Jag och min man planerar att skaffa barn. För mig är det oerhört viktigt att vi har en jämn fördelning på allt som ingår i livet.
Hur gör ni? Hur fördelar ni föräldraledigheten? Matlagning, tvätt och städning? Ekonomi? Tycker det är intressant att höra hur andra gör, och kanske få tips och idéer!
Vi delade på föräldraledigheten, jag tog 11 månader, han tog 8. Men i ärlighetens namn gick det åt mer än 3 månader att återställa mig fysiskt, så jag betraktar det som lika.
Vi delar på matlagning och matinköp (åker oftast och storhandlar), hämtning och lämning av barnet i skolan.
Har städhjälp.
Märker att våra problem till trots, så har vi en bra balans jämfört med några par vi känner där fördelningen inte är så jämlik. Tror det är bra för förhållandet och föräldraskapet att dela lika på det mesta.
När det gäller skolarbete och fritidsaktiviteter har vi delat upp det - jag sköter musiken och han sköter sporten, men vi är båda med och är aktiva föräldrar inom båda områdena. Han tar matten och jag resten när det gäller skolarbetet.
Det är så få år som barnen är så pass små att man måste göra allt för dem och med dem. Snart nog vill de inte ens att man följer med längre och kompisarna blir viktigare för varje år som går. Det är ett privilegium att få hänga med en liten bit i deras liv...
Jag och min man planerar att skaffa barn. För mig är det oerhört viktigt att vi har en jämn fördelning på allt som ingår i livet.
Hur gör ni? Hur fördelar ni föräldraledigheten? Matlagning, tvätt och städning? Ekonomi? Tycker det är intressant att höra hur andra gör, och kanske få tips och idéer!
Tack för era svar! Så intressant att höra hur alla gör :)
Jag håller med om att dela 50/50 millimeters är svårt, utan de viktiga gäller att hitta ett sätt som känns bra och fungerar i er familj!
För min del behöver det inte heller vara exakt rättvist, att jag vägrar ta ut soporna för att de är minsann hans tur, men att vi båda är delaktiga och åtminstone gör något. Jag vill INTE vara en mamma åt min man och tjata på honom att nu måste du plocka undan efter dig. Eller att när jag kommer hem från jobbet frågar han vad vi ska äta. De var på väg åt de hållet i början av vår relation, men efter samtal och diskussioner arbetar vi på det. Han kommer från en familj där pappan jobbat och mamma gått ner i arbetstid för att kunna ta hand om barn och hushåll. Han har ingen värdering i det och tycker inte det är så de bör vara, men det är de han är van vid. Men när jag förklarat för honom att det är Vi om skaffar barn, inte jag. Det är Vi som köpt hus, inte jag, så förstår han att vi är ett team som ska samarbeta genom livet.
Så nu håller vi på att arbeta fram en rutin som passar oss.
Vi planerar och handlar söndagen vad som ska ätas under veckan. Han väljer 3 rätter och jag 3. Vi får inte klaga eller säga nej till den andras val. Sen turas vi om att laga maten under veckans gång. Den andra diskar.
Försöker nu införa städvecka. Vi har varannan vecka städ ansvar, och på söndagen när vi lämnar över ansvaret så ska det vara storstädat på ett överenskommet sätt.
Ekonimin har vi löst som så att vi lägger samma summa på ett konto som går åt till mat hus och sparkonto. Sen behåller vi resterande pengar som en "veckopeng"
Sen tvättar vi vårt eget. Om vi får barn, kommer vi införa att den som inte har städvecka har tvättvecka och ansvarar över bebis kläder. Och självklart lämnar man över städveckan med en nytvättat garderob.
Men jag förstår att rutiner är svåra att hålla vid, speciellt när man har barn. Men jag tänker att det är en bra grund och känns skönt med riktlinjer. Men ingenting är lag. Känner jag en dag att nää jag orkar inte laga mat, så är de okej med hämtmat. Eller har min man en dålig dag kanske jag slänger in en tvätt åt honom. Vi är som sagt ett team, och vill ju hjälpa varandra. Vi vill ju leva tillsammans. Men som sagt, det viktiga är att alla hittar sina sätt som fungerar och är lyckliga! :)
Fast jämställdhet handlar inte om att man ska dela på varje arbetsuppgift utan snarare att arbetsuppgifterna ska vara jämt fördelade Det enda problemet med deras fördelning är pensionspengar. Det här med att båda måste jobba deltid för att det ska vara jämställd är nån fix idé som vissa feminister har. (Jag kallar mig feminist eftersom jag är för jämställdhet, for the record.)
Min upplevelse är att de flesta män, även de som är riktigt involverade och ansvarstagande för sina barns liv, har noll koll på storlekar, vilka dagar det är fotboll osv :) Sedan tror jag det beror väldigt mycket på individen så klart.
Jag tror helt klart att det är alldeles för många kvinnor som håller stenhårt i barnbollen och vägrar släppa den till papporna, och då får vi ju de där utarbetade kvinnorna som går in i väggen för att de gör precis allt själva.