Anonym (Förtvivlad) skrev 2024-07-28 13:00:21 följande:
Ja, jag har talat om för honom att jag borde varit tydligare men samtidigt så känner jag inte att hela ansvaret ligger hos mig. Ja, jag kan föreställa mig eftersom att jag annars är den som får ta ett livsomvändande beslut och ta bort det. Vår kommunikation brast, och jag önskar vi hade kommunicerat bättre i detta fall. Men nu vill han inte prata med mig i huvudtaget och då läggs allt ansvar på mig. Jag har inte lurat honom och hade jag vetat och han vetat att han absolut inte ville ha barn så borde vi vidtagit ytterligare åtgärder tidigare. Jag trodde liksom att de skulle bli relation, men inte att de va så himla ovälkommet.
Helt rätt, ni var två som i detta men det du missar är att du inte gav honom en ärlig chans att ta det ansvaret. Han trodde säkert att du var skyddad och vi vet inte hur han hade gjort om han visste att du kunde bli gravid. Dessutom hade du ju själv inte särskilt bra koll heller, vet inte hur mycket du vet om säkra perioder men då måste man vara helt säker på när man haft ÄL genom olika slags kontroller, t ex genom att tempa, mäta LH-nivåer eller annat. Det blev alltså ett dubbelt handikapp där, främst för honom, för inte nog med att han litade på att du var skyddad så hade du som sagt inte ens koll själv på säkerheten. Så ja ts, detta ligger på dig själv främst.
Han kanske vill ha barn, i framtiden! Inte att få det påtvingat ur tomma intet där han trodde att ni var säkra och att detta var något ni skulle ta ett gemensamt beslut om.
Beslut om abort eller inte ÄR ditt val, så kom inte och påstå att du förstår honom som INTE har ett val.