• Anonym (Förtvivlad)

    Han vill inte ha barnet

    Min sambo är så himla arg för att jag är gravid, påstår att jag lurat honom för att jag inte sa på dagen när jag slutade med ppiller. Han VISSTE dock att jag bara hade 3 månader kvar och inte skulle äta efter det. Jag höll koll koll så vi inte hade samlag vid säkra perioden, men en månad ballade min kropp ur (uppsökte tillomed läkare) så då måste min ÄL flyttats. Han har kallat min fruktansvärda saker och hotat med självmord, socanmälan osv. Jag vill inte ta bort det, jag har redan gjort en abort för honom. Han har sagt att han vill ha barn så trodde aldrig att reaktionen skulle bli såhär stark. Har någon varit med om att en man reagerar så starkt men ändå vill stanna? Han har inte lämnat mig ÄN men vet inte om han vill leva med oss. 

  • Svar på tråden Han vill inte ha barnet
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Tänk nu) skrev 2024-07-28 19:21:06 följande:
    Jag håller med. Men barnlängtan kan vara oerhört stark och det kan överskugga logik och sunt förnuft.
    Ja det verkar tyvärr lite så i det här fallet....
  • Anonym (Angelina)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2024-07-28 19:06:46 följande:

    Varför är han övertygad om att jag ska ta bort? De har jag aldrig sagt högt


    För att du gjorde det för hans skull förra gången. I hans värld finns inget alternativ helt enkelt.  Det är ju så han funkar tydligen med kontroll över hans liv. 
  • Kirenaj68

    Frågan är om du TS vill ha en pappa till ditt barn som verkar labil? Dessutom borde han ha använt gummi för att vara helt säker på att inte bli pappa.


    En riktig go sommar är att se en fin Harley dåna förbi vid ett övergångsställe med en miljöpartist fastlimmad på asfalten.
  • Anonym (Angelina)
    Tecum skrev 2024-07-28 19:07:01 följande:
    Inte för att vi har med saken att göra, men vad tvistade ni om? Ville han inte ha barnet men ändå halva vårdnaden? Varför fick/tog du inte vårdnaden? 
    Eller var det du som försökte tvinga på honom vv?

    TS får helt enkelt välja mellan relationen och barnet. Och chansa på att han ändrar inställning när han står inför fullbordat faktum. Men också vara beredd på att bli ensam mamma.
    Han stämde mig på vårdnaden och då i syfte att ta hela vårdnaden , bara i ren hämnd för att jag behöll barnet mot hans vilja. I början var han totalt ointresserad av barnet men tjafsa skulle han göra ändå. Min psykiska ohälsa tog han som bevis flr hur oduglig jag var som förälder och hittade på allt att tjafsa om och anmäla mig för. Hela alltet drog ut på tiden pga alla utredningar hos soc förutom vårdnadsutredningen som tingsrätten beslutade om. Han fick inte hela vårdnaden givetvis. Vi delade den , vilket jag sa okej till redan från början. Men umgänge och allt omkring tjafsades det om in i absurdum. Det tog nästan 10 år innan han la ner allt skit. Och då började han funka som förälder. 
  • Anonym (Förtvivlad)

    Förnekar inte att jag har en barnlängtan, de visste han, han visste också att jag aldrig skulle genomgå en abort igen och han visste att jag inte skulle äta mer preventivmedel. Jag går inte genom lik för att få barn, nu hamnade vi i denna sits och de jag inte förstår är varför de ska va så självklart att jag ska genomgå något fruktansvärt som jag inte själv är ansvarig til. Han kunde varit ärlig med mig då och sagt att han aldrig nånsin kan tänka sig barn nu, när han visste att jag snart skulle sluta. Vi båda har enligt mig brustit i kommunikationen.

  • Anonym (Nja)

    Ja, om man kunde gå tillbaka och ändra vissa saker så.... Frågan är hur du tänker nu ts? Är du verkligen så rigid mot abort som du låter? Du vägrar abort helt enkelt? Isf bara att vänta ut honom och under tiden fundera på om ni två verkligen ska vara tillsammans.

    Och hur ser du på alternativet att avsluta det här och se till att skaffa barn med någon som faktiskt vill?

  • Anonym (Tänk nu)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2024-07-28 19:33:26 följande:

    Förnekar inte att jag har en barnlängtan, de visste han, han visste också att jag aldrig skulle genomgå en abort igen och han visste att jag inte skulle äta mer preventivmedel. Jag går inte genom lik för att få barn, nu hamnade vi i denna sits och de jag inte förstår är varför de ska va så självklart att jag ska genomgå något fruktansvärt som jag inte själv är ansvarig til. Han kunde varit ärlig med mig då och sagt att han aldrig nånsin kan tänka sig barn nu, när han visste att jag snart skulle sluta. Vi båda har enligt mig brustit i kommunikationen.


    Båda har absolut brustit i att kommunicera era behov tydligt. Det är inte bara hans eller ditt fel. Men det är du som sitter på makten vilket val som görs nu.
  • Tow2Mater
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2024-07-28 19:06:46 följande:

    Varför är han övertygad om att jag ska ta bort? De har jag aldrig sagt högt


    Har du sagt högt och tydligt (inom senaste typ 2 veckorna, inte bara i samband med förra aborten) att du INTE tänker göra abort nu? Om inte, tror han ju att du kommer göra abort igen, precis som förra gången.
  • Anonym (Förtvivlad)

    Ja. Jag har sagt det

  • Fjäril kär

    Tyvärr verkar han ju inte bry sig om vad du säger. Det verkat ju vara han som bestämmer i ert förhållande. Annars skulle du inte sitta i denna sits igen. 

  • Tecum
    Anonym (Angelina) skrev 2024-07-28 19:33:16 följande:
    Han stämde mig på vårdnaden och då i syfte att ta hela vårdnaden , bara i ren hämnd för att jag behöll barnet mot hans vilja. I början var han totalt ointresserad av barnet men tjafsa skulle han göra ändå. Min psykiska ohälsa tog han som bevis flr hur oduglig jag var som förälder och hittade på allt att tjafsa om och anmäla mig för. Hela alltet drog ut på tiden pga alla utredningar hos soc förutom vårdnadsutredningen som tingsrätten beslutade om. Han fick inte hela vårdnaden givetvis. Vi delade den , vilket jag sa okej till redan från början. Men umgänge och allt omkring tjafsades det om in i absurdum. Det tog nästan 10 år innan han la ner allt skit. Och då började han funka som förälder. 
    Så jobbigt, trist att höra. Väldigt elakt av honom att skada dig och barnet så.
  • Anonym (Angelina)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2024-07-28 19:33:26 följande:

    Förnekar inte att jag har en barnlängtan, de visste han, han visste också att jag aldrig skulle genomgå en abort igen och han visste att jag inte skulle äta mer preventivmedel. Jag går inte genom lik för att få barn, nu hamnade vi i denna sits och de jag inte förstår är varför de ska va så självklart att jag ska genomgå något fruktansvärt som jag inte själv är ansvarig til. Han kunde varit ärlig med mig då och sagt att han aldrig nånsin kan tänka sig barn nu, när han visste att jag snart skulle sluta. Vi båda har enligt mig brustit i kommunikationen.


    Ni verkar båda två ha tagit för givet saker ingen av er verkar vara villig att kommunicera  om.. Där har ni ett problem och stora röda flaggor. Detta är alltså  konsekvenserna. 

    Om han är så bestämd kring sitt liv som du beskriver kan du få det väldigt jobbigt med honom som pappa om han ska in och bestämma kring ert barn utan att ta hänsyn till dig  . Orkar du den fajten? 

    Ärligt talat så verkar båda alternativen lika dåliga. 
  • Anonym (Lisa)

    Inte orkat läsa alla kommentarer men är du beredd att gå isär och sedan lämna ifrån dig barnet halva tiden till honom om han sedan vill hämnas på dig via barnet.
    han verkar en aning ostabil.

Svar på tråden Han vill inte ha barnet