• Anonym (M)

    Blev tillsagd att dra för det här är inte mitt hem

    Jag blev just tillsagd att jag kunde dra för det här är fan inte mitt hem... Nähäpp... Jag bad bonus som är 19 år sänka volymen för klockan var kvart över tio... När hon inte gjorde det blev jag förbannad och så att hon kan tänka efter hon också att yngre barn vill sova och sänker hon inte så kommer jag slänga ut dom satans högtalarna der första jag gör... Då öppnade hon dörren och skrek att jag kunde dra för det här är inte mitt hem.. Och att vi minsann aldrig visat henne hänsyn... Mina ungar *som vanligt får dom skulden* är uppe klockan åtta varje helg och skriker..... Uh... Dom har inte ens kompisar som sover över varje månad... Än mindre varje helg..

    Så fort jag säger nånting så slås det tillbaka att jag är orättvis och bara är på dom.. Att dom inte känner sig hemma längre... Och sambon blir sur på mig.. Men jag ställer sällan kravbrev när jag gör det är det att man ska städa undan efter sig. Värre saker har jaga aldrig sagt till om...

  • Svar på tråden Blev tillsagd att dra för det här är inte mitt hem
  • Anonym (öh)
    BioBonus skrev 2016-02-01 15:40:47 följande:

    Nu tror jag i och för sig inte att en tonåring, ung vuxen, behöver må dåligt för att uppföra sig som TS beskriver att hennes bonusdotter gör. Jag har gått igenom två tonår och även om mina egna aldrig uppförde sig så illa som TS bonusdotter gör, så nog kunde de vara griniga och allmänt jävliga ibland utan att för den skull må dåligt. Och en del av mina vänners ungar har rent ut sagt varit för jävliga som tonåringar. Men tack och lov så verkar de flesta landa på fötterna och bli trevliga unga vuxna :)


    Man får ha synpunkter på en hemmavarande vuxna barns beteende. Man har rätt att ställa krav på hur man beter sig om man fortfarande bor hemma. Bor det en individ hemma som är allmänt otrevlig och konstant förpestar tillvaron för övriga familjemedlemmar så får man sätta ner foten. Det finns gränser. Och dottern i det här fallet verkar inte vara den trevligaste att dela hem med. Och det är ingen rättighet att bo hemma som vuxen och kräva att alla andra ska anpassa sig efter ens nycker.


     


    Nej, det är en bedömning jag gör i och med informationen som ts ger av läget. Dels har föräldrarna uttryckt sig nedlåtande och "kallat varandra det ena och det andra", och dels så har kontakten med mamman och den nittonåring som tråden tydligen mest gäller (trots att ts har problem också med mannens andra barn, vad beror det på då?) skurit sig. Det och annat i ts berättelse brukar borga för sämre mående hos en tonåring.

    Mina har aldrig varit jävliga. Inte min mans ungar heller. 

    Ja, det får man förstås. Precis som unga vuxna som får en ny vuxen i sitt liv som plötsligt tycker att andra regler ska gälla och som säger till och sätter ner foten också kan reagera på det som händer. Kanske inte alltid på ett av den utifrån kommande önskat sätt. 

    Men svärmödrar som sätter ner foten brukar ju alltid tas emot på ett ödmjukt sätt av svärdöttrar. Den här nittonåringen var sexton när ts närvaro gjorde sig gällande. Då hade hon pojkvän och befann sig på ett bättre ställe i tillvaron, nu gör hon det inte men måste trots det dras med ts och småungar och regler och "det är mitt hus och jag bestämmer och nu slänger jag dina jävla högtalare!" och liknande. Ja, det kan nog gå lite hur som helst med det där, inte sällan dåligt.
  • Anonym (M)
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 15:23:28 följande:

    Jaha, så han har regler i alla fall då? Det var ju annars ett av de stora bekymren i ditt liv. 

    Skärpa sig när man mår dåligt brukar inte anses vara ett alternativ när det handlar om vuxna styvföräldrar så det är väl kanske inte att anse vara ett alternativ när det handlar om nittonåringar heller, eller? Det behövs kanske någon mer avancerad hjälp än ett besked om uppryckning om det är så att hon faktiskt mår psykiskt dåligt. 


    Att han överkompenserat och sett genom fimgrarna betyder inte att han är helt utan regler.. Men ja han borde haft fler.... Vi var särbo i 2 år innan vi flyttade tillsammans och vi satt ner hela familjen.. Jag berättade om regler jag vill ha, dom berättade hur dom vill ha och vi kom tillsammans fram till gemensamma förhållningsregler.... Dom finns även nedskrivet... Så det här med spela inte musik så det stör, plocka upp efter er, bär tillbaka disk etc är inget som kom som en blixt från blå himmel... Vi har pratat om det.... Och dom blir ibland syra och känner sig påhoppad när man påminne om dessa egler och att de ska städa undan... För de vill helst slippa ibland och då är det enkelt att svära, smälla i dörren och anse att jag är orättvis som säger till.. För jag behöver inte säga till mina barn om samma saker då det intelämnar saker överallt, lämnar disk på rummet, skor hela hallen... Jag får istället påminna dom om andra saker och dom hjälper till mer. Med. Det vardagliga som dukning etc men det väljer sambons barn göra att blunda för...
  • jagärjagvemärdu
    BioBonus skrev 2016-02-01 08:07:22 följande:
    Och min son fick lägenhet efter två veckor med pendlingsavstånd till en av sveriges största städer. Han har inget körkort utan får ta tåget. Så visst går det. Även hans två kompisar har nu flyttat hemifrån utan större problem (20). 
    Tror du det är så för alla då eller? Hon är den enda jag känner, (vänner+vänners vänner+gymnasiekompisar) som flyttat hemifrån, om man bortser från de som studerar.
  • jagärjagvemärdu

    Har ni testat prata med henne då och hur hon mår? Hon tycker ju uppenbarligen inte om dig och finns kanske en anledning? Eller något kanske har hänt i hennes liv?

  • Anonym (M)
    jagärjagvemärdu skrev 2016-02-01 23:02:05 följande:

    Har ni testat prata med henne då och hur hon mår? Hon tycker ju uppenbarligen inte om dig och finns kanske en anledning? Eller något kanske har hänt i hennes liv?


    Hon började uppföra sig illa innan jag flyttade hit så jag tror inte att jag och mina barn är största orsaken. Faktiskt... Det är i alla fall vad hennes storasyster fått fram.. Att hon faktiskt är glad över att pappa träffat någon och att hennes syskon gillar mig...

    . Lite är det som att hon fått en försenad tonårsrevolt och tycker att hon är vuxen och ska få sköta sig själv och komma och gå som hon vill.. Och vill inte acceptera att man inte kan göra som man vill när man bor tillsammans med andra...
  • Anonym (asdf)
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 10:49:16 följande:

    Jag tycker att det spelar roll. Det finns ju människor som är orimligt lättstörda. Sådant kan bero på ljudöverkänslighet (som bör arbetas bort) men det kan också bero på att kvinnan (mannen i förekommande fall) i fråga inte själv haft tonårsbarn utan har mindre barn och har pga det betydligt större tolerans för ljud som hör småbarnsåldern till än för ljud som förekommer i tonåringars tillvaro. 


    Jag är högst tveksam till att ljudöverkänslighet är någonting som kan arbetas bort.

    Det rimliga i ett hushåll är inte att man anpassar sig efter normalitet. Det rimliga är istället att alla i ett hushåll anpassar sig efter varandra. Om någon lider av allergi/doftöverkänslighet/ljudöverkänslighet/etc så bör de andra i rimlighetens namn anpassa sig till det. Ingen ska behöva bli sjuk av miljön hemma (och nej, man blir inte sjuk av att sänka volymen).
  • jagärjagvemärdu
    Anonym (M) skrev 2016-02-01 23:25:10 följande:
    Hon började uppföra sig illa innan jag flyttade hit så jag tror inte att jag och mina barn är största orsaken. Faktiskt... Det är i alla fall vad hennes storasyster fått fram.. Att hon faktiskt är glad över att pappa träffat någon och att hennes syskon gillar mig...

    . Lite är det som att hon fått en försenad tonårsrevolt och tycker att hon är vuxen och ska få sköta sig själv och komma och gå som hon vill.. Och vill inte acceptera att man inte kan göra som man vill när man bor tillsammans med andra...
    Men då kan det ju helt enkelt vara något i hennes liv? Brukar hon prata med någon av er? Sin pappa eller dig eller sin mamma? Om lite känsligare saker i livet då alltså?
  • BioBonus
    jagärjagvemärdu skrev 2016-02-01 23:00:27 följande:

    Tror du det är så för alla då eller? Hon är den enda jag känner, (vänner+vänners vänner+gymnasiekompisar) som flyttat hemifrån, om man bortser från de som studerar.


    Nej, men uppenbarligen för en del.
  • Anonym (Nej fly)

    Vilka elaka människor du bor med.Hade sökt mig nån annanstans och hittat lyckan.

  • Anonym (M)
    jagärjagvemärdu skrev 2016-02-01 23:53:54 följande:

    Men då kan det ju helt enkelt vara något i hennes liv? Brukar hon prata med någon av er? Sin pappa eller dig eller sin mamma? Om lite känsligare saker i livet då alltså?


    Hon är inte den pratsamma typen övh men har ändå ett bra förhållande med pappan även om det vacklar lite nu när han också börjar tappa tålamodet med henne beteende... Hon har även en bra kontakt med farmor och har tagit upp vissa saker med båda tidigare men inget nu...

    Vet att hon känner sig misslyckad då hon inte klarar körkortet och yngre kompisar har gjort det.... Hon har aldrig sagt något om att det tog slut med killen även om det såklart måste vara tufft efter 2 år tillsammans...
  • nihka
    jagärjagvemärdu skrev 2016-02-01 03:04:56 följande:
    Det är FLERA som skrivit "borde hon inte flytta hemifrån snart?" Har inte sagt något om att slänga ut.
    Det här har ju absolut inget att göra med det jag skrev till någon annan. Var ditt svar verkligen till mig?
Svar på tråden Blev tillsagd att dra för det här är inte mitt hem