Anonym (Erica)

Äldre 30 Apr 14:11

53 svar

Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

Anledningen till att jag frågar är för att jag håller på att bli tokig här hemma. Först o främst på min man som säger att han ska kommunicera och säga ifrån men som aldrig gör det, men också på hans barn i äldre tonåren som jag har stor lust att läxa upp riktigt ordentligt.

Har fått reda på att hans barn går o snackar skit om oss till nära vänner och familj. Det är inga allvarliga saker utan svartsjukesaker som riktas mot mig o mot våra två gemensamma barn.

Det som gjorde mig riktigt förbannad är att denne har sagt till folk att vi är så elaka som lämnar denne hemma för att vi åker på en weekend resa själva utan att denne får följa med? Ja ni hör, våra två yngre får inte heller följa med men det är hans äldsta barn som nu gnäller över att vi vill göra nåt själva.

Det här är bara en av sakerna som stör mig. Stör mig enormt mycket på att vår sjuåring får hjälpa till mer hemma än vad hans 10 år äldre barn behöver göra te x? Om jag ber tonåringen om hjälp så ringer bara denna och klagar till sin morsa.

Känner nu att jag håller på att bli galet förbannad. Bråkar med mannen om det men han vågar inte säga ifrån så nu känner jag för att göra det.

Så ni som vet. Hur hård o rak får man vara?

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 10:05

#20

Anonym (förälder) skrev 2019-04-30 17:55:08 följande:

Du berättar inte så mycket vad tonåringen gör för fel, det du berättar om låter faktiskt som många tonåringar är.

Dom klagar på föräldrar och gör inte alltid dom sakerna i hemmet som man önskar.

Det kan ju vara annat som tonåringen gjort innan men det du berättar känns inte jättestort när det gäller en 17 åring.

Du får ta det med pappan, han får prata med sin tonåring, han har ansvaret,

men självklart kan du säga till om saker som gäller ert gemensamma hem.

Där kan du absolut säga till om tonåringen inte gör saker som ni kommit överens om eller självklara saker som att plocka in i disken osv.

Att tonåringen sagt till någon att ni var själviska som åker på egen weekend kan ju sägas på många sätt till andra släktingar utan att det betyder så mycket.

Det kanske är vanligt men det måste ta slut någon gång. Vi får inte gå utanför dörren utan henne, när hon var yngre så kunde jag tycka svartsjukan var normal och skulle att den lägga sig när hon blir äldre men den lägger sig aldrig. Hon är snart vuxen och vi får fortfarande inte gå utanför dörren jag och min man utan att hon är med.

Innan när vi hade varannan vecka så kunde jag iallafall andas ut däremellan men nu har hon valt att bo hos oss på heltid och det innebär att jag och våra små barn får sköta oss själva medans min man och hon sitter ihop.

Den här weekend resan bokade han för att jag har blivit sjukskriven för depression och utmattningssymptom. Jag har sagt till honom att jag inte längre står ut med att både ha en hektisk arbetsplats och leva i en krigszon hemma, att jag vill lämna om det inte blir bättre. Resan blir första gången som vi gör nåt själva och där vi får prata o reda ut våra problem.

Att hon nu har börjat bråka om vår resa är kanske nåt som jag annars skulle kunna bortse ifrån men den blev bara toppen på isberget för mig eftersom hon och min man bidrar med så mycket negativa energier hemma. Jag känner att jag är frustrerad på henne också och har stor lust till att ta konfrontationen en gång för alla. Det får bära eller brista helt enkelt.

Var kanske lite otydlig i trådstarten. Det handlar inte bara om lite gnäll från en tonåring som vill med på resa utan det är mer infekterat än så.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 10:09

#23

Ess skrev 2019-04-30 23:21:22 följande:

Jag hade börjat nonchalera tonåringen, och det hade inte varit lönt att be mig om hjälp med något för svaret hade bara blivit NEJ!

Nonchalera, ignorera och flyta in i tapeten är det enda som har funkat att jag har gjort för att hon ska vara nöjd.

Känner bara att med den taktiken så kommer jag bara må fortsatt dåligt.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 10:13

#25

Anonym (Moi) skrev 2019-05-01 10:08:58 följande:

Rikta din ilska dit den hör hemma, det är din man som är det stora problemet. Hon beter sig som hon gör för att han tillåter det.

Jag vet att han är problemet och det är han jag bråkar om det med. Han tar diskussionen till en viss del med henne men givetvis går han inte till kärnan.

Känner bara att jag skulle vilja ta diskussioner med henne också. Är inte lätt att gå hemma och aldrig ha rätt att säga åt en annan människa som beter sig illa.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 10:39

#31

Ess skrev 2019-05-01 10:17:19 följande:

Det kan ju inte röra sig om att umgänget kommer fortsätta hur länge till som helst.

Bit ihop och strunta i henne och bara vänd och gå därifrån när du känner att du håller på att reta ihjäl dig på henne. Jag lade mycket tid på min hobby under umgänget för då slapp jag träffa dem så mycket.

Jag mår just nu så dåligt så det är ett projekt i sig att ens ta sig in i duschen. Håller mig ovanför vattenytan för mina barns skull.

Annars så är det lättare att hålla sig undan och vara tyst vid varannan vecka men nu har hon valt att bo hos oss på heltid.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 10:45

#32

Anonym (Moi) skrev 2019-05-01 10:22:52 följande:

Då är det väl dags att han går till kärnan då. Fortfarande är det han som behöver stå upp för era beslut, så länge han inte gör det riskerar du bara att få en större konflikt och må ännu sämre om du säger något.

Det är kärnan som han vägrar se och ta åt sig utav. Hans egna mamma sa en rätt klockren kommentar som var mitt i prick. Hon sa till honom att han lever som den där gubben i programmet Sister wives som går på TLC. Jag och hans dotter kunde lika gärna vara jag och hans andra fru.

Han ville kräkas när hon sa det där och det är många fler som dragit liknande paralleller men där sätter han på hörselkåpor o skygglappar.

Jag kan må sämre av att säga nåt men känner samtidigt att jag inte har nåt att förlora heller. Vi är redan vid ruinens brant så varför inte lägga alla kort på bordet?

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 11:05

#37

Ess skrev 2019-05-01 10:55:05 följande:

Heltid blir ju en annan sak. Då är det läge att bita ifrån om/när hon förtjänar det.

Ja det blir outhärdligt att hålla sig undan på heltid.

Ska bli bättre på att göra det, hans och min omgivning är på mig hela tiden om att jag har all rätt i världen att stå upp för mig själv.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 11:11

#38

Anonym (Moi) skrev 2019-05-01 10:57:29 följande:

Nej, då är det väl bara att köra och se vartåt det bär.

Är din man inte intresserad av att få er relation att fungera kan jag ju dock tycka att det räcker att säga det till honom när du packar dina grejer och flyttar, hans dotter lär ändå inte fatta och mannen kommer inte att hjälpa henne förstå heller utan det blir bara du som blir skurken i det här.

I längden kommer det bli så för jag står inte ut mycket mer.

Han gjorde ett tappert försök med resan men det räcker inte för vi ska inte behöva fly till utlandet för att få egentid tillsammans.

Skurken blir man oavsett vad man än gör som styvmorsa, får jag nog så kan jag lika gärna leva upp till den rollen på riktigt. Inte vidare konstruktivt och rationellt kanske men alla människor har gränser.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 15:46

#42

E

Anonym (förälder) skrev 2019-05-01 13:31:43 följande:

Ok jag förstår att du mår dåligt och resan verkar välbehövlig för er.

Jag har också läst dina andra svar där du skriver att du inte bara vill ta diskussionen med din man utan också med hans dotter.

Varför kan du inte ta en diskussion med dottern?

Vem säger att du inte kan göra det?

Nu går du bara och trycker ner alla känslor och mår bara sämre och sämre.

Jag tror en sansad diskussion med henne vore bra, risk annars är ju att du en dag får nog och kommer att få ett raseriutbrott på något och det kommer det inte att bli roligt för någon i familjen och kan säkert påverka för lång tid framöver.

Visst din man är ansvarig för dottern men när inget händer tycker jag att du ska ta en diskussion med dottern, varför skulle du inte kunna göra det?

Säger din man nej till att du ska diskutera situationen med dottern?

Det tycker jag inte han kan bestämma i så fall eller vad stoppar dig?

Jag kan förstå att det skulle bli problem om du var arg och upprörd när du pratade med dottern men om ni sätter er ner för att prata om situationen på ett konstruktivt sätt vore ju det bra för alla.

Bestäm gärna en tid och säg att både du och dottern får tänka till om vad ni vill ta upp och era tankar så är ju dottern förberedd och kommer inte att se det som ett påhopp ifrån dig vilket hon annars kanske upplever det som.

Ni har inte valt varandra men måste ju kunna prata om hur ni ska ha det i ert gemensamma hem.

Han är livrädd att jag ska ta upp saker som kan vara känsligt som det där med hennes svartsjuka t e x.

HAn har sagt att han vill vara den som uppfostrar utan att jag lägger mig i men för att det ska funka så krävs det ju just att föräldern uppfostrar. Det han sysslar med är snarare uppvaktning och servicetjänst. Jag står inte ut längre!

Hon och jag har haft bra konstruktiva samtal tidigare där man tror att man har nått fram till henne men varje gång blir jag besviken. Landar alltid i att hon punktmarkerar sin pappa in i hörnet som vanligt där varken jag eller hans andra två barn får någon egentid från honom.

Ingenting hjälper känner jag. Har stor lust att skapa kaos o hålla tummarna att jag skrämmer henne härifrån.

Givetvis vill jag inte att det ska gå till så men är så jävla deppad och less just nu så vissa tankar jag har är riktigt fula.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 15:53

#43

nihka skrev 2019-05-01 13:34:12 följande:

Aldrig rakare och hårdare än föräldern eller du har fått i mandat från föräldern att vara. Om du inte vill ta dig an rollen som storskurk förstås.

Då blir det svårt eftersom han aldrig säger nej till henne! Storskurken är jag ändå så det spelar ingen roll.

nihka skrev 2019-05-01 13:43:15 följande:

Så du vill gå ut with a bang.

Jag tror det skulle kännas skönt en kort stund och sedan jobbigt en lång stund. Det är risk för att du skulle bli både besviken på dig själv och inför dina barn om du efter så här lång tid gav efter för dina lägre instinkter. Men om du måste ha det, spara det där utbrottet till din man.

Jag tycker att jag sviker våra barn genom att också gå runt och vara en mes. Dessutom är jag just nu svårt deprimerad och barnen hade behövt lite extra fokus från sin pappa. Men inte då, han fortsätter lägga fokus på den enda personen hemma hos oss som kräver fullständig uppmärksamhet från honom. Hans mamma har faktiskt sagt åt honom att med tanke på hur krävande hon är så borde hon bara bo varannan vecka hos oss men inte ens det lyssnar han på.

Att han och jag bråkar hela tiden sen en bra tid tillbaks är nåt som jag inte orkar gå in mer på här. Vi är vid vägskälet nu, får se om resan hjälper.

Anonym (Erica) Trådstartaren

Äldre 1 May 19:00

#48

nihka skrev 2019-05-01 16:34:50 följande:

Hoppsan. Blev nåt fel där. Trodde inte jag hade postat och gick iväg och kom tillbaka och skrev "klart"

Jag förstod det. :)

nihka skrev 2019-05-01 16:31:51 följande:

Storskurken kan undvika att bli en ännu större skurk och det kanske är värt att uppnå. Ibland är det svårt att föreställa sig vad "Ur askan in i elden" kan innebära innan det är för sent och man är där.

Låter olösligt eftersom det behövs en vilja till att få till stånd en förändring och viljan verkar inte finnas hos pappan, om den inte kickstartar under er helg. Helgen låter mest som en sista utväg som ingen tror på men att man ändå hoppas på ett mirakel.

Vad tror du om att bli särbo? Eller är det bo ihop eller gå isär som gäller för dig?

Det hade inte varit några problem egentligen men inte i det skedet vi är. Hon bor på heltid hos honom och skulle vi vara särbos så skulle vi aldrig hinna ses.

En separation är inte heller lätt men känner i dagsläget att jag inte vill lämna bort våra små i en bostad där de inte är sedda.

Nu får vi ta en sak i taget, vi ska försöka komma iväg o prata lite så tar vi allt därifrån.

Hur rak får man vara mot sina styvbarn?

INNEHÅLL