Han vill inte ha barnet

Han vill inte ha barnet

Min sambo är så himla arg för att jag är gravid, påstår att jag lurat honom för att jag inte sa på dagen när jag slutade med ppiller. Han VISSTE dock att jag bara hade 3 månader kvar och inte skulle äta efter det. Jag höll koll koll så vi inte hade samlag vid säkra perioden, men en månad ballade min kropp ur (uppsökte tillomed läkare) så då måste min ÄL flyttats. Han har kallat min fruktansvärda saker och hotat med självmord, socanmälan osv. Jag vill inte ta bort det, jag har redan gjort en abort för honom. Han har sagt att han vill ha barn så trodde aldrig att reaktionen skulle bli såhär stark. Har någon varit med om att en man reagerar så starkt men ändå vill stanna? Han har inte lämnat mig ÄN men vet inte om han vill leva med oss. 

Jag tycker faktiskt att du borde ha varit ärlig med honom och sagt till när dina tabletter tog slut så ni var oskyddade. Att du har koll är ju ingen garanti alls, han måste själv få göra valet om han vill ha oskyddat sex eller inte. S.k. säkra perioder är inte särskilt säkra och du har faktiskt undanhållit viktig information från honom.

Han kanske vill ha barn men längre fram i tid. Att bli pappa utan att ha fått vara delaktig i beslutet måste vara fruktansvärt. Kan du föreställa dig det? Tänk om någon tog livsomvälvande beslut för din del på det här sättet och sedan försöka gömma sig bakom att "ja men hon borde ha haft koll på det där flera månader senare".

Det här är inte en fråga om abort eller inte, det känns som att du är orubblig på den punkten trots att det finns stor risk att ni går isär, så det bästa du kan göra är nu att försöka rädda relationen istället och det första du gör då är att be tusen och åter tusen gånger om ursäkt för att du inte var tydligare. Just nu är han inte klar med beslutet att lämna dig eller inte, han kanske också är en sån man som tar sitt ansvar och bara stannar pga det och så vill du knappast leva heller. Så gör det du kan för att reparera detta, det är allt jag kan råda dig till om du vägrar abort.

Även om du sa ett visst antal månader så känns det lågt om man ska gömma sig bakom argumentet att han borde ha hållit koll på det så ni hade haft kondomer i tid. Däremot borde DU ha sagt till om att ni inte var skyddade längre. När det gäller så här allvarliga saker kan man inte bara rycka på axlarna och anta att andra har koll.

Tydligen hade du inte koll på ÄL iaf eftersom du blev gravid. Kroppen kan krångla när som helst och när man upptäcker kan det vara för sent.

Men du är ok med att förstöra för alla andra....? Stor risk som sagt att han lämnar dig, hur blir livet då för dig, för barnet och för pappan? Förlåta dig själv, för vad..? Abort är ingen skam eller mord eller liknande, även om det finns de som fortfarande tror det.

Det värsta du kan göra är iaf att påtvinga en man faderskap som är så sjukt oönskat. Vi vet som sagt inte var han landar, men om han verkligen inte vill så är det väldigt egoistiskt att behålla. Så alla drömmar om er liv, er familj och framtid, det är vad du sätter på spel just nu. Kan vara bra att du är riktigt säker på att det är värt det först.

Hur ett barn kan förstöra ett liv..? Kan du seriöst inte föreställa dig vilka förändringar det skulle innebära för honom, för dig, för er familj...?

Så det handlar om vem som har rätt? Inte vilken sits hennes nuvarande och även hennes framtida barn kommer behöva förhålla sig till?

Att ha rätt i diskussionen om preventivmedel övertrumfar barnens hela livssituation? Det låter met som ett barn som argumenterar.

När sa du till honom att du skulle sluta? I trådstarten får man uppfattningen om att du sa till 3 månader innan att du skulle sluta? Sa du sen inte till alls de sista dagarna? Varför inte i så fall? Lätt för dig att hålla reda på när det faktiskt är slut men inte för någon annan, 3 månader är lång tid. Av vilken anledning bestämde du dig för att inte säga nåt mer? När du stod där och tog sista pillret på sista kartan? "älskling, idag tog jag sista pillret så du vet att vi inte är skyddade längre"

Så jo, nog lurade du honom ändå. Oavsett om man kan hävda att det är hans ansvar att hålla reda på om han inte vill ha barn. Tycker det är barnsligt resonemang och inte alls så man beter sig i ett förhållande.

Javisst, hans ord nu efter chocken är absolut inte bra och jo, man kan faktiskt slänga ur sig elaka saker i affekt och chock.

Man får bilden att TS varit lite lagom diffus kring preventivmedel för att hon innerst inne ville bli gravid. Det behöver inte stämma, men jag får den uppfattningen när jag läser inläggen.