Han vill inte ha barnet

Jag är ledsen Ts men han vill verkligen inte ha barn. Kanske nån gån srn men troligtvis inte.  Du har redan gjort en abort tidigare pga honom.så självklart kommer han ännu en gång anse att detta är ditt ansvar .

Varför slutar du med piller överhuvudtaget?  Ni verkar ju inte vara överens om barn och Varför då sluta skydda dig när du ändå har gjort abort en gång och vet vad det innebär?  Varför gamla med ett barns liv?

Han beskyller dig för att ha lurat honom, ja må så vara , men samtidigt har ju han lurat dig att tro att han vill ha barn när han helt uppenbart inte vill ha barn alls. 

Jag fick barn med en partner som hotade med gud vet vad om.jag inte gjorde abort men jag behöll det och en fasansfull vårdnadstvist började som pågick I flera år och trasade sönder oss alla.  Motvilligt tog han ansvar men med tiden blev han en bra pappa och vårt barn är nu vuxen. Men det trauma som blev av alla år i tingsrätten och Hovrätten kommer för evigt sitta kvar i oss alla. I synnerhet sonen. Jag älskar mitt barn till döds men var det värt resan om jag hade fattat konsekvenserna?  Nej.  

Han skiter I dina piller för att han redan förra gången bestämde att du skulle göra abort och därför gör han.samma sak igen. Han skyddar sig inte för att han förutsätter att du gör abort.

Han manipulerar dig till att göra abort. Han fortsätter sitt liv som vanligt med att älska dig  för att han är övertygad om att barnet ska tas bort och att han löst problemet.  

För att du gjorde det för hans skull förra gången. I hans värld finns inget alternativ helt enkelt.  Det är ju så han funkar tydligen med kontroll över hans liv. 

Han stämde mig på vårdnaden och då i syfte att ta hela vårdnaden , bara i ren hämnd för att jag behöll barnet mot hans vilja. I början var han totalt ointresserad av barnet men tjafsa skulle han göra ändå. Min psykiska ohälsa tog han som bevis flr hur oduglig jag var som förälder och hittade på allt att tjafsa om och anmäla mig för. Hela alltet drog ut på tiden pga alla utredningar hos soc förutom vårdnadsutredningen som tingsrätten beslutade om. Han fick inte hela vårdnaden givetvis. Vi delade den , vilket jag sa okej till redan från början. Men umgänge och allt omkring tjafsades det om in i absurdum. Det tog nästan 10 år innan han la ner allt skit. Och då började han funka som förälder. 

Ni verkar båda två ha tagit för givet saker ingen av er verkar vara villig att kommunicera  om.. Där har ni ett problem och stora röda flaggor. Detta är alltså  konsekvenserna. 

Om han är så bestämd kring sitt liv som du beskriver kan du få det väldigt jobbigt med honom som pappa om han ska in och bestämma kring ert barn utan att ta hänsyn till dig  . Orkar du den fajten? 

Ärligt talat så verkar båda alternativen lika dåliga.