• Anonym (Lite velig.)

    Kalla styvpappa för pappa??

    Har ett barn på 3 år.

    Jag och biopappan gick isär innan barnet fyllde ett, biopappan har varit närvarande till och från sporadiskt.

    Även under förhållandet så va biopappan inte speciellt delaktig.

    Nu har biopappan faktiskt skött umgänget varannan helg helt enligt alla ramar under en viss kort tid.

    Men biopappan kom för ett tag sen och tycker det är fel att barnet säger pappa till min "nya" och kallar bion för förnamn och ville att det skulle upphöras....

    (är förlovad, väntar första gemensamma och sambos med den nya och varit tillsammans ett tag nu)

    Själv känner jag bara nej.. Varför då?

    Hade exet skött sina kort rätt och inte hållt sig borta i totalt 1,5 år så hade jag varit mer förstående..

    Min nya tar papparollen mer än bion, han tröstar vid gråt, hämtar på dagis osv.

    Han är mer pappa än vad bion någonsin kommer bli.

    Dessutom har barnet själv valt att säga pappa, det är liksom inget vi har präntat in..

    Däremot har vi sagt farmor och farfar till mina svärföräldrar.

    Men vad säger man till exet? Vill inte dra igång något bråk heller, men vill inte heller börja krångla med "namnbyten" osv.

  • Svar på tråden Kalla styvpappa för pappa??
  • CStoner
    Anonym (annamaria) skrev 2016-12-18 02:29:29 följande:

    En konstruktiv läsning är ju att prata om biopappan som "Pappa [hans namn här]" och Styvpappan för "Pappa [hans namn här]". På det sätte har barnet två pappor som också tituleras pappa men med även förnamnet. Så funkar det här, och funkar väldigt bra. 

    Reagerade lite över att ni aldrig pratar om hans biopappa. Inte ens när de träffats (hur sporadiskt det än varit)? Frågar du inte: "Vad har du och pappa X gjort?"


    Varför ska den biologiska pappan degraderas till kallas "pappaX"? Han är pappa! Punkt.

    Den andre kan heta vad fan som helst.

  • Anonym (Insane)
    CStoner skrev 2016-12-18 22:11:26 följande:
    Varför ska den biologiska pappan degraderas till kallas "pappaX"? Han är pappa! Punkt.

    Den andre kan heta vad fan som helst.

    Väl rutet! En mamma skulle aldrig acceptera det. Det finns mängder av morsor här som inte ens klarar av att ungarna har pappans efternamn.. Tänk hur vansinniga de skulle bli av att dela mammatiteln med pappans nya. :P
  • Anonym (Hmmmm)

    Har bara så svårt att tro att en 3-åring på eget bevåg kallar mammas nye man för pappa. Någon måste ju ha uppmanat barnet att kalla honom pappa annars skulle aldrig ordet kommit ur barnets mun. Ett så litet barn kallar sina nära det man lär dem... mamma, pappa, mormor, farmor... de hittar inte på själv.

  • Anonym (annamaria)
    CStoner skrev 2016-12-18 22:11:26 följande:
    Varför ska den biologiska pappan degraderas till kallas "pappaX"? Han är pappa! Punkt.

    Den andre kan heta vad fan som helst.
    Nåja, det beror väl på fallet så klart. I vårt fall träffas barnet och den biologiska pappan aldrig - det är pappan som vill ha det så. Till födelsedagen skickar han pengar så jag ska köpa en present från honom till barnet. Men vi pratar om honom och tittar på bilder ibland. Min nuvarande, alltså bonuspappan, är hennes reella pappa och har varit i hennes liv nästan från start. Hon började själv kalla honom för pappa och då la vi till "Pappa X" till hans namn. När jag pratar om hennes bio pappa så känns det fel att säga pappa, men också fel att säga hans namn bara för då blir hon ju bara det namnet för barnet. På detta sätt har barnet två pappor, en som är hennes biologiska och en som är hennes reella. 

    Men i TS fall är ju fallet lite annorlunda efetrsom det finns en pappa som är närvarande ibland.
  • CStoner
    Anonym (annamaria) skrev 2016-12-18 23:14:01 följande:
    Nåja, det beror väl på fallet så klart. I vårt fall träffas barnet och den biologiska pappan aldrig - det är pappan som vill ha det så. Till födelsedagen skickar han pengar så jag ska köpa en present från honom till barnet. Men vi pratar om honom och tittar på bilder ibland. Min nuvarande, alltså bonuspappan, är hennes reella pappa och har varit i hennes liv nästan från start. Hon började själv kalla honom för pappa och då la vi till "Pappa X" till hans namn. När jag pratar om hennes bio pappa så känns det fel att säga pappa, men också fel att säga hans namn bara för då blir hon ju bara det namnet för barnet. På detta sätt har barnet två pappor, en som är hennes biologiska och en som är hennes reella. 

    Men i TS fall är ju fallet lite annorlunda efetrsom det finns en pappa som är närvarande ibland.
    Precis. Därför var det fel av dig att säga i inledningen av ditt inlägg att det är en "konstruktiv lösning" att benämna den biologiska pappan för "pappaX", när den lösningen i själva verket bara passar dig och din situation.

    Om jag får tala för mig själv en stund... Jag är pappa till tre barn i åldrarna 2 månader till 2,5 år. Min äldste grabb har för några månader sedan börjat kalla mig för "pappa". Allt är pappas tydligen... Hans leksaker, hans kalsonger, hans mugg... Det är uppenbarligen skitkul att säga pappa och peka på mig. Och jag är så sjukt stolt. Bandet man känner mellan honom och mig när han säger pappa och pekar på mig, växer sig starkare och starkare för varje gång han säger det.

    Låt nu för exemplets skull säga att hans mor och jag skulle separera, hon träffar en ny och jag blir kallad pappa Magnus... Vid Gud... Jag skulle dö bit för bit. För varje gång jag skulle bli kallad vid mitt förnamn istället för pappa skulle det kännas som att vi gled isär. Hade nog tagit livet av mig till slut.
  • Brumma
    Anonym (Insane) skrev 2016-12-18 21:43:48 följande:

    Varför har jag svårt att tro att hennes mamma är aktiv och närvarande i hennes liv?


    Hon bor hos sin mamma. Är vh samt lov hos oss.

    Så jodå, hennes mamma är en mkt aktiv och närvarande del i hennes liv.

    Självklart är även hennes mamma angiven som just mamma angiven på Facebook. Inte bara jag :)
  • BioBonus
    Anonym (Hmmmm) skrev 2016-12-18 22:25:30 följande:

    Har bara så svårt att tro att en 3-åring på eget bevåg kallar mammas nye man för pappa. Någon måste ju ha uppmanat barnet att kalla honom pappa annars skulle aldrig ordet kommit ur barnets mun. Ett så litet barn kallar sina nära det man lär dem... mamma, pappa, mormor, farmor... de hittar inte på själv.


    Fast där tänker jag precis tvärtom - att små barn har en större benägenhet att kalla vuxna som lever tätt med dem, som tex bonusföräldrar, för mamma/pappa, men att de med ökad ålder lär sig särskilja vad orden betyder.
  • falukorv

    Min undran är ju mest hur många mammor som skulle tycka det var okej att den (oftast hemska) styvmamman blev kallad mamma medan ni själva blev kallad vid namn. Lär ju inte finnas många som med handen på hjärtat skulle tycka det kändes 100% rätt...

    Handlar det om större barn som kallar både bio och bonus för mamma/pappa är det ju en helt annan diskussion, men när det handlar om en 3 åring som dessutom kallar sin paappa vid förnamn så är det ju något som är inlärt från de vuxna.

  • Brumma
    Anonym (Hmmmm) skrev 2016-12-18 22:25:30 följande:

    Har bara så svårt att tro att en 3-åring på eget bevåg kallar mammas nye man för pappa. Någon måste ju ha uppmanat barnet att kalla honom pappa annars skulle aldrig ordet kommit ur barnets mun. Ett så litet barn kallar sina nära det man lär dem... mamma, pappa, mormor, farmor... de hittar inte på själv.


    Min brors bonusson är 4. Han har börjat kalla min bror för pappa. INGEN - iallafall ingen i familjen - har sagt åt honom att han ska göra det. Men det är ganska normalt i en fyraåring värld (och förmodligen i en treårings) att man kallar en man som man lever med för pappa.. Min bror finns där och gör alla saker en pappa gör. Tröstar, nattar, vabbar, hämtar/lämnar på förskola, följer med till läkaren, läser godnattsaga, gör frukost osv osv.
  • Anonym (Mor)

    Avskyr denna idioti hos vissa mammor!

    De flesta småbarn kallar män för "pappa" innan de förstår skillnaden på pappa och man.

    Alla barn har EN mamma och EN pappa.

    Hur skulle ni själva känna er om era barn sagt mamma åt pappans nya kvinna?

    Det hade knappast varit uppskattat.

    Om barn i äldre åldrar självmant vill säga pappa om en annan man än biopappan är det okej men inte små barn!

    Har själv en bonusson vars mamma tvingar honom att säga pappa till hennes nya man. Bonusen är tonåring och avskyr detta.

    När han var 4 och jag lärde känna honom ville han säga mamma för att han tyckte om mig.

    Han frågade rakt ut om jag inte kan vara hans mamma istället för biomamman.

    Jag sa då att han har redan en mamma som älskar honom, att jag är glad att han tycker om mig men att han får säga mamma till sin mamma och kalla mig (namn).

    Han tyckte det var okej och har aldrig tagit upp ämnet igen. Vi har en fin relation och jag tror inte att hans mamma hade uppskattat om han börjat säga mamma till mig.

    Och från min egen sida så har jag en bra bonusfar som funnits i mitt liv sedan barnsben. I 10-12 års ålder började jag kalla honom ett liknande namn som pappa men skulle aldrig säga pappa för jag har redan en underbar pappa.

    Min åsikt är att barnen ska få bestämma själva när de är tillräckligt stora vad de vill säga, sådant ska inte tvingas fram i tidiga åldrar. Dels för barnets skull och dels av respekt för den andra bioförälern.

  • BioBonus
    Anonym (Mor) skrev 2016-12-19 10:01:43 följande:

    Avskyr denna idioti hos vissa mammor!

    De flesta småbarn kallar män för "pappa" innan de förstår skillnaden på pappa och man.

    Alla barn har EN mamma och EN pappa.

    Hur skulle ni själva känna er om era barn sagt mamma åt pappans nya kvinna?

    Det hade knappast varit uppskattat.


    Men om det är ok att små barn säger pappa till alla män så är det väl också ok att de säger mamma till kvinnor - vad är skillnaden? Varför skulle vi mammor ta mer illa upp över detta än pappor? Jag hänger inte med i resonemanget? Förklara gärna :)

  • Anonym (Hmmmm)
    BioBonus skrev 2016-12-19 08:34:08 följande:

    Fast där tänker jag precis tvärtom - att små barn har en större benägenhet att kalla vuxna som lever tätt med dem, som tex bonusföräldrar, för mamma/pappa, men att de med ökad ålder lär sig särskilja vad orden betyder.


    Om de vuxna säger tex "kom till mamma och kom till Anders" så lär inte barnet kalla Anders för pappa. Lika lite som ett barn kallar sin farbror eller farfar för pappa. De förstår ju inte innebörden av orden mamma och pappa utan ser det som vilket namn som helst.
  • Anonym (pappa)
    Anonym (Mor) skrev 2016-12-19 10:01:43 följande:

    Avskyr denna idioti hos vissa mammor!

    De flesta småbarn kallar män för "pappa" innan de förstår skillnaden på pappa och man.

    Alla barn har EN mamma och EN pappa.

    Hur skulle ni själva känna er om era barn sagt mamma åt pappans nya kvinna?

    Det hade knappast varit uppskattat.

    Om barn i äldre åldrar självmant vill säga pappa om en annan man än biopappan är det okej men inte små barn!

    Har själv en bonusson vars mamma tvingar honom att säga pappa till hennes nya man. Bonusen är tonåring och avskyr detta.

    När han var 4 och jag lärde känna honom ville han säga mamma för att han tyckte om mig.

    Han frågade rakt ut om jag inte kan vara hans mamma istället för biomamman.

    Jag sa då att han har redan en mamma som älskar honom, att jag är glad att han tycker om mig men att han får säga mamma till sin mamma och kalla mig (namn).

    Han tyckte det var okej och har aldrig tagit upp ämnet igen. Vi har en fin relation och jag tror inte att hans mamma hade uppskattat om han börjat säga mamma till mig.

    Och från min egen sida så har jag en bra bonusfar som funnits i mitt liv sedan barnsben. I 10-12 års ålder började jag kalla honom ett liknande namn som pappa men skulle aldrig säga pappa för jag har redan en underbar pappa.

    Min åsikt är att barnen ska få bestämma själva när de är tillräckligt stora vad de vill säga, sådant ska inte tvingas fram i tidiga åldrar. Dels för barnets skull och dels av respekt för den andra bioförälern.


    Mina barn har 2 pappor och 3 mammor, tack så mycket.
Svar på tråden Kalla styvpappa för pappa??