Turran skrev 2006-09-22 00:09:13 följande:
lishe skrev 2006-09-21 23:54:13 följande: Jag tycker det är skönt när andra människor visar min son var deras gräns går. För då lär han sig att ta hänsyn och att det inte är farligt att hamna i en "konflikt situation" med andra människor. Men att jag skulle markera för andra barn att jag tycker gränsen är nådd......hmmm.......det är lite svårare. Inte alla föräldrar som tycker det är ok (minst sagt).Men det dar kan ju vara valdigt kansligt och knepigt for barnet... Jag sager till andra barn om det handlar om allmant oacceptabelt beteende (t ex om de slass) men handlar det om t ex bordsskick sa sager jag bara till barn jag kanner val (och jag vet om foraldrarnas standpunkter). Alla foraldrar har ju olika toleransnivaer och punkter vi tycker ar viktiga och det kanske inte ar sa bra att barnet far konflikterande tillrattavisningar?
mmm.....jo jag skulle inte kritisera ett barn för dess bordskick.

Men vi kanske ser det på olika sätt. Jag skulle nog lägga fokus på mig själv och vad jag önskade istället för att "säga till" barnet.
Iofs har jag ganska hög toleransnivå när det gäller barn och störs inte så mycket av barn som låter mycket och rusar runt tex.
För att ta några ex........
Min son använder "sirenen" ibland. Alltså tjuter riktigt högt så det ringer i öronen.
Min syster tyckte det var jättejobbigt och sa helt enkelt " nej.....jag vill inte att du skriker sådär för det gör jätteont i mina öron".
Hon markerade sin gräns.
Jag kan ju inte markera andra människors gränser (även om min gräns gick ungefär där den också

).
En annan syster blev förbannad för att min son jagade livet ur hennes katter och sa med hög röst " Katterna vill inte att du springer efter dem....låt dem vara!"
Jag menar ...jag skulle ju ha kunnat tycka det var ok att han "satte på sirenen" men jag måste ju ändå acceptera att min systers drog gränsen runt sig själv just där?
Samma sak med den andra systern....jag kunde ju ha tyckt att katterna fick tåla lite bus och inte satt gränsen just där men jag kan ju inte säga att min syster inte får lov att bestämma vad som är acceptabelt för henne (och hennes katter)?
Jag kanske uttrycker mig rörigt men jag ser det inte som att man tillrättavisar barnet i den bemärkelsen och därför blir det ingen konflikt.