Lite hjälp 16-årig dotter

Man kan inte jämföra hur ungdomar lever 2013 med hur det var 2003 eller 1983.

Nån som har sett Jersey shore? Läser tidningen om mobbing, kränkningar av tjejer. Har ni sett jargongen ungdomar emellan på tex FB?

Vem skall guida ditt barn om inte dess förälder??

Ha jag har spårning på mitt barns mobil och det har jag inte för att jag är stalker uran gör att ge trygghet. Jag har många gånger hjälpt inte bara mitt eget barn utan även andras barn ur jobbiga situationer just för att jag vet var dom är och vad som finns på den platsen.
Senast för en månad sedan fann jag en 14 årig kille medvetslös i snön utanför ett hus där det var föräldrafri fest. Var var hans föräldrar?

seriöst, spårning i hennes iphone? Jag skulle också sparkat bakut, vad faan. Tillit går åt båda hållen. 

Hon har ju visat att hon inte går att lita på och behöver extra uppsikt. Men det är klart att det är ett svårt jobb att få henne att inte känna sig kränkt när ni nu gissningsvis måste börja hålla mer koll på henne. Jag tror att jag med en dåres envishet skulle försöka förklara att det handlar om förtroende och tillit och att det är mitt jobb som förälder att hålla koll på henne och att det går att släppa successivt på det i takt med att hon visar att det går att lita på henne. Förr eller senare måste man dock då ta initiativet till att ge henne nya chanser men med modifierad "frihet".

Jag skulle inte straffa med si och så lång tid och sen var allt som vanligt. Jag skulle som sagt sträva efter att hon någotsånär förstod att det handlar om att skydda och våga lita på och när det kändes som att känslorna svallar lite mindre och det fanns lite förståelse för det perspektivet hos henne så skulle jag se till att hon fick ge sig ut men att det villkorades med när hon skulle vara hemma, ringa och berätta var hon var osv och att om det funkar bra en tid så blir det mer och mer som vanligt. Samtidigt så mycket samtal som det nu går om säkerhet, att vara rädd om sig, att kunna ta sig ur situationer som spårar ur och så... Jag vill vara den mina barn ringer om det går åt helvete. Inte att de ringer andra eller ingen för att de är rädda för straff. 

Sen TS, hon skäms väl och är rädd för att konfrontera ert missnöje? Det tror jag gäller de flesta som tabbar sig att det inte är kul. Man måste inte vara rädd för våld eller elaka föräldrar. Man kan vara rädd för sina egna skamkänslor också när man förstår att man gjort fel.  

Millicent är klok.

Är nu inne på min tredje tonåring så lite erfarenhet har jag nog. Det jag först vill säga att sluta med straffen, det ni antagligen vill åstadkomma är att hon känner ansvar utifrån att hon värnar om ert ömsesidiga förtroende till varandra, detta åstadkommer man inte med straff, snarare blockerar. Prata med henne, konkretisera vad ni känner när hon gör så här (och sätt ord på vad som hänt, konkret) berätta hur ni vill känna när hon är hos killen/kompisar, be henne om något konkret...till t.ex. att hon berättar när hon ska till sin kille. Lycka till!

Förresten kom jag att tänka på att barn och tonåringar ibland behöver någon som hjälper dem att sätta gränser de själva inte vågar sätta. Jag fick ett sms av min dotter som frågade när hon skulle komma hem. Jag svarade senast kl då och då men då fick jag en tillbaka och "säg att jag ska komma nu". Så då sa jag att jag ville att hon skulle komma hem på en gång. Där missade jag uppenbarligen att hon behövde hjälp att komma ur situationen och skylla på att mamma sagt att hon måste hem. 

Även tonåringar som gnäller och grälar om att man är dum kan dra en lättnadens suck när man sätter stopp för saker som ligger över deras ork eller svårighetsgrad.  

Millicent - Måste verkligen bara fråga, tycker du på riktigt att det du beskrev här ovan kan jämställas med det TS gör?

Nej faktiskt inte alls. Jag ville bara komma med lite andra tankar.

Ok då är jag med

Tonåren handlar ju en hel del om ge & ta, spårning lite i överkant för mej, tjejen börjar ju bli vuxen och är väl det tonåren handlar om igentligen. vid 16 är man ju lite i kanske ingemansland tror man fixar det mesta man är STOR men behöver ändå mamma & pappa även om dom inte säger så rakt ut.

Tips är med att sätta sig in, jag har bra koll på mina tonåringars kompisar osv, Att din dotter inte vill prata med dej ser jag mer som (om hon INTE pratar med dej slipper man skäll och gnäll vilket är jobbigt) prata prata förklara att man som förälder inte BLIR förbannad man blir ju orolig när man inte vet vart dom är och dom ljuger.

Förklara ordentligt utan gap och skrik, att om hon sagt direkt om hon och hennes kompis sagt att dom skulle sova hos en kille så hade det varit bättre då du vet vart hon är och vem hon är med och man känner sig lugnare som förälder när man bara VET. Visst sen kan umgänge spela in givetvis, du nämde nån var på ungomshem jag kommer inte dra några paraleller här känner inte grabben kan ju vara där för det är tufft hemma,hittat på skit osv.Klart att det sänder signaler som man kanske inte gillar upp till var och en pratar vi att det är hash och droger ja då är det ju helt enkelt inte så bra..

Hur som för en dialog, skapa förtroende på båda håll ge & ta, straff biter inte direkt i den åldern heller kanske blir att det byggs på och man tappar dom.om 2år är hon 18 myndig och allt med det innebär

lycka till          

Skulle vilja få tag på en mini gps sändare och sedan lämna in hennes skor eller gömma den i handväskan så den kan laddas

Har ungefär samma problem bara det att min dotter är 14 år och hänger med helt fel kompisar jag är ute och letar konstant:( hitta min iPhone stänger hon bara av . Polisen varit inblandad etc etc så om du eller någon vet någon mini gps tracker(sändare) tipsa gärna!!! Orolig pappa