Tycker ni att det ska vara ett krav å kejsarsnitt ??

Idag läge har jag fobi att bli gravd igen fast jag verkligen vill bli gravid igen.
Det kommer att bli snitt för mig iaf när jag blir gravid och det är okej.
Ett barn måste ju ut om man är gravid.
Men om jag kunde föda vaginalt skulle jag ta vaginalt helt klart.
Det finns komplikationer som är allvarliga med snittet och det borde mer och mer veta.
Och det är en stor peration vid snitt.
Visst är det komplikationer md vaginalt med men inte lika allvarliga som snitt.

jag har fått 9-10-10 med vaginal
10-10-10 med snitt planerat
och 10-10-10 med snitt planerat    

Komplikationer vaginal barnet åkte mer allt upp blev dragen ut med tvång med sugklocka tång och klippt barnets axel urled svårta att få luft.

Snitt komplikationer barnet hade det fint men jag höl på att dö            

Jag har läst på mycket om kejsarsnitt vs vaginal förlossning inför min egen förlossning. Tyvärr finns de inte så mycket att hitta där de jämför vaginal vs planerat snitt. Utan i de flesta fall klumpas akuta, urakuta och planerade snitt ihop i statistiken. De gör ju en heldel statistik väldigt missvisande, då skador från vaginala förlossningar som gått fel och behövt avslutas i ett urakut snitt räknas till snitt skador. 

Men de vården tryckte på mest när jag ville ha mitt snitt var

* barn som förlöses med snitt behöver hjälp att komma igång med andningen i större utsträckning än de som föds vaginalt (dock tar man ju helt bort risken för att barnet skall råka ut för syrebrist som orsakar stora skador eller till och med död. Vilket förekommer under vaginala förlossningar då navelsträngen virats runt halsen tex.)

* Man tror (men det finns ingen forskning som har kunnat bevisa det) att barn som föds genom snitt, i större utsträckning får astma, glutenintolerans och allergier.  

för mamman är de stora riskerna

* större blödning 

* blodpropp

* infektion i operationssåret

* att ärrvävnaden i livmodern gör att risken finns att den skulle brista vid senare graviditeter (främst om man då försöker föda vaginalt). Större risk att man blir rekommenderad att inte skaffa fler än två-tre barn. 

Jag var helt inställd på snitt från början pga rädsla (dock ej smärt rädsla). Men ju mer jag läste på (undvek skräck historier från förlossningar och fokuserade helt på att läsa seriös forskning och statistik) desto säkrare blev jag på att snitt var rätt för mig. En vaginal förlossning där allt går fint är de bästa (minst skador) för mamma och barn, men risken att något skall gå fel, och ordentligt fel, är enligt mig större vid en vaginal förlossning än ett planerat snitt. 

Min dotter föddes med ett akut (då förlossningen startade spontant innan datum för planerat snitt. Dock var de verkligen inget akut över situationen) snitt. Skrek medan underkroppen fortfarande var i mig. apgar 10 10 10. Jag åt smärtlindring i mindre än en vecka och har inte haft några problem att ha hand om allt med barn och hem. Så jag är MYCKET nöjd med mitt beslut.

Jag misstänker att det är som med amning. Det bästa när det funkar men strular det så kan den "onaturliga" vägen att gå vara både bättre och enklare.

Jag misstänker att det är som med amning. Det bästa när det funkar men strular det så kan den "onaturliga" vägen att gå vara både bättre och enklare.

Ja, exakt. När det funkar.
Både förlossning och amning är så otroligt laddade ämnen upptäcker man, att många människor (främst kvinnor som själva är mammor) verkar tycka att det är deras skyldighet att försöka tvinga vaginal förlossning och amning på andra TILL VARJE PRIS. Särskilt viktigt är det för dem som själva råkat ut för allvarliga komplikationer. Det verkar som att tanken är "har jag lidit måste andra kvinnor få lida också".
Just när det gäller förlossningar och amning verkar det vara helt okej att köra med skrämselpropaganda, skuldbeläggande och extrema fördomar. Det kanske är dessa mammors sätt att skilja på RIKTIGA kvinnor (som de själva är) och DÅLIGA kvinnor (som inte är redo att riskera ett trasigt underliv och skadade barn.

Ja, visst är det trist. Att det nästan ska vara en skrytgrej att man "är som gjord för att föda" (har haft lätta förlossningar) och man ammar när som helst, hur som helst utan bekymmer ("Min lilla bebis bara hänger på och mitt liv pågår som vanligt"). Det gör såklart att många känner sig misslyckade när de inte får det så. Själv är jag jätteglad att ingen tvingade mig till kejsarsnitt eftersom jag tycker det verkar jätteobehagligt med operation och ärr som kan bli infekterat. Jag har full förståelse för att man kan känna på samma sätt inför en vaginal förlossning. Dock tycker jag det är tråkigt att vaginala förossningar på film och rent allmänt framställs som så dramatiska och panikartade. Det tror jag gör att många blir oroligare än de skulle behöva vara.

Ja, exakt. När det funkar.

Både förlossning och amning är så otroligt laddade ämnen upptäcker man, att många människor (främst kvinnor som själva är mammor) verkar tycka att det är deras skyldighet att försöka tvinga vaginal förlossning och amning på andra TILL VARJE PRIS. Särskilt viktigt är det för dem som själva råkat ut för allvarliga komplikationer. Det verkar som att tanken är "har jag lidit måste andra kvinnor få lida också".

Just när det gäller förlossningar och amning verkar det vara helt okej att köra med skrämselpropaganda, skuldbeläggande och extrema fördomar. Det kanske är dessa mammors sätt att skilja på RIKTIGA kvinnor (som de själva är) och DÅLIGA kvinnor (som inte är redo att riskera ett trasigt underliv och skadade barn.

Fast det finns lugnare sådana visade också... t.ex. Big Business från 80-talet. Den inleds med att två kvinnor föder tvillingar. Den ena ligger har har det lugnt och frågar doktorn om lampan är ny sedan senast. Den andra uttrycker obehag, griper efter lustgasen, men när ungarna kommer ser hon mest bara äcklad ut och säger typ BLÄ!. Cityakuten hade en och annan ganska okomplicerad också, mellan varven.

Däremot är ju inte lugna förlossningar särskilt intressant att visa på film överlag. Många skriker och upplever faktiskt stor smärta. Det är en dramatisk och plågsam stund som det känns onödigt att trivialisera. Spelfilmer är ju inte instruktionsvideor.

Ja, exakt. När det funkar.Både förlossning och amning är så otroligt laddade ämnen upptäcker man, att många människor (främst kvinnor som själva är mammor) verkar tycka att det är deras skyldighet att försöka tvinga vaginal förlossning och amning på andra TILL VARJE PRIS. Särskilt viktigt är det för dem som själva råkat ut för allvarliga komplikationer. Det verkar som att tanken är "har jag lidit måste andra kvinnor få lida också".Just när det gäller förlossningar och amning verkar det vara helt okej att köra med skrämselpropaganda, skuldbeläggande och extrema fördomar. Det kanske är dessa mammors sätt att skilja på RIKTIGA kvinnor (som de själva är) och DÅLIGA kvinnor (som inte är redo att riskera ett trasigt underliv och skadade barn.