Tom Araya skrev 2017-10-30 20:17:58 följande:
Att vara ung för mig innebar sämre ekonomi, att man inte kom in på alla ställen, rätt så sjaskiga fester hemma hos någon när föräldrarna var borta, sällan något gott att äta, om man ens hade något att äta eller det bjöds på något, att gå, cykla, åka moped eller nattbuss när man skulle hem.
Allt gick ut på att bli rejält full, att synas ute bland folk och att träffa tjejer.
Man gick på usla ställen för att det var stället man kom in på eller för att kompisarna ville det.
Nu har jag råd att köpa gott öl och vin, bra whiskey mm. Jag har råd att bjuda vänner (inte bara att komma, utan även på mat och dryck) och jag har råd att bjuda på bra mat. Jag bjuder hem vänner när jag vill och känner då ingen stress över att det ska bli värsta röjpartajet utan det kan komma fyra, fem goda vänner och man har kul ändå. Jag har råd att ta en taxi hem efter festen istället för att stå och frysa i väntan på någon nattbuss.
Färre spyor, färre slagsmål och färre sönderslagna saker...
Nä, det är verkligen inte just den biten jag ibland kan sakna med ungdomstiden.
Faktum är att jag redan vid 20 drogs till umgänge med äldre, för att jag kände mig mer hemma i sådana kretsar än med mina mer jämnåriga och i mina ögon rätt så omogna kompisar jag festade med då.
Jag gör ändå mycket idag som jag även gjorde som ung, men på ett annorlunda och bättre sätt.
Så för mig handlar mognadsprocessen också om självförtroende och att kunna göra det mesta på ett bättre sätt, eftersom jag bättre känner till vad som ger det jag är ute efter.
Det är inte allt det dåliga du räknar upp som jag menar, som jag också självklart har upplevt och kan relatera till, utan mer att det kändes som att man hade mycket roligare när man var full som yngre, och att man försöker "kopiera" själva känslan nu när man är äldre.
Jo, jag känner alltför väl till allt det du räknar upp, och av samma anledning som du så började jag också i 20-års åldern att umgås med äldre personer som kunde föra sig och inte slog sönder hela lägenheten om de blev aggressiva och förde ett jävla liv, som fallet var även med mina jämnåriga (var ung i början av 90-talet) Tror många här misstolkar vad jag menar med "röja loss". Jag menar mer att strunta i tråkighetsnormen som ofta råder när man blir äldre och våga våga "balla ur" lite och bli lite roligare och må bättre än vad man annars gör/är.
Att inte vara sådär stendöd - "Jag vill inte", "Jag orkar inte", och "Ingenting är roligt längre". typ. Tror du förstår bättre då vad jag menar.
