En gång för alla: Fri uppfostran är INTE samma sak som inga regler öht!

Precis! det är lite det jag försöker få fram, de som skyller på en fri uppfostran när barnen beter sig allmänt respektlöst mot allt och alla har inte en fri uppfostran, de har ingen uppfostran öht.
Just respekt är en av de viktigaste principer vi har i vår uppfostran, och det gäller båda vägar så att säga. Vi respekterar vår dotter och iom det tror vi på att låta henne lära av sina egna misstag i ständig dialog med oss. Samtidigt visar vi ju självklart på de sociala koder som finns och hur man bör bete sig för att visa respekt för andra, vilket i grund och botten också handlar om respekt för henne, för att hon inte skall utsättas för otrevligheter för att hon inte fått lära sig hur hon borde bemöta andra.

Visserligen låter det ganska sunt men jag råder er ändå att vara försiktiga. Frihet under eget ansvar kan lätt misstolkas av truliga barn/tonåringar som ointresse.

Jag hade en kompis i tonåren vars föräldrar använde ungefär samma variant.
De var mina föräldrars bästa vänner så jag hade god insyn i familjen och kan ärligt säga att de verkligen älskade sina barn över allt annat. De var kärleksfulla, omtänksamma och snälla och ändå gick det helt åt helskotta.
Dottern ( visade det sig i efterhand ) tolkade deras fria tyglar som ointresse.
Alla andra hade en tid att vara hemma, inte hon. Ingen annan fick göra vad de ville med håret, förutom hon. Ingen annan fick tatuera sig, förutom hon.Föräldrarna lade sig i val av gymnasie, men inte hennes...listan kan göras lång. Det slutade med att hon tog livet av sig som 18-åring. Meningen i hennes fall var att få uppmärksamhet ( meningen var alltså att hon skulle bli hittad i tid ) , något hon tyckte att hon inte fick jämfört med alla andra.

Nu menar jag inte att det automatiskt blir så här med "fri uppfostran", men det som sker i all välmening kan slå helt fel. Man måste komma ihåg att de är barn, de tänker inte som vi och förstår inte alltid våra avsikter.

Som sagt, för oss är fri inte samma sak som inga regler. Hon har en tid hon ska i säng, i dagsläget kl sju eftersom vi vet att hon blir sjuk om hon sover för lite. När hon blir större och kan ha den insikten själv är det en annan sak, men jag tror inte hon kommer förstå det innan hon iaf börjat gymnasiet. Hennes hår är hennes hår och hår växer ut. Piercing får hon göra när hon har åldern inne vilket är 16 år, vilket även gäller hål i öronen, vi har fasta tider för mat, något som kommer stå kvar även när hon blir äldre och tonnåring, kommer hon inte till den tiden får hon gå hungrig osv osv. Så nog har vi regler, där vi anser att regler är nödvändiga, något som dock inte gäller för tex hennes hår. Det är långt ifrån så att hon får göra exakt vad hon vill i alla lägen.

Vad gällde det (enligt mig) ytterst dåliga exemplet med tatuering. Vid 18 är man myndig, alltså har föräldrarna ingen rätt längre att förbjuda tex tatuering. Min mamma var emot att jag tatuerade mig, min pappa brydde sig inte, jag har i dagsläget två tatueringar och planerar fler, tatuering nr ett gjorde jag en månad efter att jag fyllt 18. Hade min morsa på något sätt genom tvång eller hot fått mig att inte tatuera mig hade det helt klart tagit hus i helvete eftersom hon då hade gjort intrång på min fullt lagliga rätt att smycka min kropp på det sätt jag önskar.

Fast att säga till en tonåring att hon blir utan mat om hon inte är hemma kl 18, ses nog inte som en regel eftersom de lätt köper en burgare istället eller käkar hos en kompis.

Att inte ha regler med konsekvenser kan absolut missuppfattas som att man helt enkelt inte orkar bry sig. Att man inte orkar sitta och ringa runt kl 1 på natten trots att alla andras föräldrar gör det.

Skulle min kompis iväg på lördagkvällen frågade de naturligtvis vart hon skulle, när hon tänkt vara hemma ungefär och så var det inte så mycket mer med det. Vi andra hade föräldrar som satte en tid när vi skulle vara hemma ( säg 01 ) och kom vi inte då så började rundringningen. Hennes föräldrar ringde inte runt, våra gjorde det.
Om jag färgade håret svart ( vilket jag gjorde ) blev mina föräldrar skitarga. Hennes sade ingenting.
När jag gjorde hål i öronen blev mina skitarga igen, hennes sade bara att det var hennes eget beslut när hon piercade näsan.
Förstår du hur det kan misstolkas som ointresse av en tonåring?

Jag kritiserar inte ert val. Jag försöker bara gör er uppmärksamma på hur det kan misstolkas, så ni inte trillar i den gropen i framtiden.

Gällande tatuering var det ett dåligt exempel ja, men alla tatuerare kollar tyvärr inte åldern.

Vill bara förtydliga att jag tycker ni låter sunda, och att det ni gör just nu låter bra.

Jo jag förstår hur du menar, och försöker vidare förklara att vårat tänk inte riktigt fungerar så. Jag håller med om att inga regler och inga konsekvenser självklart kan tolkas som att man som förälder inte bryr sig. Ta det här med tider, om vår dotter ska ut med vänner och vi satt tiden att hon ska vara hemma kl ett. Är hon inte hemma då hade vi börjat med att ringa hennes telefon efter säg en kvarts försening, därefter ringt runt till andra tills dess hon är hemma. Därefter hade hon helt enkelt inte fått gå ut igen ensam på länge och därefter få gå ut med bli hämtad av oss på bestämd tid och plats innan hon helt visat igen att hon går att lita på och få vara ute helt själv och komma hem igen själv. På samma sätt gör vi redan i dag i andra sammanhang, när hon blir större och börjat cykla kommer hon få cykla själv inom vissa angivna områden, kan hon inte hålla sig till dessa kommer vi ta cykeln under en period och sedan sakta ge friare tyglar runt cyklandet igen tills hon visar att vi kan lita på henne igen. Osv. :- )

Man kan vara en närvarande och engegerad förälder utan att ha en massa onödiga regler eller principer.
När det gäller din fd kompis, så var det nog annat än hennes föräldrars sätt att hantera sina barn som var orsaken.
Vi kommer diskutera gymnasieval när det blir dags, mitt barn vill skippa ett språk, glöm det svarar vi, då vi vet att språk är viktigt, vad man än väljer att göra i framtiden.
Håret har mitt barn alltid fått styra över (så länge det inte är för extremt), kort eller långt, vilken frisyr, spelar roll. När jag växte upp var det nog bara mina föräldrar som lade sig i vilken frisyr jag hade och vilka kläder jag skulle ha i skolan, även när jag gick i gymnasiet.
Som en annan skrev, att man har lite regler innebär inte att man släpper sina små telningar vind för våg. Vi har regler efter behov och en del behöver mer struktur andra mindre.
Varför skapa regler som det inte finns något behov av?
Varför lördagsgodis, om det inte äts godis i större mängder.
Varför TV/dator-tider, om barnet kan reglera det själv
Varför läggtider om barnet själv kan reglera sin sömn så det klarar av sin vardag
Varför principer att man skall äta allt som serveras
Varför måste läxan göras innan middagen om det passar bättre för barnet att göra den efter middagen.

vi har regeln att man går inte in med ytterskor, för att ytterskor med de sulor de har förstör golvet och att det blir smutsigt på golvet hemma, en onödigt regel i vissa hem, men för oss känns den nödvändig. Vi kan motivera den.
Vi har regeln, våra rum är våra, dit släpar man inte in sina kompisar eller vänner.
Vi har regeln att man hör av sig till varandra om det är något extra man skall göra, det gäller vuxna som barn.
Det som tar slut skriver man upp, det är inte meningen att den som handlar skall ha gå igenom hela kylen och frysen eller ha gissningslekar.
Exempel på regler som gäller oss alla, barn som vuxna, för att få det fungera hemma hos oss.

Ja vi tänker inte likadant just här. Om ett barn förstör något hade jag tänkt att jag missat en viktig sak att lära ut hur man beter sig. Roligare för att barn att få lära sig och kunna ha alla sorters saker. Jag tror nämligen att det går att lära dem.

Jag hade ju kunnat säga att min son var för liten för legot eftersom han inte var helt mogen att hålla reda på alla bitar själv. Men det hade varit synd, för han är grym på att bygga, följer beskrivningen för dem som är från både 7 och 8 år. och han har väldigt roligt med sitt lego. Tycker det var värt lite besvär från våran sida, vi plockar inte fram det när det inte passar. (Han började faktiskt när han var 2 år, på öppna förskolan, annars hade jag aldrig fattat att han var så intresserad, eller att en tvååring ens kunde bygga lego.)

Tänk om barnet börjar riva sönder blommor och kasta porslinet i golvet? Fast du kanske säger ifrån då eftersom det inte är barnets egna? Eller tycker du att det är enklare att ta bort grejerna?
Jag tog bort en del saker men blommorna ville jag då ha kvar.

Annars verkar vi ju ha ganska lika uppfostran, så enligt din definition har jag också en fri uppfostran. Min son går oklippt för han vill ha långt hår nu. När han blir tonåring ska halva vara grönt och halva blått säger han.
Han gick med olika färg på strumporna i mer än ett år också. Men nu har han tröttnat på detta mode.

Som jag ser det så anser jag att ett barn inte är moget för en viss leksak om barnet inte lätt kan lära sig hur det skall hanteras på bästa sätt. Som sagt har vår tjej också mycket lego, antagligen mer än de flesta barn i denna ålder (hon är 2 år som sagt) men det lego hon har klarar hon av att plocka ihop och isär utan vår hjälp och hon klarar av att plocka ner allt i sin låda när hon är klar så att bitarna inte kommer bort. Det tog ungefär 2 lektillfällen för henne att lära sig det, så inget svårt projekt direkt

Riva i blommor eller kasta sönder porslin får hon inte, precis som du säger är det inte hennes saker och det går ut över andra om hon tar sönder de grejerna, tar hon sönder sina egna leksaker är det endast hon som blir lidande. Lite beroende på vad det är som riskerar att gå sönder kan vi ibland avlägsna saken eller henne eftersom vi vet att hon inte fullt ut förstår innebörden av förbud längre än några minuter. Efter nyår ska hon få ett syskon, och då kommer hon även få lära sig att syskonet har leksaker som bara är dennes som hon inte får ta som hon vill och inte ta sönder eftersom det inte är hennes saker. Jag tror också det går att lära barn att inte ta sönder sina leksaker, och det är det vi anser att vi lär henne genom att visa den hårda vägen att en trasig leksak som hon med flit tagit sönder fortsätter att vara sönder. Olyckor är ju som sagt en helt annan sak. Hade hon varit ett barn som konsekvent gick in för att ta sönder sina leksaker till varje pris hade vi helt enkelt ansett att hon inte kan hantera leksaker och då hade hon heller inte fått ha leksaker i någon större utsträckning tills hon kunnat visa att hon faktiskt kan hantera sina leksaker. Självklart visar vi ju på HUR sakerna ska användas rätt, men vill hon riva sönder sin bok eller slita armarna av sin docka är det ju upp till henne, men då får hon som sagt heller inget nytt. Detta är dock något vi kommer bli betyligt hårdare på när hon kommer upp i ålder och verkligen kan tänka frammåt på konsekvenser, där är hon ju inte i dagsläget så märker vi att hon tex leker för hårt med en leksak vi vet att hon verkligen gillar och risken finns att den kommer gå sönder kan vi bryta in och visa hur hon borde leka istället men om det inte ger effekt är det inte mycket vi kan göra så att säga, i synnerhet som hon i vilket fall är för liten för att ta till sig straff och vi i vilket fall är emot att ge straff som inte har med själva "brottet" att göra.

Ja i mina ögon är det inte en fri uppfostran utan en rätt bra uppfostran med tydliga gränser. Fri uppfostran innebär att barnen inte får några gränser eller regler alls. Dessa barn blir väldigt ofta odrägliga och osäkra.
Tycker ni verkar ha vettiga regler och gränser för erat barn! Fortsätt med det om det fungerar för er.
Jag har sett barn som fått en fri uppfostran. Den familj jag "står närmast" där det är fri uppfostran har barnen hoppat sönder 5 soffor, haft sönder 6 tv-apparater, slängt ett antal fjärrkontroller i toaletten, har sönder saker, misshandlar sin mamma med mycket mycket mera och allt detta utan minsta konsekvens. De har inte fått lära sig att respektera andra eller saker överhuvudtaget och är väldigt osäkra eftersom dem inte vet vad som gäller. Det är för mig fri uppfostran.

Och det är just den myten jag vill slå hål på! Fri uppfostran är inte samma sak som ingen uppfostran som så många, inkl. du, verkar tro! Fri uppfostran handlar ju egentligen bara om att de regler som finns ska gå att motivera, helst bestämmas i samrådan med barnet (när det är gammalt nog) och att inga beslut ska tas över barnets huvud bara för att. Som jag skrev tidigare, motsattsen till fri uppfostran är aktoritär uppfostran, där barnet skall lyda föräldrarnas regler rakt av, inte för att de egentligen går att motviera eller ens har någon vettig innebörd utan bara för att föräldrarna är föräldrar. Det är i sådan uppfostran skamvrå, hårdare former av time out och aga lätt förekommer. Barnet får helt enkelt inte ha en egen vilja eller ifrågasätta föräldrarnas regler och beslut. Sen kan uppfostran vara fri i olika grader till att bli så fri att det inte längre handlar om någon uppfostran alls, vilket blir det du beskriver om dina vänner. Men då handlar det som sagt inte om fri uppfostran längre utan om ingen uppfostran. Men nu ska jag sluta upprepa mig

Ja det är en bra poäng där om straff/konskvens och jag håller med helt.

Varför är du förtjust i ordet fri uppfostran? De flesta föräldrar förbjuder nog inte saker bara för att förbjuda utan låter barnen ta de beslut de anser att barnen är mogna för, utifrån ålder och personlighet. Det är smart uppfostran.

Fast jag upplever att samhället i stort går mot allt mer aktoritära uppfostringssätt igen där barnet inte respekteras utan bara ska lära sig att lyda sina föräldrar enbart för att det är barnets föräldrar. Det är ju sådant som kommit tex via Super nanny program osv.
Att jag startade denna tråd var ju mest för att jag blev så påhoppad i andra trådar när jag skrev att vi tror på fri uppfostran och personer då direkt drog slutsatsen att vi inte hade regler alls för vår dotter och kom med totalt absurda slutsatser som att vi skulle tillåta henne att döda grannens katt osv. I synnerhet har jag fått påhopp kring min och sambons syn på uppfostran i trådar som handlat om att "daska till" sina barn för att lära dem att tex. inte ta en kaka från kakfatet innan de fått lov och dyl, något jag är totalt emot och som inte alls går ihop med att ha just en fri uppfostran.

Ja det är möjligt, jag har ingen statistik på vad som är vanligast. Saker som får mycket mediautrymme kanske man tror är vanligare än de verkligen är. Jag har aldrig träffat någon som håller på så på riktigt.

Jag tror ordet fri uppfostran har mycket förknippat med sig som det är svårt för dig ensam att ändra på. Fri uppfostran var en motreaktion på 70-talet mot den hårda uppfostran som rådde innan har jag hört. Eller en överreaktion hur man vill se det.

Man kan ju använda ett annat ord. respektfull fostran?

Om några vill daska sina ungar säger det ju en hel del om deras brist på nödvändig hjärnverksamhet. ju mindre sådan desto fler påhopp brukar det levereras.

Jag är född 1970, då var det en och annan förälder som praktisera fri uppfostran = ingen uppfostran. Tack och lov så anamma inte min föräldrar den uppfostringsmetoden.

Det är inte så konstigt att folk tänker fri uppfostran = ingen uppfostran, eftersom det faktiskt var så det var mer eller mindre.

Inte så lätt att ändra på den betydelsen.

Det där är nog inte vad de flesta brukar mena med "fri uppfostran".

En undran om era regler, har ni sådana om beteenden och måsten?

Har du någon källa eller faktastöd för att sk "fri uppfostran" generellt sett stämmer överens med din uppfattning och inte enbart är just din uppfattning?