Lite hjälp 16-årig dotter

Inte längesen jag var i den åldern och jag kan säga dig ts att att bestraffa med att ta mobilen, utegångsförbud kommer bara göra din dotter mer avskärmad från er. Vet inte hur din dotter är och hennes intressen, men kan nästan säga att hennes vänner är en viktig del just nu! Genom att få henne motvilligt ta avstånd från dom genom utegångsförbud osv kommer inte hjälpa er nånting. Mina föräldrar gjorde så mot mig, slutade med att jag inte fick göra något alls, bara sitta hemma, så fort jag fyllde 18 stack jag hemifrån och självklart hände de andra saker också som spelar in i de faktum att vi inte har någon kontakt alls knappt idag.
Jag hade önskat att jag fått mer tillit. Att jag fått testa på saker. Det är dumt att ljuga!! Men hade jag känt tillit och trygghet hos mina föräldrar så hade jag berättat för dom om det jag gjorde och skulle göra, tillslut hade inga lögner behövts. Men iomed rädslan att förlora kontakten till vännerna (mobil/dator) så ljög jag.. Varför prata med föräldrar som bara straffar en??

Jag hoppas att du TS har läst igenom tråden och förståt att det ni gör faktiskt inte är okej!

När man är i den åldern så är det dax att man får ta en hel del beslut själv och att man har sina föräldrar bakom sig som stöttar en och ser till att man väljer rätta vägar, inte med hjälp av makt utan med hjälp av att man pratar igenom saker och ting, det du håller på med kommer bara att göra att hon inte har förtroende för dig och kommer inte att lyssna på något du har att säga.

Jag förstår att du som förälder får lite panik över att du märker att hon håller på att balla ur lite men du vinner alltid på att inte vara för hård, då får du alltid veta vart hon är på riktigt och du kan hålla lite koll.
Visst om hon nu har valt fel vänner är det inte kul men som sagt det är alltid bättre som förälder att vara lite smidig och istället prata om vad man ska tänka på när man väljer vänner och vilka värderingar som är bra att ha och inte ha.
Din dotter kommer bara att ty sig mer till dessa vänner om du reagerar genom att förbjuda m,m, det är så många gör sin tonårsrevolt och du som förälder förlorar alltid den fajten.

Tänk också på att inte vara en för hård förälder, du vill ju att dottern ska ringa dig om något händer och det gör de inte om de vet att det hamnar i onåd om de har gjort bort sig.

Nu menar jag inte att man ska släppa dem helt fria men som sagt samtal är rätt väg att gå, inte straff. 

Tänk på att om två år så är hon myndig, har du inte lärt henne att stå på egna ben innan dess så kan det bli en väldigt tuff omställning och hon kan balla ut totalt istället.

Tycker TS gör helt rätt.
Ömsesidig respekt skall det vara.
TS har varit ärlig mot sin dotter och ii förväg förklarat vad hon förväntar sig och vad konsekvensen blir om dottern bryter överenskommelsen. Att ljuga är inte ok.

Slappa föräldrar som släpper sina ungdommar vind för våg är fullkomligt verklighetsfrämmande. Hur är ni beredda att hjälpa era barn kl 3 lördagsnatt?

Man är ju förälder och det innebär att man skall ha koll och guida sin ungdom in i vuxenlivet, man skall både i tal och handling visa vad som är ok och inte ok och inte låta ungdomen ensam göra detta.

Vi bor på en mindre ort ned både tåg och bussförbindelser och ungdomarna kan lätt och snabbt förflytta sig. Det är helt ok om vi vet vilka dom är med och vart dom är.

Vi spårar vår ungdom via mobilen och det har varit till stor hjälp många gånger. Kompis tryck kan göra att ungdomen hamnar i situationer dem inte vill och då kan det vara skönt att en förälder går in och säger stop.

Fortsätt som du gör TS. Du visar att du bryr dig och att du finns där för din ungdom. Den tryggheten är mer värd än att få frihet att göra som man vill.

Kväva och kränka sitt barn???? Nej jag BRYR mig om mitt barn och ger det trygghet att det alltid kan komma till mig.

Jag LÄR mitt barn vad som är ok och inte. Vilket innebär att med ÄRLIGHET kommer det längst och får frihet under ansvar.

Skriver från mobil och kan inte se ditt inlägg men har mer att kommentera.

Ja det är slapphet att inte visa sitt barn att dess handlingar ger konsekvenser.