Jämställt föräldraskap

Hmm, undrar hur man hittar ansökningsdatum då... Kanske om man loggar in på antagning.se, eller om man får bekräftelse via mail. Sånt där ska man nog alltid behöva styrka.

Jag syftar på ansökan om tjänsledighet. Inte om ansökan för studierna. Söker du tjänsledigt 6 månader innan utbildningen startar så är det innan du ens kan göra ansökan till utbildningen.

Intressant ämne, jag har funderat en del på detta själv med. Jag vill gärna ha ett jämställt förhållande och föräldraskap om möjligt, nu är vårt barn snart 1 så vi kan göra en första utvärdering. Kring inköp till bebis har vi inte varit ett dugg jämlika. Jag har i princip köpt allt även om vi sen delat på kostnaden, dela även på kostnaden för amningsbehåar. Men jag letade efter prylar och hämta upp m.m. Köpte mycket begagnat.

Amningen funkade tyvärr inte så där har vi kunnat dela på matningen och han har tagit en natt på helgen så jag kunnat sova ut. Och vissa vardagsnätter när jag varit förbi mig av trötthet. Från att hon var 4 månader har han varit föräldraledig 30% då jag jobbat, varit ett väldigt bra upplägg då jag fått vara mig själv och de kunnat bygga på sin relation. Nu i höst ska han vara hemma heltid 3 eller 4 månader. Så jag har ju gått mer minus pensionsmässigt än vad han kommer göra(har dock fortsatt pensionsspara privat). Vi har inte bestämt ännu hur vi ska jobba när barnet börjar förskola.

Angående sysslor så delar vi hyfsat lika på matlagning, jag tar nästintill all tvätt, städningen är han bättre på småpillet, men jag gör större ryck. Jag står även för stor del av att organisationen hemma, typ inför utflykter, ordning i lådor, ungens kläder m.m.

lawline.se/answers/hur-lange-kan-en-arbetsgivare-vanta-med-svar-pa-ansokan-om-tjanstledighet-for-studier

Här kan du läsa om att det är från datumet din ansökan om ledighet gjordes, och inte datumet studierna påbörjas, som arbetsgivaren har rätt att skjuta på det 6 månader

Du har koll på de så kallade barnåren? Barnets fyra första år kompenseras den som haft lägst pensionssparande för

Tack så mycket :) Ja det var ju ett tydligt och bra svar att ta med sig, det förklarar också det svar jag fick från dem, att de kanske inte kunde ge mig ledigt beroende på behov osv, fast det löste sig ändå :)

Då blir det ju 50/50. Hem och barn på dagen, sysselsättning på kvällen. Så den arbetande tar över allt när hen kommer hem.

Förmodligen blir det så att den som är hemma inte får någon fritid, men men... Inte heller får de plugga ifred.

Med studier på 50% får jag absolut till fritid. Och inga problem att studera ifred med att barn som somnar 19. Hinns utan problem med tre timmar på kvällen efter barnet somnat om man måste sitta helt ostört. Med tur en timme på dagen när barnet sover och så helger på det.

Vi lever alla under olika förutsättningar och detta fungerar naturligtvis inte för alla

Den här attityden är rätt tråkig och kontraproduktiv. Man måste kunna göra en problemanalys utan att lägga något moraliskt ställningstagande på resultatet. Det behöver inte vara ena, eller andras, eller ens någons fel att det blir ett problem. Det kanske bara är så vi fungerar och något vi måste tänka på.

Vi, min sambo och jag, har haft den här diskussionen några gånger. Hon tar mer ansvar för saker i hemmet än jag (vi har inga barn än). Från början var det inte så och jag har bott själv tidigare och har inga problem med att ha ansvar över allt som behöver göras. Men det blir liksom en glidning i ansvar när man bor tillsammans eftersom jag (med många män) har lätt att släppa ansvaret till någon annan medan det verkar som hon (med många kvinnor) har svårt för det. Hon tar liksom över mer och mer, vilket resulterar i att jag släpper ansvaret. När jag lagar mat får jag schasa bort henne ibland för hon kommer och rör i nån gryta så det inte ska bränna fast, trots att jag har koll. För hon kan inte släppa det.

Jag tror många män kan ta ansvar men inte är villiga att konkurrera om ansvaret för tråkiga uppgifter. När vi ser er kvinnor göra det, eller när ni lägger er i för att vi inte gör på "rätt sätt", så släpper vi bollen. Vi måste ta för oss mer men ni måste släppa taget, även om det håller på att skita sig ibland. Om det alltid finns en backup så har vi liksom inte ansvaret på riktigt. Låt oss göra på vårt sätt och acceptera det.

Första tiden av föräldraledigheten var vi hemma båda två men sen när vi delade upp det så blev det så att den som var hemma fixade mat och hushållssysslor när den andra kom hem. Den som jobbade tog hand om barnen (tvillingar) när hen kom hem. Dels för att den som jobbade inte skulle missa alltför mycket med barnen men också för att den som var hemma behövde en paus från barnen. Vi delade hyfsat lika på föräldraledigheten så det blev rättvist ändå.

Jag vet att många delar på hushållsarbetet även under föräldraledigheten men vi tyckte att det blev så lite tid med barnen för den som jobbar ändå så det passade inte oss.

Det är viktigt att dela lika på föräldraledigheten för att få en jämställd start tror jag.

För oss har det inte varit viktigt att allt ska vara 50/50 delat. Jag gör vissa saker och maken andra. Vi har varit tillsammans så länge att vi har blivit vana vid hur det är smidigt här hemma och vem som gör vad utan att knota.
Jag var hemma hela förskoletiden men det betyder inte att pappan inte såg sina barn utan han var och är med dem varje em kväll.

Man gör det som fungerar för ens egna värderingar och viljor. Strunta i vad andra tycker om era val, det är ni som ska leva med dem och ingen annan.