Sluta göra barnen selektiva i maten.

Anledningen till att de flesta barn med ARFID äter ungefär samma saker och många gånger enkel mat som pannkakor, nuggets och köttbullar, är ju för att det är enkel smak på dem. Det syns också tydligt vad det är.

En del säger att barn med ARFID skulle äta bara de blev tillräckligt hungriga. För det första så finns det barn som inte äter och som måste få sond eller knapp på magen. Dessa barn skulle faktiskt dö om ingen åtgärd gjordes. Anledningen till att de inte svälter sig till döds är att sjukvården går in innan det händer.
Andra anledningen till att barn inte dör eller får knapp eller sond är för att förtvivlade föräldrar ÄNTLIGEN hittar något som deras barn äter, och då väljer att servera det.

Jag har ett barn med ARFID. Mitt barn hade förmodligen behövt sond eller knapp om jag inte gjort allt jag kunnat för att få mitt barn att äta. Nu har mitt barn en väldigt smal meny, men äter! Smal som en sticka men frisk och pigg. Och lyckas då och då lägga till någon mat på sin meny!

Mitt barn kräks upp allt med fel smak eller konsistens. Mitt barn har haft svårt med tandborstning och tandläkare. Folk tror att mitt barn bara äter sådant som är sådär extra gott. Men ärligt talat så är inget av det mitt barn har på sin meny särskilt gott för andra.
Eller tycker folk verkligen att pannkakor, falukorv och pasta utan minsta krydda är det godaste de bara vet så att de gärna själva skulle äta sådär 5 rätter i resten av sina liv? Utan kryddor? Ingen sylt på pannkakan? En enda sorts choklad för de andra smakar fel?

I krigsdrabbade länder och fattiga länder dör många, många barn. Det är ju svårt att säga om de hade dött även om de haft full tillgång till mat eller inte.

Sedan är det ju så att varken i välfärdsländer eller i fattiga länder dör barn med ARFID eftersom det oftast finns NÅGOT de kan äta. Och de som har den allra svåraste formen får såklart knapp eller sond. Jag såg en dokumentär om en liten flicka i england som tillslut fick en knapp för hon åt verkligen ingenting. I slutet hade hon vågat börja slicka lite på kex. 

Att de flesta barn med ARFID äter samma saker förklarade jag tidigare. Det är mat som står ut med att smakerna är ganska tråkiga, man ser vad det är man får osv. 

Det lite roliga är att folk tycker att barn med ARFID bara äter GODA saker och så räknar de upp korv, nuggets och köttbullar. Är det verkligen era åsikter att den maten är den godaste mat som finns? Det är ju verkligen skittråkig mat. Jag älskar att krydda på min mat och skulle aldrig stå ut med mitt ena barns meny.
(Jag ska tillägga att jag har 2 barn som vuxit upp på precis samma sätt med mat, den ena äter jättebra och den andra har autism och ARFID.)

Sedan kontras det ofta med att alla barn älskar den mat som ARFID-barnen äter. Och ändå tycker ni det är konstigt att det just är den maten som är allra enklast för barn att äta, att det är konstigt att barn som har svårt för mat tycker att den enklaste maten är lättast?

Givetvis finns det kräsna och bortskämda barn OCKSÅ. Men det betyder inte att ARFID inte är en diagnos eller enbart ett välfärdsproblem.

(L)

Jag håller faktiskt med dig om det, att i skolan bör det serveras mat som alla barn tycker om. Makaroner och korv eller köttbullar osv, enkel mat som täcker in de allra flesta barn. Just för att det viktiga är att äta för att orka. 

Jag tycker också att något alla bör fundera på är: varför äter vi? Äter vi för andras skull? Äter vi för vår egen? Är det viktigt att kunna äta allt/många saker och varför är det viktigt?

Mat har blivit en social grej och det är ju supertrevligt. Att gå ut och äta eller samla familj och vänner runt matbordet och njuta av mat tillsammans. Vi äter inte bara för överlevnad längre utan som njutning.

Och då är det kanske svårt att förstå att vissa inte gör det, äter av njutning. Att ätandet bara är en syssla som måste genomföras.

Vi tycker inte det är konstigt om folk behöver glasögon för att naturen gjorde deras syn suddig, eller att folk föds med fel uppsättning kromosomer eller att vissa är kortare än genomsnittet. Att det föds folk med 3 njurar eller bara 1. Att kroppens eget immunförsvar kan attackera de egna cellerna så att farliga sjukdomar uppstår.

Men tydligen är det jättekonstigt att det finns människor som inte klarar av olika smak/textur i munnen. Varför är det så konstigt när så mycket annat kan vara olika hos oss människor?

 

Ni vill alltså tillbaka till en tid där barnen med svårigheter tvångsmatades, straffades eller fick gå hungriga?

Jag tror inte det. Mitt barn fick pga sin diagnos.

Fast ett barn som tillslut äter för att det blir för hungrigt har inte ARFID.

Mitt barn kräks alltså om maten har fel smak/textur. Ibland kräks mitt barn för att tuggan blev för stor eller för att något, oklart vad ibland, blev fel i smaken/texturen trots att det är mat som barnet egentligen kan äta.

Mitt barn är väldigt smalt. Jag måste ofta påminna om att äta. Kan gå en hel dag utan mat.

Lösningen är alltså att svälta mitt barn eller låta barnet kräkas varje dag, än att anpassa maten? Eller vad ska jag göra, ni som inte tror på diagnosen?

Ingen kräsenhet för 30 år sedan, ts? Jag är strax över 40 år. För 30 år sedan var jag 10 år.
Nog fanns det massa kräsna barn! Varenda unge i skolan växte upp på vitt bröd, oboy och vägrade äta fisk.

Ditt barn med autism har inte ARFID då om hon kan äta nästan allt.  Det är ju inte så att bara för att man har autism att man blir selektiv. 

Det är ju inte bara vad ts skriver här i tråden vad folk läser.

Det finns en stor okunskap och många som skriver att barn med selektivt ätande minsann enbart är skapat av föräldrar och att det inte finns i fattiga länder och så vidare.
Jag har inte sett ts säga emot dem någonstans alls. Startar man en sådan här tråd har man väl ändå ett litet ansvar då att vara noga med vad man faktiskt inte sagt? 
Ts har också noga poängterat hur hon är lite bättre än alla andra eftersom hon odlar, maler sitt eget kött och bakar sitt eget bröd. 

Vilket klokt och bra inlägg!