Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

Så det är grejer som du tyckte att det var ok att hans barn inte klarade som era nu inte gör? Vad sa han i så fall på den tiden när det var hans barn som inte klarade sakerna?

Aha, det klassiska gnället från styvmorsan alltså. Istället för att glädja dig över att han uppenbarligen lärt av sina misstag och börjar förvänta sig något av era ungar så klagas det.

Du borde väl vara glad att han försöker få era gemensamma gapande fågelholkar att skärpa sig så att de inte blir så hemska som du tycker att hans från tidigare förhållande är istället för att dalta med dem på samma sätt som han gjorde med de äldre.

Kanske överkompenserade han för att han visste att han utsatte sina ungar för dig, men vad har du för ursäkt att släta över dina fågelholkars beteende?

När det handlar om dina barn får de alltså gapa på och ändå anses gulliga trots att det är din (och hans) sak att skämmas över dem...

Anledningen till att jag frågar är för att jag håller på att bli tokig här hemma. Först o främst på min man som säger att han ska kommunicera och säga ifrån men som aldrig gör det, men också på hans barn i äldre tonåren som jag har stor lust att läxa upp riktigt ordentligt.

Har fått reda på att hans barn går o snackar skit om oss till nära vänner och familj. Det är inga allvarliga saker utan svartsjukesaker som riktas mot mig o mot våra två gemensamma barn.

Det som gjorde mig riktigt förbannad är att denne har sagt till folk att vi är så elaka som lämnar denne hemma för att vi åker på en weekend resa själva utan att denne får följa med? Ja ni hör, våra två yngre får inte heller följa med men det är hans äldsta barn som nu gnäller över att vi vill göra nåt själva.

Det här är bara en av sakerna som stör mig. Stör mig enormt mycket på att vår sjuåring får hjälpa till mer hemma än vad hans 10 år äldre barn behöver göra te x? Om jag ber tonåringen om hjälp så ringer bara denna och klagar till sin morsa.

Känner nu att jag håller på att bli galet förbannad. Bråkar med mannen om det men han vågar inte säga ifrån så nu känner jag för att göra det.

Så ni som vet. Hur hård o rak får man vara?

Du Ess låter som en riktig bitter fitta!

Din make måste vara en riktig toffel som stått ut med dig i alla dessa år? Hört talas ?team play?? Eller att man köper grisen i säcken? Eller är det bara vad fröken oduglig plast mamma vill ha?

Jag tycker sund om dina så kallade foster barn. Du förtjänade troligtvis inte deras existens...

Du var inte utsatt för de äldre barnen förrän de var i övre tonåren, hur vet du då vad han krävde av dem som nioåringar? Hur vet du vad han kommer att ha fördrag med när era gemensamma är sjutton om de nu inte är så gamla ännu?

Om han nu sätter så höga krav på era gemensamma så måste det ju finnas en anledning. Kanske har han alltså lärt av sina misstag, hört hur du klagat på de äldre barnens beteende och nu försöker han göra om och göra rätt så att inte de här fågelholkarna skall bli lika dåliga som han fått höra av dig att de äldre är (han höjer sig alltså till dina krav fast du sänker dig eftersom du har mer fördrag med dina egna fågelholkar) eller så valde han medvetet att ha lägre krav på de tidigare barnen, för att han tyckte att de behövde kompenseras för att han utsatte dem för din hätska attityd eller för att han helt enkelt hade svårare att tjata när han gick miste om stora delar av deras uppväxt.

Ett tredje alternativ är ju att han av någon anledning älskar de äldre barnen högre än era gemensamma och därför inte har samma tålamod med dina barns beteende, precis som du när det gäller hans tidigare barn.

Umgås dina barn med sina äldre halvsyskon?
Vad tycker dina barn om halvsyskonen, gillar dom varandra eller tycker dom inte om varandra eller är dom bara neutrala?

Antar att din man träffar sina äldre barn ibland, kanske syskonen träffas då?
Verkar mannen tycka lika om alla barn?
Eller gör han skillnad på dom (inte bara vad dom behöver göra i hemmet utan känslomässigt så att barnen märker det)

Tänker att det påverkar en hel familj när man bor/bott ihop och inte alla funkar ihop.
Även dina barn måste ju ha uppfattat känslorna i familjen.

Och han är uppenbarligen inte ense med dig om vad era barn bör klara, så varför skall då bara dina regler gälla?

Uppenbarligen är ni överens om att han borde ha ställt högre krav på de äldre barnen, men när han nu vill ställa krav på era gemensamma så är det alltså du som går in och daltar och klemar bort dem?

Vill du att han skall behandla era barn som hans äldre (dvs vill du att de skall vara gapande fågelholkar) så får du väl lämna honom så att han kan klema med dem på samma sätt som med de äldre. Annars får du ju inse att förutsättningarna för att han skall våga uppfostra barnen ser annorlunda ut nu och du får respektera att han har en annan åsikt om om vad era gemensamma barn skall klara av.

Vill du att era gemensamma barn skall bli skjutsade överallt så får du väl byta jobb så att du kan pyssla med de fågelholkarna.

Nonchalera, ignorera och flyta in i tapeten är det enda som har funkat att jag har gjort för att hon ska vara nöjd.

Känner bara att med den taktiken så kommer jag bara må fortsatt dåligt.

Och ni är uppenbarligen inte ense om vad som är åldersadekvata krav. Din man har en annan syn på det än vad du har, inget vi i tråden kan göra något åt oavsett om du skriker här eller inte.

Dina barns pappa tycker att den lilla fågelholken skall klara att cykla, du tycker det inte. Vill du att barnet skall bli skjutsat får du väl se till att ändra dina förutsättningar så att du kan göra det, han tycker ju inte att det är värt att lägga sin tid på det.

Jag mår just nu så dåligt så det är ett projekt i sig att ens ta sig in i duschen. Håller mig ovanför vattenytan för mina barns skull.

Annars så är det lättare att hålla sig undan och vara tyst vid varannan vecka men nu har hon valt att bo hos oss på heltid.

Vill du att din trettonåring skall köpa mjölk så kan hen väl cykla (om hen inte också är en fågelholk)...

Din åsikt blir inte mer rätt bara för att du drar till med alltmer absurda argument, det får dig bara att framstå som mer och mer patetisk. Om det är såhär du argumenterar för din sak gentemot din man förstår jag om han inte tar dig på allvar.

Återigen, det är du och din man som är oense om vad era fågelholkar skall klara och så länge du inte kan argumentera bättre än du gör här förstår jag om du inte vinner över honom till din sida.

Du kan sitta och vara bitter hur mycket som helst här på FL, men uppenbarligen anser din man inte att det är för mycket att begära av er yngsta att hen sätter sig på cykeln istället för att förvänta sig skjuts. Alltså är det upp till dig att se till att ändra dina förutsättningar så du kan köra ungen om du anser det vara viktigt, barnets far ser ju uppenbarligen inget behov för det.

Allvarligt talat, jag bryr mig inte det minsta om vad du anser är åldersadekvat för er lilla fågelholk. Andras ungar, som du så fint formulerade det...

Ja, antingen insåg han eller så orkade han inte med ditt gnäll och tjat. Han verkar ju vara en person som hela tiden väljer utifrån vad som kräver minst av honom själv, så det var kanske bekvämare trots allt, även om han gärna sett att den lilla fågelholken tog sig genom skogen själv.

Men, du har ju levt så många år med honom att det måste vara uppenbart att barnens behov är underordnade hans, det är väl bara det att nu drabbar det dina kelgrisar och då plötsligt gör det dig ont.

Hahaha, så argumenterar en femåring, eller någon som insett att hen inte har något vettigt att säga.

Om det funnits vinnare och förlorare i den här diskussionen skulle din jumboplats vara säkrad nu. Grattis!