Han vill inte ha barnet

Jag älskar honom mer än allt, blev så otroligt förvånad över hans reaktion. Jag förstår att vi har en del praktiska saker att lösa.. vi har både en gård och en lägenhet som vi behöver lösa ekonomiskt. han pratar om saker vi ska göra i framtiden men ändå kan han inte säga om han vill va med mig? Borde han inte lämnat mig om han verkligen hatar mig? Är så förvirrad.. jag har inte lurat honom, men det är de enda han säger. 

Ja, jag har talat om för honom att jag borde varit tydligare men samtidigt så känner jag inte att hela ansvaret ligger hos mig. Ja, jag kan föreställa mig eftersom att jag annars är den som får ta ett livsomvändande beslut och ta bort det. Vår kommunikation brast, och jag önskar vi hade kommunicerat bättre i detta fall. Men nu vill han inte prata med mig i huvudtaget och då läggs allt ansvar på mig. Jag har inte lurat honom och hade jag vetat och han vetat att han absolut inte ville ha barn så borde vi vidtagit ytterligare åtgärder tidigare. Jag trodde liksom att de skulle bli relation, men inte att de va så himla ovälkommet. 

Fast han VISSTE att jag inte skulle äta mer. då hade han kunnat börja säkra upp med kondom direkt, jag tar mitt ansvar att jag borde sagt på dagen men nu blev det inte så, vardagen flöt och jag hade sagt innan. Han kan knappast ha trott att jag var skyddad 6 månader efter när han visste om det. Jag har full koll på min ägglossning, som jag skrev vallade min kropp ur och jag uppsökte läkare.

Vi är 32 år. jag har barn från en tidigare Relation, nästan på heltid och min nuvarande har varit med nästan hela hennes liv och är fantastisk. Vi har pratat om ett gemensamt barn så därför är jag så förvånad över reaktionen, även om de inte var meningen att det skulle bli nu. Jag medhåller att jag kunde sagt igen, men jag anser inte att detta endast är mitt fel. Och jag är öppen för en dialog men han har stängt konversationen och lever precis som om vi vore en vanlig familj igen. Även fast han vet att jag är gravid med hans barn. 

Jag förstår också att han är chockad, jag blev också det. Men att kalla mig och barnet äckliga, att han hatar mig, ska socanmäla mig för mitt tidigare barn, hålla mig ansvarig för ett självmord osv anser jag är att gå över gränsen. Han frågade inte mig vart jag stod, han antog direkt att jag inte skulle ta bort det. 

Jag sa bara att jag skulle äta upp min sista karta sen inte äta mer. Och ja sen hade vi oskyddat sex. 

nej de kanske vi inte har, men han pussar ju mig när jag pussar honom oså. Varför gör man de om man inte vill ha kvar oss 🤷🏻?♀️. Jag fattar om de va en chock, frågan är bara om han kan landa i det. Jag menade ju heller inte att de skulle bli såhär. 

Om jag tar bort det så kommer jag ju inte kunna se honom i ögonen eller förlåta mig själv. Tro mig, jag har övervägt åt alla håll och kanter, gråtit, haft samtalsstöd och psykolog. Jag vill inte förstöra det vi har men jag vill heller inte förstöra mig. Det jag inte förstår är, om han vill ha barn med mig, varför inte just det här? Jag älskar honom, jag älskar vårt liv, jag älskar hans familj, jag älskar min dotter men jag älskar Även det i min mage. hur kan de barnet förstöra hans liv? När vi redan lever ett familjeliv? De är för mig obegripligt. Vi har båda god ekonomi och jag tror vi hade kunna haft både gård och lägenhet kvar. Jag är också sårad, rädd och ledsen, men även arg på honom som inte ens vill lyssna på mig. 

Jag håller inte med om att man får räkna med att någon kan säga lite vad som helst för att man är i chock. och ja,. Han kanske känner sig lurad, men jag har inte lurat honom. Och vi behöver prata, men svårt när han inte vill. Just nu har jag bara gett honom känslomässigt utrymme, och om vår relation dör så va de väl inte vi mot allt. 

Ja men jag har inte ljugit för honom.. har hela tiden sagt att jag inte ska äta mer. 

Okej såhär, han är inte en elak person i botten, bara en människa som vill ha kontroll och kunna styra sitt liv  Helst bara utifrån sig. Jag medhåller att jag borde varit tydligare när de tog slut, men han har hela tiden vetat när ungefär de tar slut, och definitivt att jag inte har något skydd under sommarn, ALLTID vetat det. Jag blev gravid mitt i sommarn så att vi inte hade skydd är inte helt främligt. Vi har haft stressiga vardagar och är ofta mornarna ifrån varann så inte tänkt så långt.. en graviditet för mig va inte ovälkommet även om de inte var meningen just nu, och eftersom jag visste att han ville ha barn så trodde inte jag att reaktionen skulle bli såhär, jag trodde att vi skulle diskutera en lösning, eftersom de inte blev som vi trott. Hade jag vetat att de va så här fruktansvärt så hade både jag (och han tänker jag!!!) varit mer nogrann.. jag har aldrig velat lura honom, jag vill fortfarande leva med honom. Men jag har också ett barn i mig att försvara. De är inget lätt beslut och är de värsta jag varit med om. 

Och ja, jag va jätte tydlig med att min kropp balla ur och han fick all info vad läkaren sa. skulle utredas för pcsos

Hej Angelina. Därför att jag mådde så otroligt dåligt av p-pillren, jag har testat de ena och de andra. Och han vet det.. nä jag misstänker också nu att han faktiskt aldrig ville ha barn. men samtidigt pussar han mig nu, och säger pusshej åsånt. Så jag vet inte. jag är mest förtvivlad 

Varför är han övertygad om att jag ska ta bort? De har jag aldrig sagt högt

Förnekar inte att jag har en barnlängtan, de visste han, han visste också att jag aldrig skulle genomgå en abort igen och han visste att jag inte skulle äta mer preventivmedel. Jag går inte genom lik för att få barn, nu hamnade vi i denna sits och de jag inte förstår är varför de ska va så självklart att jag ska genomgå något fruktansvärt som jag inte själv är ansvarig til. Han kunde varit ärlig med mig då och sagt att han aldrig nånsin kan tänka sig barn nu, när han visste att jag snart skulle sluta. Vi båda har enligt mig brustit i kommunikationen.

Ja. Jag har sagt det