Lite hjälp 16-årig dotter

Ömsesidig respekt. Mitt barn har frihet att göra mycket och står absolut inte med böjd nacke och mössan i hand. Jag är förälder och mitt barn är barn.

Ser inget respektlöst handlande från förälderns sida i det här fallet. Barnet har i samtal med förälder gått ned på att vara kontabar och höra av sig om vart det är. Barnet struntar i detta. Då blir det en konsekvens.

Förstår inte föräldrar dom inte hjälper och förklarar för sina barn att livet är inte bara roligt och att man kan inte alltid bara göra som det faller en in. Handling och konsekvens.

Att vara förälder är ett uppdrag inget jävla låt barnen göra vad dom vill!

Ts, jag tror inte straff är det bästa i det här läget. Men till skillnaf från andra i tråden så kan jag förstå tanken med att kunna spåra dottern när ni inte får tag på henne. Just den här gången använde ni nog det på lite fel sätt dock. Självklart ska dottern få umgås och vara ihop med vem hon vill så länge det inte är direkt skadligt för henne. Däremot tycker kag visst att ni kan visa att ni blir redigt förbannade oroliga och sårade när hon ljuger för er.

För övrigt: Vissa i den här tråden borde nog tänka på hur ni uttrycker er mot en mamma som söker hjälp. Ni skriver att ts kränker och beter sig illa mot sin dotter men ni tänker inte på hur ni själva uttrycker er. Det är trots allt en riktig människa bakom ts.

Straff och konsekvens är inte samma sak.

Men alltså va förbannad jag blir på de som skriver här o tycker det här är helt okej. Vafan är det ni inte fattar med att på det här sättet förstör man sin relation helt till sitt barn? Var själv där för 2 år sen, nu fyller jag dock 18 om en månad o har inte kontakt med nån av mina föräldrar. Tänk lite förfan innan du straffar, det gör bara saken värre. Och något som kommer straffa dig tillbaka är eran relation.

Men att bevaka någon är väl ändå inte att lära någon ta konsekvenser av sitt handlande??? Det är kränkande!

Hur gjorde man förr med alla dessa ungdomar? Innan man hade telefon med gps? Inte fan smög man efter i alla fall.

Mitt och mitt barns relation blir bättre och stabilare när barnet vet att jag finns där och att jag vill mitt barns bästa.

Jag har märkt tydliga skillnader tex efter att vi tagit mobilen en kväll. Mitt barn börjar förstå att mitt mål är inte att straffa. Även en obehaglig sanning är bättre än en lögn och öppnar upp för dialog. Då är konsekvensen inte att vi tar mobilen utan att vi pratar om hur barnet ser på situationen och hur vi ser på situationen och utefter det finner vi en väg att gå vidare.