Tycker ni att det ska vara ett krav å kejsarsnitt ??

Det är väldigt sällan de handlar om att de är bekvämare. Utan oftast handlar det om stark räddsla alternativt att man anser att det är de säkraste sättet för sig och sitt barn (för mig var de en blandning av dessa) Men oavsett i andra vård situationer, när de finns två likvärdiga behandlings alternativ så får patienten välja, i samråd med läkare, vad som skall genomföras. Varför skall just barna födande vara undantaget? 

Och att man skall låta bli att skaffa barn, som är en väldigt stark drift för de allra allra flesta, när de finns alternativt som känns bra för den födande kvinnan?

Sorry men jag kan inte förstå argumenten alls. De känns mycket mer som de handlar om att "riktiga kvinnor föder vaginalt" än något annat. Om penga argumentet skall fungera så borde man väl isf sätta upp en gräns för vad en förlossning minimalt går på och så får alla betala allt utöver detta sålänge de inte är risk för barnet eller mammans liv. Betala extra för, betala om du känner att du måste ha personal hos dig under icke kritiska skeden, betala extra om du behöver terapi innan eller efter osv osv. Men de vore inte speciellt humant, eller hur

.... och dyrast blir ju faktiskt den förlossning som slutar i ett akut, eller urakut snitt. För där får man en kostnad på både en vaginal förlossning+snitt. 

tror inte någon bm idag tar upp kejsarsnitt bara sådär heller, utan de får man nog säga till om själv.
Vi är många som inte känner oss trygga med att föda vaginalt och du kan säkert läsa dig till några anledningar om du läser dessa trådar. Jag har haft fobi för förlossningar så länge jag mins att jag funderat över de. Kan inte ens höra reklamen för förlossningskliniken utan att må dåligt. och under processen att få igenom mitt snitt fick jag läsa på mycket om risker för mamman och barnet, och då blev jag ännu mer säker på att det var de jag ville göra.

Nu har jag genomgått mitt snitt och har verkligen bara positiva och fina minnen från upplevelsen. 

   
 

Jag har inga synpunkter på vad andra vill välja så jag bryr mig inte så mycket. Men jo kvinnan är gjord för att föda vaginalt. Annars hade väl kroppen öppnat sig själv i magen och läkt ihop på egen hand. Kejsarsnitt är något som uppfunnits av oss människor när förlossningar går snett. Jättebra. Men jag kan på ett sätt tycka att det är lite skevt att det ska göras kejsarsnitt till höger och vänster för att alla blivit rädda för smärtan. MEN som sagt var så får alla göra precis som de själva vill för mig.

Det är väl tur att väldigt få läkare resonerar som du gör. Vad hade vi haft för samhälle då. Suck.

Bra att du tycker att det är upp till varje kvinna! Det där med smärtan tror jag dock är ett vanlig missförstånd/ fördom. För de flesta, mig inklusive, handlar det om att undvika bestående förlossningsskador på underlivet och barnet, ex. syrebrist, sfinkterrupturer och andra svåra rupturer, urin- och avföringläckage, underlivsbesvär, livmoderframfall etc.

Visst är kvinnor "gjorda" för att föda vaginalt, och många har mist barnen och sitt eget liv i barnsäng. Det är en otroligt riskfylld process och det är tur att mediciner och KS finns, så kvinnor slipper skadas (fysiskt och mentalt) och dö av det de är "gjorda" för.

Liv, att skriva att folk blivit rädda för smärta till höger och vänster är att förminska deras rädslor till något orationellt. De flesta som är förlossningsrädda är nog mer rädda för att något ska gå fel med skador på barnet och/eller mamman som resultat. Andra kan vara rädda för att tappa kontrollen över situationen, vissa litar inte på den underbemannade vården osv. Just smärtan är nog inte så många rädda för. Min kompis hade inga problem att föda sitt första barn, men med det andra som var större blev det problem och hon fick tas med sugklocka. Nio år sedan har hon fortfarande obehag vid sex och får hålla emot med papper i mellangården när hon går på toa. Min moster fick söndertrasat underliv när hon födde med förlorat sexliv och äktenskap till följd. Så att jag förstår varför man kan vilja vara rädd om sitt underliv.

Jag är inte riktigt insatt i vad forskningen säger om risker för mor och barn när det gäller ks kontra vaginal förlossning. Men om det inte finns betydligt högre risker med ks så håller jag med dig.

Det här med att allt ska vara så naturligt när det gäller förlossning och spädbarn tycker jag kan bli lite löjligt. På alla andra områden har vi redan passerat gränsen för vad som är naturligt för länge sedan. Den medicinska forskningen går framåt och tur är väl det. Det är därför vi lever så länge och är så friska.

Jag har läst på mycket om kejsarsnitt vs vaginal förlossning inför min egen förlossning. Tyvärr finns de inte så mycket att hitta där de jämför vaginal vs planerat snitt. Utan i de flesta fall klumpas akuta, urakuta och planerade snitt ihop i statistiken. De gör ju en heldel statistik väldigt missvisande, då skador från vaginala förlossningar som gått fel och behövt avslutas i ett urakut snitt räknas till snitt skador. 

Men de vården tryckte på mest när jag ville ha mitt snitt var
* barn som förlöses med snitt behöver hjälp att komma igång med andningen i större utsträckning än de som föds vaginalt (dock tar man ju helt bort risken för att barnet skall råka ut för syrebrist som orsakar stora skador eller till och med död. Vilket förekommer under vaginala förlossningar då navelsträngen virats runt halsen tex.)

* Man tror (men det finns ingen forskning som har kunnat bevisa det) att barn som föds genom snitt, i större utsträckning får astma, glutenintolerans och allergier.  

för mamman är de stora riskerna
* större blödning 
* blodpropp
* infektion i operationssåret
* att ärrvävnaden i livmodern gör att risken finns att den skulle brista vid senare graviditeter (främst om man då försöker föda vaginalt). Större risk att man blir rekommenderad att inte skaffa fler än två-tre barn. 

Jag var helt inställd på snitt från början pga rädsla (dock ej smärt rädsla). Men ju mer jag läste på (undvek skräck historier från förlossningar och fokuserade helt på att läsa seriös forskning och statistik) desto säkrare blev jag på att snitt var rätt för mig. En vaginal förlossning där allt går fint är de bästa (minst skador) för mamma och barn, men risken att något skall gå fel, och ordentligt fel, är enligt mig större vid en vaginal förlossning än ett planerat snitt. 

Min dotter föddes med ett akut (då förlossningen startade spontant innan datum för planerat snitt. Dock var de verkligen inget akut över situationen) snitt. Skrek medan underkroppen fortfarande var i mig. apgar 10 10 10. Jag åt smärtlindring i mindre än en vecka och har inte haft några problem att ha hand om allt med barn och hem. Så jag är MYCKET nöjd med mitt beslut.