli spontant gravid innebär ju det att chansen är väldigt liten, men den finns. Det är DÄRFÖR folk ibland kan bli gravida efter 7 år, då de hunnit adoptera. Inte att man "helt plötsligt" kan få barn!

Aurora Adine: TACK för visad bitterhet!

Åhhhh, ja, det där säger svärmor gång på gång, att "jättemånga" blir gravida så fort de planerar adoption!
(Bara för att de "slappnar av".)

Nu är det inte till mig, men det blir ändå tjatigt att säga att jag inte tror det har nåt samband.

Jaaa.....det är ju inte bara en gång man fått den kommentaren! Jag har varit jätteöppen med att vi försöker få syskon till Nils men ibland önskar jag verkligen att jag aldrig sagt något för just dom där plumpa, hemska kommentarerna gör ondare & ondare för varje månad som går!!! Vissa dagar orkar man ju säga ifrån & berätta att det troligtvis hjälper noll gånger noll att slappna av (....och vad då slappna av????? GAAHHH...dom vet ju inte ett skiiit om hur avslappnad jag är!! Alla utgår oxå automatiskt från att bara för att man berättar att man inte lyckas bli gravid så är man direkt lätt hysterisk & uppstressad??!!!) Men vissa dagar orkar i alla fall inte jag bemöta kommentarerna utan bara ler & låtsas som ingenting - men det gör ju lika ont varje gång!

jag antar att ingen skulle säga så här om dom visste lite mer - kanske är det dax att starta en landsomfattande kampanj där allmänheten informeras om barnlöshet & får konkreta tips & råd hur man som kollega/vän/bekant/familjemedlem kan stötta på bästa sätt????? UPP TILL KAMP kära, tappra medsystrar!!

KRAM KRAM - lycka till allihop!

Va skönt det var att läsa denna tråden... vi har försökt i 10 månader och jag är 33. Det är ju inte så länge, men otroligt frusterande att vänta. Skönt att veta att ni går igenom samma sak som en själv. Just nu känner jag mig utanför, är rädd att bara bli den som har karriär, men inga barn, ovetande om hur småbarnsföräldrar har det osv...

Men jag har stort hopp kvar!

Trevlig helg!

Ja det retar gallfeber på mig också!! Ja det är normaalt att det kan ta...Jo tjenarte och en del behöver nästan bara kolla på sin kille/man så blir dom gravida. Jag och min blivande man, har nu försökt 13 månader utredningen visar på oförklarlig barnlöshet. Jippi!! NOT. Vi VILL ha barn. Och läkaren dum som han är säger att IVF inte har så stora chanser att ge en graviditet, utan ungefär lika stor som om vi försöker i det naturliga--> Bullshit! Vi ska ändå gå den vägen om jag inte lyckas bli gravid snart. Ska ringa IVF till veckan...

Kommentaren slappna av får mig att gå i taket.

Vi höll på i tre år innan vårt underverk blev till. Efter många om och men så kom han till genom insemination och hormoninjektioner.
Att slappna av i ett sådant läge är precis omöjligt eftersom mitt sociala liv styrdes av vad läkaren bestämde i form av ul, medicinjusteringar, provtagningar osv osv.
Ändå blev jag gravid. Hur är det möjligt??

Att säga slappna av till en barnlös är som att säga slappna av till en arbetslös.
Varken barn eller arbete kommer till en bara för att man slappnar av.
Man får aktivt arbeta för att uppnå resultat.

Allt annat är humbug!

Önskar er alla lycka till!

Känner verkligen igen mig!! Vi har försökt i 11 månader nu så vi ska väl snart på utredning..
Det folk säger är ju: "Tänk inte på det"!!
Och hur lätt är det då när båda längtar så och man får minus varje månad.... bättre de håller tyst då i så fall!