Anonym (Erica)

Äldre 30 Apr 14:11

53 svar

Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

Anledningen till att jag frågar är för att jag håller på att bli tokig här hemma. Först o främst på min man som säger att han ska kommunicera och säga ifrån men som aldrig gör det, men också på hans barn i äldre tonåren som jag har stor lust att läxa upp riktigt ordentligt.

Har fått reda på att hans barn går o snackar skit om oss till nära vänner och familj. Det är inga allvarliga saker utan svartsjukesaker som riktas mot mig o mot våra två gemensamma barn.

Det som gjorde mig riktigt förbannad är att denne har sagt till folk att vi är så elaka som lämnar denne hemma för att vi åker på en weekend resa själva utan att denne får följa med? Ja ni hör, våra två yngre får inte heller följa med men det är hans äldsta barn som nu gnäller över att vi vill göra nåt själva.

Det här är bara en av sakerna som stör mig. Stör mig enormt mycket på att vår sjuåring får hjälpa till mer hemma än vad hans 10 år äldre barn behöver göra te x? Om jag ber tonåringen om hjälp så ringer bara denna och klagar till sin morsa.

Känner nu att jag håller på att bli galet förbannad. Bråkar med mannen om det men han vågar inte säga ifrån så nu känner jag för att göra det.

Så ni som vet. Hur hård o rak får man vara?

nihka

Äldre 1 May 13:43

#41

Anonym (Erica) skrev 2019-05-01 11:11:29 följande:

I längden kommer det bli så för jag står inte ut mycket mer.

Han gjorde ett tappert försök med resan men det räcker inte för vi ska inte behöva fly till utlandet för att få egentid tillsammans.

Skurken blir man oavsett vad man än gör som styvmorsa, får jag nog så kan jag lika gärna leva upp till den rollen på riktigt. Inte vidare konstruktivt och rationellt kanske men alla människor har gränser.

Så du vill gå ut with a bang.

Jag tror det skulle kännas skönt en kort stund och sedan jobbigt en lång stund. Det är risk för att du skulle bli både besviken på dig själv och inför dina barn om du efter så här lång tid gav efter för dina lägre instinkter. Men om du måste ha det, spara det där utbrottet till din man.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 15:46

#42

E

Anonym (förälder) skrev 2019-05-01 13:31:43 följande:

Ok jag förstår att du mår dåligt och resan verkar välbehövlig för er.

Jag har också läst dina andra svar där du skriver att du inte bara vill ta diskussionen med din man utan också med hans dotter.

Varför kan du inte ta en diskussion med dottern?

Vem säger att du inte kan göra det?

Nu går du bara och trycker ner alla känslor och mår bara sämre och sämre.

Jag tror en sansad diskussion med henne vore bra, risk annars är ju att du en dag får nog och kommer att få ett raseriutbrott på något och det kommer det inte att bli roligt för någon i familjen och kan säkert påverka för lång tid framöver.

Visst din man är ansvarig för dottern men när inget händer tycker jag att du ska ta en diskussion med dottern, varför skulle du inte kunna göra det?

Säger din man nej till att du ska diskutera situationen med dottern?

Det tycker jag inte han kan bestämma i så fall eller vad stoppar dig?

Jag kan förstå att det skulle bli problem om du var arg och upprörd när du pratade med dottern men om ni sätter er ner för att prata om situationen på ett konstruktivt sätt vore ju det bra för alla.

Bestäm gärna en tid och säg att både du och dottern får tänka till om vad ni vill ta upp och era tankar så är ju dottern förberedd och kommer inte att se det som ett påhopp ifrån dig vilket hon annars kanske upplever det som.

Ni har inte valt varandra men måste ju kunna prata om hur ni ska ha det i ert gemensamma hem.

Han är livrädd att jag ska ta upp saker som kan vara känsligt som det där med hennes svartsjuka t e x.

HAn har sagt att han vill vara den som uppfostrar utan att jag lägger mig i men för att det ska funka så krävs det ju just att föräldern uppfostrar. Det han sysslar med är snarare uppvaktning och servicetjänst. Jag står inte ut längre!

Hon och jag har haft bra konstruktiva samtal tidigare där man tror att man har nått fram till henne men varje gång blir jag besviken. Landar alltid i att hon punktmarkerar sin pappa in i hörnet som vanligt där varken jag eller hans andra två barn får någon egentid från honom.

Ingenting hjälper känner jag. Har stor lust att skapa kaos o hålla tummarna att jag skrämmer henne härifrån.

Givetvis vill jag inte att det ska gå till så men är så jävla deppad och less just nu så vissa tankar jag har är riktigt fula.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 15:53

#43

nihka skrev 2019-05-01 13:34:12 följande:

Aldrig rakare och hårdare än föräldern eller du har fått i mandat från föräldern att vara. Om du inte vill ta dig an rollen som storskurk förstås.

Då blir det svårt eftersom han aldrig säger nej till henne! Storskurken är jag ändå så det spelar ingen roll.

nihka skrev 2019-05-01 13:43:15 följande:

Så du vill gå ut with a bang.

Jag tror det skulle kännas skönt en kort stund och sedan jobbigt en lång stund. Det är risk för att du skulle bli både besviken på dig själv och inför dina barn om du efter så här lång tid gav efter för dina lägre instinkter. Men om du måste ha det, spara det där utbrottet till din man.

Jag tycker att jag sviker våra barn genom att också gå runt och vara en mes. Dessutom är jag just nu svårt deprimerad och barnen hade behövt lite extra fokus från sin pappa. Men inte då, han fortsätter lägga fokus på den enda personen hemma hos oss som kräver fullständig uppmärksamhet från honom. Hans mamma har faktiskt sagt åt honom att med tanke på hur krävande hon är så borde hon bara bo varannan vecka hos oss men inte ens det lyssnar han på.

Att han och jag bråkar hela tiden sen en bra tid tillbaks är nåt som jag inte orkar gå in mer på här. Vi är vid vägskälet nu, får se om resan hjälper.

nihka

Äldre 1 May 16:11

#44

Anonym (Erica) skrev 2019-05-01 15:53:26 följande:

Då blir det svårt eftersom han aldrig säger nej till henne! Storskurken är jag ändå så det spelar ingen roll.

nihka skrev 2019-05-01 13:43:15 följande:

Så du vill gå ut with a bang.

Jag tror det skulle kännas skönt en kort stund och sedan jobbigt en lång stund. Det är risk för att du skulle bli både besviken på dig själv och inför dina barn om du efter så här lång tid gav efter för dina lägre instinkter. Men om du måste ha det, spara det där utbrottet till din man.

Jag tycker att jag sviker våra barn genom att också gå runt och vara en mes. Dessutom är jag just nu svårt deprimerad och barnen hade behövt lite extra fokus från sin pappa. Men inte då, han fortsätter lägga fokus på den enda personen hemma hos oss som kräver fullständig uppmärksamhet från honom. Hans mamma har faktiskt sagt åt honom att med tanke på hur krävande hon är så borde hon bara bo varannan vecka hos oss men inte ens det lyssnar han på.

Att han och jag bråkar hela tiden sen en bra tid tillbaks är nåt som jag inte orkar gå in mer på här. Vi är vid vägskälet nu, får se om resan hjälper.

Storskurken kan bli en ännu större skurk och det kan kanske vara värt att undvika.

Låter faktiskt lite olösbart. Där det inte finns en vilja finns det inget hopp, om inte viljan kan kickstartas förstås. Resan är låter som den där sista chansen som man egentligen inte tror på.

Vad tror du om att vara särbo? Det låter ju inte som du får ut någon positivt från ditt förhållande.

nihka

Äldre 1 May 16:31

#45

Anonym (Erica) skrev 2019-05-01 15:53:26 följande:

Då blir det svårt eftersom han aldrig säger nej till henne! Storskurken är jag ändå så det spelar ingen roll.

nihka skrev 2019-05-01 13:43:15 följande:

Så du vill gå ut with a bang.

Jag tror det skulle kännas skönt en kort stund och sedan jobbigt en lång stund. Det är risk för att du skulle bli både besviken på dig själv och inför dina barn om du efter så här lång tid gav efter för dina lägre instinkter. Men om du måste ha det, spara det där utbrottet till din man.

Jag tycker att jag sviker våra barn genom att också gå runt och vara en mes. Dessutom är jag just nu svårt deprimerad och barnen hade behövt lite extra fokus från sin pappa. Men inte då, han fortsätter lägga fokus på den enda personen hemma hos oss som kräver fullständig uppmärksamhet från honom. Hans mamma har faktiskt sagt åt honom att med tanke på hur krävande hon är så borde hon bara bo varannan vecka hos oss men inte ens det lyssnar han på.

Att han och jag bråkar hela tiden sen en bra tid tillbaks är nåt som jag inte orkar gå in mer på här. Vi är vid vägskälet nu, får se om resan hjälper.

Storskurken kan undvika att bli en ännu större skurk och det kanske är värt att uppnå. Ibland är det svårt att föreställa sig vad "Ur askan in i elden" kan innebära innan det är för sent och man är där.

Låter olösligt eftersom det behövs en vilja till att få till stånd en förändring och viljan verkar inte finnas hos pappan, om den inte kickstartar under er helg. Helgen låter mest som en sista utväg som ingen tror på men att man ändå hoppas på ett mirakel.

Vad tror du om att bli särbo? Eller är det bo ihop eller gå isär som gäller för dig?

nihka

Äldre 1 May 16:34

#46

Hoppsan. Blev nåt fel där. Trodde inte jag hade postat och gick iväg och kom tillbaka och skrev "klart"

Anonym (Moi)

Äldre 1 May 18:16

#47

Ess skrev 2019-05-01 11:04:32 följande:

Jag drog till med en idiotgrej för att DU inte verkar ha koll på vad åldersadekvata krav är.

Han har skjutsat henne till skolan hela den mörka säsongen. Han insåg själv också det orimliga i att hon skulle cykla ensam genom skogen.

Allvarligt talat, jag bryr mig inte det minsta om vad du anser är åldersadekvat för er lilla fågelholk. Andras ungar, som du så fint formulerade det...

Ja, antingen insåg han eller så orkade han inte med ditt gnäll och tjat. Han verkar ju vara en person som hela tiden väljer utifrån vad som kräver minst av honom själv, så det var kanske bekvämare trots allt, även om han gärna sett att den lilla fågelholken tog sig genom skogen själv.

Men, du har ju levt så många år med honom att det måste vara uppenbart att barnens behov är underordnade hans, det är väl bara det att nu drabbar det dina kelgrisar och då plötsligt gör det dig ont.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 19:00

#48

nihka skrev 2019-05-01 16:34:50 följande:

Hoppsan. Blev nåt fel där. Trodde inte jag hade postat och gick iväg och kom tillbaka och skrev "klart"

Jag förstod det. :)

nihka skrev 2019-05-01 16:31:51 följande:

Storskurken kan undvika att bli en ännu större skurk och det kanske är värt att uppnå. Ibland är det svårt att föreställa sig vad "Ur askan in i elden" kan innebära innan det är för sent och man är där.

Låter olösligt eftersom det behövs en vilja till att få till stånd en förändring och viljan verkar inte finnas hos pappan, om den inte kickstartar under er helg. Helgen låter mest som en sista utväg som ingen tror på men att man ändå hoppas på ett mirakel.

Vad tror du om att bli särbo? Eller är det bo ihop eller gå isär som gäller för dig?

Det hade inte varit några problem egentligen men inte i det skedet vi är. Hon bor på heltid hos honom och skulle vi vara särbos så skulle vi aldrig hinna ses.

En separation är inte heller lätt men känner i dagsläget att jag inte vill lämna bort våra små i en bostad där de inte är sedda.

Nu får vi ta en sak i taget, vi ska försöka komma iväg o prata lite så tar vi allt därifrån.

Ess

Äldre 1 May 20:36

#49

Anonym (Moi) skrev 2019-05-01 18:16:35 följande:

Allvarligt talat, jag bryr mig inte det minsta om vad du anser är åldersadekvat för er lilla fågelholk. Andras ungar, som du så fint formulerade det...

Ja, antingen insåg han eller så orkade han inte med ditt gnäll och tjat. Han verkar ju vara en person som hela tiden väljer utifrån vad som kräver minst av honom själv, så det var kanske bekvämare trots allt, även om han gärna sett att den lilla fågelholken tog sig genom skogen själv.

Men, du har ju levt så många år med honom att det måste vara uppenbart att barnens behov är underordnade hans, det är väl bara det att nu drabbar det dina kelgrisar och då plötsligt gör det dig ont.

Ehhh, nej. Han sätter familjen först. Men du har ju sån insyn att du säkert vet bäst hur det ligger till med allt....
Hade du gjort hålet i din fågelholk större så kanske din hjärna fått lite syre och börjat fungera som den ska.

Xenia

Äldre 1 May 22:04

#50

Anonym (Erica) skrev 2019-05-01 10:13:02 följande:

Jag vet att han är problemet och det är han jag bråkar om det med. Han tar diskussionen till en viss del med henne men givetvis går han inte till kärnan.

Känner bara att jag skulle vilja ta diskussioner med henne också. Är inte lätt att gå hemma och aldrig ha rätt att säga åt en annan människa som beter sig illa.

Det är klart att du har rätt att säga ifrån om din styvdotter beter sig illa, precis som du skulle göra om det var din biologiska dotter som betedde sig illa.

Bara du kan hålla dig till sakfrågan så det inte blir värsta utbrottet och allt du är missnöjd kommer ut. Låter som du är rätt nära att få ett utbrott.

Anonym (Moi)

Äldre 2 May 19:21

#51

Ess skrev 2019-05-01 20:36:07 följande:

Ehhh, nej. Han sätter familjen först. Men du har ju sån insyn att du säkert vet bäst hur det ligger till med allt....

Hade du gjort hålet i din fågelholk större så kanske din hjärna fått lite syre och börjat fungera som den ska.

Hahaha, så argumenterar en femåring, eller någon som insett att hen inte har något vettigt att säga.

Om det funnits vinnare och förlorare i den här diskussionen skulle din jumboplats vara säkrad nu. Grattis!

Ess

Äldre 2 May 19:51

#52

Anonym (Moi) skrev 2019-05-02 19:21:51 följande:

Hahaha, så argumenterar en femåring, eller någon som insett att hen inte har något vettigt att säga.

Om det funnits vinnare och förlorare i den här diskussionen skulle din jumboplats vara säkrad nu. Grattis!

Bättre att argumentera som en femåring än som en komplett idiot utan någon som helst verklighetsförankring.....
Men som du själv skrivit så ska man inte ställa åldersadekvata krav, och eftersom du verkar leva efter det mottot så låter jag bli att ställa några krav på att dina svar ska va baserade på någon form av tankeverksamhet överhuvudtaget.

Anonym (Ymer)

Äldre 5 May 08:22

#53

Hur har det gått? Jag känner igen mekanismerna i ert hushåll. Jag har själv ett styvbarn vars sämre sidor fått hållas och som idag är en tonåring med samma sidor. Snart en inte särskilt trevlig vuxen. Jag har fått utbrott. Inte så fint när det händer men man är inte mer än människa.

Ett sätt för dig att få respit skulle kunn vara något som kallas "disengagement". Du kan googla det med "stepmother" eller "the disengaging essay". Hur mycket gör du idag av hushållsarbetet? Disengagement, eller distansering som jag kallar det, går ut på att du avsäger dig att göra allt som har med styvbarn att göra så länge du inte blir behandlad med normal respekt. Googla så ska du se att du inte är ensam. Du väljer själv var dina gränser går men du kan få inspiration av var andras gränser gick.

Du kan även googla på mini wife syndrom och se att den här känslan inte heller är unik. En liten hjälp på vägen att känna sig mindre ensam.

Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

INNEHÅLL