En gång för alla: Fri uppfostran är INTE samma sak som inga regler öht!

Jag och min sambo tror på en fri uppfostran, när man nämner det på detta forum i olika trådar verkar tyvärr så gott som alla dra stora växlar på att vi enligt dem låter vår dotter få göra precis vad som helst. Allt från att slå sönder allt vi äger och har till att leva på godis osv.

Så här funkar fri uppfostran enligt oss:
Vår dotter är en egen individ, det betyder att HON bestämmer över SIN kropp i största möjliga mån. Vi passerar den gränsen enbart när det är nödvändigt (tex ge henne alvedon när hon har så hög feber att hon får frossa och spyr pga den), i övrigt bestämmer hon vad hon vill göra med sin kropp. Detta betyder i praktiken att hon när hon blir äldre får klippa sitt hår själv om hon vill det, att hon kan färga det om hon så önskar, att hon får tatuera sig bäst hon vill när hon har åldern inne, att hon får ta hål var hon vill när hon är gammal nog, att hon får utforska sin kropp på egen hand eller med någon annan, enda kravet är att alla parter är med på det frivilligt utan påtryckningar osv. Som sagt, hennes kropp är hennes kropp och endast hon har rätt att bestämma över den.

När det kommer till prylar, leksaker och böcker: HENNES leksaker är HENNES, dem gör hon vad hon vill med. Vill hon ta sönder sin docka är det upp till henne, men hon får ingen ny om hon gör det utan får leva med att den isåfall är sönder. Enkelt eller hur? Det gäller f.ö alla hennes prylar, tar hon sönder dem med flit är det hennes förlust, vi skäller inte på henne men hon får heller inget nytt. När det kommer till ANDRAS saker däremot gäller respekt! DÄR är vi hårda med att hon inte får ta något utan att fråga, att man är rädd om andras saker och att hon inte får ta sönder något som inte är hennes. Det låter väll ganska enkelt det också?

Och ja, så fortsätter det. Vi har massor med regler, men bara där vi anser att det faktiskt fyller en reell funktion, vilket rent praktiskt brukar handla om att regler tillkommer för att hon 1. inte skall göra sig illa, 2. inte göra någon annan illa eller 3. inte förstöra något som inte är hennes. I övrigt är det inte många regler vi har, men det lär säker tillkomma efter behov när hon blir äldre, än är hon bara 2 år.

Så, en gång för alla, kan alla SLUTA att utgå ifrån att vår dotter får göra precis vad fan som helst bara för att vi inte har regler ni anser som "självklara"?