"Det är NORMALT att det tar ett par år..."

Ja just det "tänk inte på det" är ju grymt lätt när hela ens tillvaro kastas om. Jag menar, jag tror att de flesta tjejer faktiskt är helt övertygade om att de kan få barn. När man sen plötsligt tvingas möta det faktum att det kanske inte är så, så förlorar man på nåt sätt en del av sin kvinnlighet. Åtminstonde kändes det så för mig. Det är ju just barnafödande som är kvinnans alldeles egna lilla uppgift, och så KAN jag inte? Men visst, om jag inte tänker på det så försvinner nog min PCO-S....

På vilket sätt skulle det hjälpa om man slappnar av?! Får mannen fler och bättre spermier, sätter ägglossning helt plötsligt igång eller krävs det total avslappning för att spermien ska ta sig in i ägget?

aurora: Precis! Man tappar tron på sig själv på nåt sätt.... :(

Ja precis MERlight....Ha ha ha liksom precis som om miraklet bara skulle etablera sig.. Ha ha, jag tror att man måste rulla igång något för att något ska hända, jag tycker bara det är djupt tragiskt att man inte får betalda försök, bara ett enda finansierat landstingsförsök får man i Västerbotten. Näe, vi köper hellre ett paketpris..Barn är en gåva. Jag blir över öronen  när folk säger; "Ja snart ska vi skaffa barn" eller; "är det inte dags för er att skaffa barn snart?" Vadå skaffa??

Vad många bra inlägg!!! Glad att jag läste den här tråden, även om jag inte har här att göra för tillfället. Men som sagt, man vet ju inte hur det blir med syskon.

Lycka till allihopa!

Det är hemskt att inse att man måste gå på utredning men det betyder i väldigt många fall att de ändå inte hittar något som är "fel". Det är lika jobbigt att få diagnosen ofrivilligt barnlös som att få en diagnos på dålig spermiekvalitet, PCO-S, endometrios och alla andra problem som förekommer. Då är det lätt att ta till statistik för att ha något att hänga upp det på. Man ska vara medveten om att det kan ta tid att bli gravid men det finns nog ingen som glatt hoppat på en utredning efter ett års besvikelser. Självklart vill man bli gravid på första försöket och man tror ju inte den dagen man slänger p-pillerna att man ska sitta där flera år senare och inte vara gravid.

Dumma kommentarer får man hela tiden. Allt från att slappna av till att skaffa hund, beställa en resa eller påbörja en adoption. Man finner sig aldrig i den situationen tyvärr, det är alltid sårande. När det gäller stress i samband med barnlöshet så kan man hänvisa till en stor undersökning som gjorts på Sahlgrenska i Göteborg som visade att stress inte hade någon påverkan på om man blev gravid eller inte, förutsatt att man inte hade andra fysiska problem (läs pco m.m.) och att man har mens och ÄL.

Själv blev jag plötsligt spontant gravid efter 5,5 års försök och 3 IVF:er och jag kan lova att jag har fått höra att det nog var för att jag slappnat av och slutat tänka på att bli gravid! I h*lvete heller. Jag var stressad hela hösten för att vi skulle göra vår sista IVF och jag hade i allra högsta grad inte slutat tänka på barn. Jag tror inte ett skit på att jag är gravid nu pga att jag slappnat av, det är helt omöjligt. Lycka till nu!!!

Kia 28, allvarligt bara ett (1) försök?!?! Det är ju sjukt!!!!!

MERlight, yes, här i västerbotten är det det  jag vägrar att bara ta ett enda IVF/äggdonations försök, som kan gå åt skogen, sen de flesta IVF kliniker kan inte sedan man tagit ett försök ge hjälp, har frågat. Så jag kommer inte be dom om nån hjälp, från landstinget. Nej det blir IVF i Sthlm eller Gbg, mer än vartannat par blir hjälpta där till graviditet. Om jag inte lyckats bli gravid nu, vilket är ytterst tveksamt...

Är det inte Falun som har så bra resultat? De odlar äggen lite längre än vanligt, men de kanske är väldigt dyra också? De har ju också nån garanti att blir man inte gravid får man tillbaka pengarna.

MERlight, jag tror de flesta brukar köra nån sån pengarna tillbaka garanti, jag vet inte om Falun, bara Fertilitetskliniken i Sthlm o Gbg. Vill verkligen satsa på det, och ett paket om 3 behandlingar kostar 33:000:- klart man får tänka igenom men  vad kostar ett liv med sorg över att inte ha ett gemensamt barn?