Nald skrev 2016-12-17 23:02:10 följande:
Vill göra ett inlägg på samma ämne fast ur en pappas synvinkel.
Jag är separerad sedan många år och har en dotter på 7 år som bor hos mig varannan vecka.
Jag är en närvarande pappa och har en bra relation med mitt barn som jag älskar mest av allt. Sedan separationen för mer än 4 år sedan så har barnets mamma haft 3 relationer där det gått rejält undan. Flyttat ihop på en gång och levt familjeliv. Jag vet att hon uppmuntrat vår dotter att kalla sin nya för pappa efter kort tid vilket jag tagit väldigt illa vid mig av eftersom att jag är hennes pappa. En närvarande och omhändertagande pappa. Detta har förnekats varje gång trots att min dotter frivilligt berättat för mig vad som sägs i andra hemmet.
Detta har upprepats som sagt tre gånger. På kort tid. Dvs en ny sambo och ny pappa varje år. Jag anser att det är rätt skevt och respektlöst mot mig.
Jag har eTT nytt förhållande och lever tillsammans med henne sedan två år. Min dotter bor med oss varannan vecka. Jag skulle aldrig få för mig att kalla henne för mamma och det vill inte min nya heller även om de har en bra relation.
Får en känsla av att de flesta mammor som separerar har väldigt bråttom att hitta en ny man, sambo, manlig förebild. En vilja att ha den familj som inte blev av och river alla murar för att få sin vilja igenom även om det går ut över den biologiska pappan.
Det finns flera rövhål till män som inte borde få vara förälder, men långt ifrån alla är dåliga. Jag är en av de bra. Jag förtjänar att få ha ensamrätt om min pappatitel hos mitt barn oavsett om det finns en annan manlig förebild i det andra hemmet. Även om han är en bra och fin person som älskar mitt barn.
För det första är det din egen upplevelse. Jag tycker inte alls att mammor har så bråttom utan snarare att det är män som brukar ha bråttom hitta en ny kvinna ( af om det finns barn i bilden) så att de snabbt får en ny kvinna som hjäper till med hushållet. Ingen kan säga om din eller min bild är den "rätta".
Sen i just ditt fall kommer ditt barn förr eller senare inse att det blir fånigt att kalla man efter man för pappa om de inte stannar särskilt länge så jag tror inte du behöver oroa dig just för den detaljen. Däremot anser jag inte att man ska tvinga ett barn att säga eller inte säga saker. De måste få känna sig för och själva hitta ett tilltal som fungerar i sammanhanget.
Och "förtjäna" är ett konstigt ord i sammanhanget. Du är väl hennes pappa och en bra sådan, vad det låter, oavsett vad barnet kallar dig eller någon annan? Jag vet familjer där man lärt barnen att säga namnet fast det är en biologisk familj, dvs de vill inte att barnen ska säga mamma och pappa, helt tvärtemot hur du tänker, alltså.
Eg tycker jag snarare det låter som osäkerhet från din sida, osäkerhet att barnet skulle gilla en styvpappa mer än dig bara för att denne kallas pappa. Har ni en bra relationen så vet du ju det och det borde inte göra dig irriterad på vad som sker i det andra hemmet.
