Han vill inte ha barnet

Jag tycker faktiskt att du borde ha varit ärlig med honom och sagt till när dina tabletter tog slut så ni var oskyddade. Att du har koll är ju ingen garanti alls, han måste själv få göra valet om han vill ha oskyddat sex eller inte. S.k. säkra perioder är inte särskilt säkra och du har faktiskt undanhållit viktig information från honom.

Han kanske vill ha barn men längre fram i tid. Att bli pappa utan att ha fått vara delaktig i beslutet måste vara fruktansvärt. Kan du föreställa dig det? Tänk om någon tog livsomvälvande beslut för din del på det här sättet och sedan försöka gömma sig bakom att "ja men hon borde ha haft koll på det där flera månader senare".

Det här är inte en fråga om abort eller inte, det känns som att du är orubblig på den punkten trots att det finns stor risk att ni går isär, så det bästa du kan göra är nu att försöka rädda relationen istället och det första du gör då är att be tusen och åter tusen gånger om ursäkt för att du inte var tydligare. Just nu är han inte klar med beslutet att lämna dig eller inte, han kanske också är en sån man som tar sitt ansvar och bara stannar pga det och så vill du knappast leva heller. Så gör det du kan för att reparera detta, det är allt jag kan råda dig till om du vägrar abort.

Helt rätt, ni var två som i detta men det du missar är att du inte gav honom en ärlig chans att ta det ansvaret. Han trodde säkert att du var skyddad och vi vet inte hur han hade gjort om han visste att du kunde bli gravid. Dessutom hade du ju själv inte särskilt bra koll heller, vet inte hur mycket du vet om säkra perioder men då måste man vara helt säker på när man haft ÄL genom olika slags kontroller, t ex genom att tempa, mäta LH-nivåer eller annat. Det blev alltså ett dubbelt handikapp där, främst för honom, för inte nog med att han litade på att du var skyddad så hade du som sagt inte ens koll själv på säkerheten. Så ja ts, detta ligger på dig själv främst.

Han kanske vill ha barn, i framtiden! Inte att få det påtvingat ur tomma intet där han trodde att ni var säkra och att detta var något ni skulle ta ett gemensamt beslut om.

Beslut om abort eller inte ÄR ditt val, så kom inte och påstå att du förstår honom som INTE har ett val.

Även om du sa ett visst antal månader så känns det lågt om man ska gömma sig bakom argumentet att han borde ha hållit koll på det så ni hade haft kondomer i tid. Däremot borde DU ha sagt till om att ni inte var skyddade längre. När det gäller så här allvarliga saker kan man inte bara rycka på axlarna och anta att andra har koll.

Tydligen hade du inte koll på ÄL iaf eftersom du blev gravid. Kroppen kan krångla när som helst och när man upptäcker kan det vara för sent.

En sak är iaf säker, och det gäller alla män. Lita aldrig på en kvinna som säger att hon äter p-piller, kondom är det som gäller om man vill vara säker. Det där är tyvärr något som många killar inte inser så vet inte om man ska klandra honom för det eller inte. P-piller kan glömmas eller på annat sätt slarvas med och då kan det vara kört.

Hade han sagt att han var ok med om du råkade bli gravid? Låter mer som löst snack om "någon gång i framtiden". Inte förvånad som sagt att han är chockad, men naivt av honom att inte skydda sig bättre förstås.

Ja du, det där med gränser går att diskutera. Han är i chock och han känner sig totalt lurad, klart han kommer att säga lite vad som helst då. Vi vet inte var han landar men det finns stor risk att han inte vill bli pappa nu och att ni går isär i vilket fall. Du måste ju också fundera på vilken typ av partner och pappa du vill ha till dina barn!

Men du är ok med att förstöra för alla andra....? Stor risk som sagt att han lämnar dig, hur blir livet då för dig, för barnet och för pappan? Förlåta dig själv, för vad..? Abort är ingen skam eller mord eller liknande, även om det finns de som fortfarande tror det.

Det värsta du kan göra är iaf att påtvinga en man faderskap som är så sjukt oönskat. Vi vet som sagt inte var han landar, men om han verkligen inte vill så är det väldigt egoistiskt att behålla. Så alla drömmar om er liv, er familj och framtid, det är vad du sätter på spel just nu. Kan vara bra att du är riktigt säker på att det är värt det först.

Hur ett barn kan förstöra ett liv..? Kan du seriöst inte föreställa dig vilka förändringar det skulle innebära för honom, för dig, för er familj...?

Men ts, har han verkligen sagt att han kan tänka sig barn NU om det råkar bli? Lätt att säga "jag trodde....", men tydligen trodde du fel. Just barn är en så pass viktig fråga att man (särskilt som kvinna) behöver vara säker på vad den andra menar. Här och nu idag och nyss, blir det så blir det eller tänker sig personen om tio år framåt. Det är sånt man måste diskutera en sån här gång.

Sent att vara efterklok, men jag förstår inte varför du "försvarar" det här fostret med näbbar och klor på det här sättet, särskilt som du nog fattar att det river upp livet för alla i hela familjen. Kommer du verkligen behålla fostret till varje pris, vad det än kostar dig? Vad är det för fel med att vänta tills han också är redo? Och isf diskutera när ungefär han tänker sig det så du vet om det är värt att vänta eller om du ska söka dig vidare.

Känns tyvärr mest som att du söker en spermiedonator, kosta vad det kosta vill bara du får ditt barn och åt helvete med konsekvenserna för alla andra. Och varför känns det så? Jo, för att du är beredd att kasta precis allt åt skogen och orsaka lidande för alla inblandade, inkl de barn som redan finns och ett stackars ofött, bara för att du vägrar tänka dig abort. Anledningarna vore intressant att veta.

I ts ålder har man oftast tid på sig att göra det på ett mer genomtänkt sätt istället för att tvinga faderskap på en man som tydligen inte alls vill samtidigt som man förstör livet för precis alla omkring sig. Då är det bättre att ts gör slut och hittar någon som vill skaffa barn. Med andra ord, man måste inte släppa sin dröm om fler barn men däremot inse att det här verkar som en riktigt dålig idé och att man kan göra det på ett mycket bättre sätt.

Ja det verkar tyvärr lite så i det här fallet....

Ja, om man kunde gå tillbaka och ändra vissa saker så.... Frågan är hur du tänker nu ts? Är du verkligen så rigid mot abort som du låter? Du vägrar abort helt enkelt? Isf bara att vänta ut honom och under tiden fundera på om ni två verkligen ska vara tillsammans.

Och hur ser du på alternativet att avsluta det här och se till att skaffa barn med någon som faktiskt vill?