Lite hjälp 16-årig dotter
Hon har ju visat att hon inte går att lita på och behöver extra uppsikt. Men det är klart att det är ett svårt jobb att få henne att inte känna sig kränkt när ni nu gissningsvis måste börja hålla mer koll på henne. Jag tror att jag med en dåres envishet skulle försöka förklara att det handlar om förtroende och tillit och att det är mitt jobb som förälder att hålla koll på henne och att det går att släppa successivt på det i takt med att hon visar att det går att lita på henne. Förr eller senare måste man dock då ta initiativet till att ge henne nya chanser men med modifierad "frihet".
Jag skulle inte straffa med si och så lång tid och sen var allt som vanligt. Jag skulle som sagt sträva efter att hon någotsånär förstod att det handlar om att skydda och våga lita på och när det kändes som att känslorna svallar lite mindre och det fanns lite förståelse för det perspektivet hos henne så skulle jag se till att hon fick ge sig ut men att det villkorades med när hon skulle vara hemma, ringa och berätta var hon var osv och att om det funkar bra en tid så blir det mer och mer som vanligt. Samtidigt så mycket samtal som det nu går om säkerhet, att vara rädd om sig, att kunna ta sig ur situationer som spårar ur och så... Jag vill vara den mina barn ringer om det går åt helvete. Inte att de ringer andra eller ingen för att de är rädda för straff.
Sen TS, hon skäms väl och är rädd för att konfrontera ert missnöje? Det tror jag gäller de flesta som tabbar sig att det inte är kul. Man måste inte vara rädd för våld eller elaka föräldrar. Man kan vara rädd för sina egna skamkänslor också när man förstår att man gjort fel.
tillbaka och "säg att jag ska komma nu". Så då sa jag att jag ville att hon skulle komma hem på en gång. Där missade jag uppenbarligen att hon behövde hjälp att komma ur situationen och skylla på att mamma sagt att hon måste hem.