Sluta göra barnen selektiva i maten.

Ibland undrar jag om vi inte har för stora krav på att barn ska vilja testa allt. Det brukar raljeras om att barn förr i tiden minsann inte var kräsna men maten för några generationer sedan var också mycket mer enformig. Idag är man en dålig förälder om ens tvååring inte gillar alltifrån pannkakor via tacos och sushi till thailändsk röd curry. Man är tråkig och enformig om man äter rätter som återkommer mer än en gång i månaden. 

Att vara skeptiskt till nya smaker och konsistenser har varit en överlevnadsfaktor för människans evolution. Variationen vi äter med idag är ett väldigt nytt påfund. Kanske är det de selektiva barnen som har rätt instinkter?

Ibland undrar jag om vi inte har för stora krav på att barn ska vilja testa allt. Det brukar raljeras om att barn förr i tiden minsann inte var kräsna men maten för några generationer sedan var också mycket mer enformig. Idag är man en dålig förälder om ens tvååring inte gillar alltifrån pannkakor via tacos och sushi till thailändsk röd curry. Man är tråkig och enformig om man äter rätter som återkommer mer än en gång i månaden. 

Att vara skeptiskt till nya smaker och konsistenser har varit en överlevnadsfaktor för människans evolution. Variationen vi äter med idag är ett väldigt nytt påfund. Kanske är det de selektiva barnen som har rätt instinkter?

åh vad du är duktig (som med resten av tråden, meningen är tydlig)

Så enkelt är det inte. Varesig det är ARFID eller "bara" ASD är det ofta mycket som inte fungerar att äta, som kräver betydligt fler smaktester än andra barn behöver eller faktiskt att barnet får skippa det tills denne är vuxen och kan prova i sin egen takt. Eller strunta i livsmedlet. Vuxna äter inte heller allt, det är ingen tävling att tvinga i sig mat som ger obehag. Vuxna autister brukar inte räknas men antalet autister som jag vet börjat prova mat självmant i vuxen ålder eller t.om som tonåring när de själva har mer kontroll är oräkneliga. Det är inte direkt kört för att ett barn äter selektivt ett tag. Men det är nog kört om man har vissa som föräldrar ( nej, inte något pik åt dig ) i tråden. Snacka om terapiräkningar. Det är inte kul att äta begränsat.

Du misstolkar mig. Jag arbetar med barn som har olika diagnoser i kombination med IF. Har även varit hemkunskapslärare på olika skolor där det gått många elever med olika diagnoser och/eller IF. INGEN tvingas att äta något alls. Alla erbjuds att smaka. 

Mat de äter serveras alltid, men det finns också alltid något annat att prova för den som vill och kan. 

När mitt barn fick diagnosen så fanns nära nog noll kunskap om det runt omkring mig, inga kurser erbjöds osv. Jag tvingade aldrig henne heller att äta, men jag erbjöd alltid. När hon sen, som jag skrev, kunde formulera sitt behov gjorde hon det och det mesta löste sig. 

Det innebär inte att det gör det för alla. 

Jag upplever också vh som 'förstör' för barnen genom sitt sätt så barnen blir 'selektiva' ätare men som efter uppmuntran smakar på och börjar äta allt i skolan. Hemma kan de dock ofta fortsätta med att bara äta vissa saker. För att de kan. 

Jag har tom haft elev som hade sondmatning för att vh sa att hen inte kunde äta. Det fanns inget fysiskt hinder, hen åt inte bara. 

Efter en tid på skolan (statlig skola så det var internat för dem som kom långväga ifrån) så började eleven visa intresse för maten som alla andra åt och erbjöds då att smaka på väl mosad mat. Då blev det som en propp gått ur och eleven ville äta och smaka på allt. 

Så, det finns alla sorter och varken jag eller TS menar de som har ätstörning på riktigt, utan de som faktiskt curlas. 

Jag har inga invändningar mot innehållet i dina inlägg men de är problematiska, precis som ts inlägg. För alla de som kämpar med barn som inte äter men som då och då faller till föga och ger barnet det som går enkelt, inte orkar laga alternativ varje dag och erbjuda för att få nej för tusende gången, är det så tröttsamt att få dessa goda exempel upptryckta i ansiktet. Om du bara ansträngde dig liiiiite mer, hade liiiiite mer tålamod och ork, då skulle du göra ditt barn frisk. 

Och hur vet du att barnet i fråga var curlad och inte hade en ätstörning. Funktionshinder är inte konstanta, smak är inte konstant, rädslor är inte konstant. Barn som växer upp och utvecklas kan överkomma hinder utan att det är någon annans förtjänst. Min son har vägrat äta potatis i hela sitt liv men kom i somras på att båda kokt färskpotatis och potatisklyftor i ugn är riktigt gott. Jag tar inte på mig äran för detta, utan det är han som utvecklats.

Summan av det jag vill säga är att de som skiter i att försöka ge sina barn varierad och näringsrik mat skiter också i era pekpinnar. Och vi andra som kämpar tycker bara att det är drygt.

Förstår att många kommer gå emot mig nu. För det första förstår jag att vissa barn har selektiv matovilja på riktigt. Men tror helt ärligt att endel selektivt ätande beror på föräldrars slöhet. Tycker det är lite intressant att det blivit vanligare att man hör om detta. Det intressanta i det hela verkar vara att selektiva barn ofta tycker om samma saker. Tex köttbullar, korv, chicken nuggets och pannkakor. Hur kan det komma sig? 

Min tro är att föräldrar många gånger bidrar till att barn blir selektiva. Vill bara poängtera att jag inte menar alla. Tror det påriktigt finns barn som är selektiva och att det är ett problem för dom. Men om detta är så stort problem i dagens samhälle borde man ha hört talas om detta tidigare. 

Hur kan det komma sig att många barn med selektivt ätande just gillar maträtter som r enkla att göra? Kan det inte ha lite att göra med att många föräldrar idag inte lagar maten från grunden, att det ska vara enkelt och man orkar inte göra det som behövs för att få barnens intresse för att utforska mer mat. 

Jag har ADHD och autism men fick lära mig från början att det serveras bara en maträtt (hemlagat från grunden) Jag lärde mig att äta allt. För att gå hungrig var inget alternativ. Jag mådde inte dåligt av detta heller. Jag visste helt enkelt att antingen äter jag det som serveras eller så får jag vara hungrig tills nästa mål står på bordet. 

Har barn idag och den minsta äter bokstavligt talat allt man serverar. Inga problem alls. Den andra hon har vart kräsen från start. hon är 5 år nu och vi jobbar fortfarande på att utforska mer mat, speciellt grönsaker som hon har svårt för. Vi pratar mycket om vad som är nyttigt näringsmässigt för ett växande barn, vad kroppen inte behöver. Vi lagar maten från grunden, vi arbetar med att hon ska känna sig stolt över den mat hon är med och tillagar, vi river mycket av det hon inte gillar så mycket och vi är alltid ärlig om vad maten innehåller så det aldrig behöver bli en jobbig överraskning. Det kan ta lång tid att få ett kräset barn att våga testa mer. Vill inte att middagen ska bli något obehagligt för henne. Utan det är vi vuxna som måste anstränga oss för att barnen ska våga utforska mer. 

Det som är skillnad mellan min äldsta och yngsta är att den äldsta fick barnmatsburkar, klämmisar, barngröt, välling och jag serverade inte grönsaker eftersom hon ratade det. Gav upp för fort. Min yngsta får inga klämmisar, barnmatsburkar, barngröt och knappt välling. Hon får samma mat som resten av familjen från start. Men i bitar som passat för hennes ålder. Hon får gröt gjord på fiberhavregryn blandat med olika frukter och bär. Istället för klämmisar får hon frukt eller något annat. 

Förutom att hon inte är kräsen alls så fungerar hennes mage superbra, min äldsta har haft problem med förstoppning mycket. 

Jag är förälder och måste göra allt jag kan för att lära mina barn att äta bra mat. Det är kämpigt ibland. Det är jag som får anstränga mig för att få barnen nyfiken och våga testa det är inte barnen som ska tycka det blir obehagligt. 

Något man måste göra för att barnen ska lära sig äta många maträtter är att ha stor variation på menyn. Ju tidigare man börjar med detta ju enklare blir det. Aldrig servera flera alternativ vid måltiden. Min åsikt är att man också gör sig en rejäl otjänst då. Vi förlorar viktigt tid med familjen om vi ska laga flera maträtter varje måltid.