Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

Jag struntade i hans barn och vad de kunde och inte, men man blev ändå irriterad när de inte kunde ta bussen eller ens fixa en macka åt sig. men försökte att bara skaka det av mig eftersom det inte var mina ungar och min sak att skämmas över.

Våra yngre tar bussen och kan fixa nåt att äta själva. Men han är snabb att gnälla på dem när de inte plockar undan efter sig direkt, och tycker de ska hjälpa till mer än de gör. Då påminner jag honom om de stora gapande fågelholkarna som bara satt där......

Anledningen till att jag frågar är för att jag håller på att bli tokig här hemma. Först o främst på min man som säger att han ska kommunicera och säga ifrån men som aldrig gör det, men också på hans barn i äldre tonåren som jag har stor lust att läxa upp riktigt ordentligt.

Har fått reda på att hans barn går o snackar skit om oss till nära vänner och familj. Det är inga allvarliga saker utan svartsjukesaker som riktas mot mig o mot våra två gemensamma barn.

Det som gjorde mig riktigt förbannad är att denne har sagt till folk att vi är så elaka som lämnar denne hemma för att vi åker på en weekend resa själva utan att denne får följa med? Ja ni hör, våra två yngre får inte heller följa med men det är hans äldsta barn som nu gnäller över att vi vill göra nåt själva.

Det här är bara en av sakerna som stör mig. Stör mig enormt mycket på att vår sjuåring får hjälpa till mer hemma än vad hans 10 år äldre barn behöver göra te x? Om jag ber tonåringen om hjälp så ringer bara denna och klagar till sin morsa.

Känner nu att jag håller på att bli galet förbannad. Bråkar med mannen om det men han vågar inte säga ifrån så nu känner jag för att göra det.

Så ni som vet. Hur hård o rak får man vara?

Våra barn sitter inte och gapar, utan de klarar sig utmärkt själva utefter sin ålder.

Men precis som många andra deltidsföräldrar så ställs större krav på de barn som bor på heltid, när de andra gled fram i en gräddfil.

Man måste va lite realistisk också, man kan inte förvänta sig samma saker av en nioåring som av en sjuttonåring. Men jag är inte så säker på att du förstår det, det verkar rätt klent med den varan...?.

Jag utsattes inte för de bortskämda fågelholkarna förrän de var i övre tonåren, så i så fall raserades tidigare uppfostran rätt snabbt om de kompenserades för att jag inte tyckte om dem. Rätt osannolikt att de skulle backa till en 5 åringsnivå bara för det.

Självklart tycker jag mina egna barn är gulliga. Egna barn andras ungar, du vet...

Våra barn sitter inte och gapar, utan de klarar sig utmärkt själva utefter sin ålder.

Men precis som många andra deltidsföräldrar så ställs större krav på de barn som bor på heltid, när de andra gled fram i en gräddfil.

Man måste va lite realistisk också, man kan inte förvänta sig samma saker av en nioåring som av en sjuttonåring. Men jag är inte så säker på att du förstår det, det verkar rätt klent med den varan...?.

Jag utsattes inte för de bortskämda fågelholkarna förrän de var i övre tonåren, så i så fall raserades tidigare uppfostran rätt snabbt om de kompenserades för att jag inte tyckte om dem. Rätt osannolikt att de skulle backa till en 5 åringsnivå bara för det.

Självklart tycker jag mina egna barn är gulliga. Egna barn andras ungar, du vet...

Han har aldrig krävt något av dem för det har han berättat att han inte vågat, för att han var rädd att de inte skulle vilja komma då.

Det är bra att han lärt sig en läxa av fågelholkarna, men man måste ändå ställa åldersadekvata krav på barnen. 

Skjutsade man högstadieungdomar till skolan för att det var jobbigt att masa sig ut på vägen, så ska man fan inte kräva att vår minsta i lågstadiet ska cykla ensam genom skogen i mörkret. 

Hans äldsta vågade inte ens gå utanför dörren utan sällskap när det var mörkt, och då pratar vi om en 18 åring.

Anledningen till att jag kräver att han ska skjutsa till skolan är att jag jobbar udda tider. Lika bra att skriva det för annars hade du gnällt om varför jag inte skjutsar själv....

Du berättar inte så mycket vad tonåringen gör för fel, det du berättar om låter faktiskt som många tonåringar är.

Dom klagar på föräldrar och gör inte alltid dom sakerna i hemmet som man önskar.

Det kan ju vara annat som tonåringen gjort innan men det du berättar känns inte jättestort när det gäller en 17 åring.

Du får ta det med pappan, han får prata med sin tonåring, han har ansvaret, 

men självklart kan du säga till om saker som gäller ert gemensamma hem.

Där kan du absolut säga till om tonåringen inte gör saker som ni kommit överens om eller självklara saker som att plocka in i disken osv.

Att tonåringen sagt till någon att ni var själviska som åker på egen weekend kan ju sägas på många sätt till andra släktingar utan att det betyder så mycket.