Anonym (Erica) skrev 2019-05-01 10:05:22 följande:
Det kanske är vanligt men det måste ta slut någon gång. Vi får inte gå utanför dörren utan henne, när hon var yngre så kunde jag tycka svartsjukan var normal och skulle att den lägga sig när hon blir äldre men den lägger sig aldrig. Hon är snart vuxen och vi får fortfarande inte gå utanför dörren jag och min man utan att hon är med.
Innan när vi hade varannan vecka så kunde jag iallafall andas ut däremellan men nu har hon valt att bo hos oss på heltid och det innebär att jag och våra små barn får sköta oss själva medans min man och hon sitter ihop.
Den här weekend resan bokade han för att jag har blivit sjukskriven för depression och utmattningssymptom. Jag har sagt till honom att jag inte längre står ut med att både ha en hektisk arbetsplats och leva i en krigszon hemma, att jag vill lämna om det inte blir bättre. Resan blir första gången som vi gör nåt själva och där vi får prata o reda ut våra problem.
Att hon nu har börjat bråka om vår resa är kanske nåt som jag annars skulle kunna bortse ifrån men den blev bara toppen på isberget för mig eftersom hon och min man bidrar med så mycket negativa energier hemma. Jag känner att jag är frustrerad på henne också och har stor lust till att ta konfrontationen en gång för alla. Det får bära eller brista helt enkelt.
Var kanske lite otydlig i trådstarten. Det handlar inte bara om lite gnäll från en tonåring som vill med på resa utan det är mer infekterat än så.
Ok jag förstår att du mår dåligt och resan verkar välbehövlig för er.
Jag har också läst dina andra svar där du skriver att du inte bara vill ta diskussionen med din man utan också med hans dotter.
Varför kan du inte ta en diskussion med dottern?
Vem säger att du inte kan göra det?
Nu går du bara och trycker ner alla känslor och mår bara sämre och sämre.
Jag tror en sansad diskussion med henne vore bra, risk annars är ju att du en dag får nog och kommer att få ett raseriutbrott på något och det kommer det inte att bli roligt för någon i familjen och kan säkert påverka för lång tid framöver.
Visst din man är ansvarig för dottern men när inget händer tycker jag att du ska ta en diskussion med dottern, varför skulle du inte kunna göra det?
Säger din man nej till att du ska diskutera situationen med dottern?
Det tycker jag inte han kan bestämma i så fall eller vad stoppar dig?
Jag kan förstå att det skulle bli problem om du var arg och upprörd när du pratade med dottern men om ni sätter er ner för att prata om situationen på ett konstruktivt sätt vore ju det bra för alla.
Bestäm gärna en tid och säg att både du och dottern får tänka till om vad ni vill ta upp och era tankar så är ju dottern förberedd och kommer inte att se det som ett påhopp ifrån dig vilket hon annars kanske upplever det som.
Ni har inte valt varandra men måste ju kunna prata om hur ni ska ha det i ert gemensamma hem.
