Vill gjärna ha positiva berättelser om eran förlossning, dom som har gått bra. Jag är så fruktansvärt rädd för förlossningen som kommer snart! och det är många som skriver här på FL om att dom har haft en jobbig förlossning. Och istället för att inte läsa om dom hämska förlossningarna så gör jag det endå. Kram!
Har en förlossningsberättelse på min sida!
Att föda barn gör ont, men det är det bästa jag någonsin vart med om!!
jag lägger också den här tråden till mina favoriter
Att föda barn var det häftigaste och bästa jag varit med om nånsin. Detta trots 3 dygn i oregelbundna värkar, sugklocka och klipp.
När min dotter var 5 veckor var det dax för ett par i föräldragruppen och jag var avundsjuk på att dom skulle få åka och föda barn=)
Läs gärna min förlossningsberättelse på min blogg sandraochanders.webblogg.se/2008/june/forlossningsberattelse-med-bilder.html
Finns också på fl, men utan bilder
När jag tänker tillbaka på min förlossning som var för snart ett år sedan så kan jag nästan känna lite sorg, (längtar tillbaka till den). Även om det gjorde ont så var det det underbaraste jag någonsin varit med om om det känns sorgligt att kanske aldrig få uppleva just den känslan igen. Den enorma spänningen och förväntan och den otroliga förälskensen som drabbade mig i samma ögonblick jag fick upp min dotter på mitt bröst. Kommer det verkligen att kunna bli lika fantastiskt med nästa? Det är jag oroliga för är att jag inte ska känna samma känsla igen för den var obeskrivbar. Kände mig "hög" i flera dagar efteråt. Som i ett lyckorus. Jag minns inte smärtan fast jag vet ju att det gjorde ont så in i hel...... Minns bara denna otroliga glädje, spänning, förväntan och det var underbart.
Jag har en berättelse från en mycket positiv förlossning på BF+15 i min blogg! Välkomna att läsa!
Själv så gillar jag minnen ifrån förlossningen även om jag hade en rätt så obehaglig första förlossning så kan jag nu tänka tillbaks och skratta åt temperamentet jag hade då, saker jag skällde på och hur förbannad jag var.
Lustgasen gillade jag nog mest, lät sonens pappa prova den trots att man egentligen inte fick och barnmorskan stod bredvid.
Jag var riktigt temperamentsfull och "ägde" min son, vart som en lejonhona och skällde på sonens pappa och bm för ingenting. De var så snälla och gjorde precis som jag sa:D..
Men så var jag inte med dottern som föddes 7 år senare, då var jag tråkigare och mer lessnare och hallucinerade en massa konstigheter av lustgasen och det är ändå lite komiskt nu trots att det bara gått 1 år och 4 mån.
Hoppas du kommer få en massa härliga minnen:D.
denna tråd är en ny favvis, tack alla ni som sprider bra förlossnings historier iställer för att skrämmas med skräckförlossningar!
nu känns det lite bättre!
Jag var väldigt fundersam över förlossningen och mycket rädd för att spricka hela vägen då man hört så mycket om såna som gjort det (även om det är väldigt få egentligen)här på fl. Hade bestämt mig för att inte ha eda då jag ville ha kontroll på kroppen..När det var 1mån kvar började jag känna mig lite rädd och ville nästan stanna tiden.Helt plötsligt från ingenstans började jag få värkar när det var 3v kvar så då fanns det inte så mycket tid att grubbla..tror det var bra att det kom så oförberett när jag tänker efter..Vi kom upp på förlossningen kl 11.00 och kl 17.58 är lillen född.
Det gick snabbt och super bra..när jag väl var där sa jag att jag ville testa allt så jag började med tens och det var verkligen härligt,sen skulle jag försöka mig på lustgasen men den luktade så äckligt så den ville jag inte ha..hon som skulle lägga eda:n hittade inte rätt ställe så efter några miss stickningar bad jag henne sluta och jag körde på endast andning då tensen var borttagen när hon skulle sätta eda.Värkarna gjorde ju självklart ont och man visste inte vart man skulle ta vägen just då men sen när man fick börja krysta så var det mycke lättare,då gjorde det inte ont nå mer utan var mest bara skönt..Tror att med rätt personal som guidar en går det nog bra..Jag trodde det skulle göra mycke mycke ondare och vara så mycket jobbigare men jag är hel nöjd och skulle kunna föda igen..tycker det var jobbigare att var höggravid:-P
Min förlossning var nog något som många mammor hade önskat sig..
Jag kom in vid 18:00 och var då öppen 7 cm, klockan 21:20 så fick jag krystvärkar och 21:24 så var min dotter ute (detta var mitt första barn..)
Jag själv hade lite svårt att ta in saken att det gått så snabbt för att jag förväntade mig att komma in och vara öppen typ 2-3 cm och ligga och plågas i timmar men det blev ju inte så..
Försök att inte ha några förväntningar på hur det ska gå för då kan det bli knasigt i skallen en stund så när du ska föda så försök att konsentrera dig på dig själv och barnet så ska du se att det blir ditt livs bästa upplevelse!
Jag har bara bra minnen från min förlossning men det beror ju på vad du prioriterar i minnet, smärtan eller att du fick ett underbart barn..
Lycka till!
Jag förlöste Molly den 5/3-09. Dom 7 sista dagarna innan förlossningen hade jag fruktansvärd smärta i njurarna och kunde inte ligga ner, vilket gjorde att jag inte sov mer än 4-5 timmar per dygn. Jag åkte upp till sjukhuset pga. smärtan men läkaren skicka hem mig och sa åt mig att äta 2 panodil var 6timma. Tabletterna hjälpte inte så onsdagen den 4/3 åkte jag upp till akuten och blev inlagd på spec. förlossningen. Där fick jag morfin spruta och fick ligga över natten. Klockan 8 på torsdagsmorgonen gick min slempropp och barnmorskan satte ctg, då hade jag 5 minuter mellan värkarna (jag kände ingening, kan bero på att morfinet fortfarande värkade) Klockan 12 fick vi ett rum på normalförlossningen och klockan 13 var jag öppen 6cm, jag hade då fortfarande inga värkar eller sammandragningar, då tog barnmorskan hål på hinnorna så vattnet gick. Vid 15.00 var min värkar inte längre hanteringsbara och jag fick då lustgas. Jag krystade 5-6 gånger och sedan var hon ute vid 16.54.
Förlossningen gick väldigt fort och det kändes bra. Smärtan är obeskrivlig men den är nästan bortglömd nu.. Eftersom att min förlossning gick såpass fort så sprack jag en del fram och bak vilket har varit smärtsamt under toalettbesöken. Jag skulle vilja säga att det är jobbigare efter förlossningen än under den, som tur är så läker vi ju så snabbt. Det var en riktigt fräck upplevelse.
Lycka till! :)
Jag var livrädd inför förlossningen av min dotter (första barnet). Men efter att ha läst Gudrun Abascals "Att föda" känndes det mycket bättre. Hon förklarar varför det gör ont (livmodern jobbar) och vad som händer. Sedan gick vi profylaxkurs, jag gick vattenjympa och ägnade massa tid åt avslappningsövningar och kännde mig väl förberedd.
Och faktiskt, förlossningen gick jättebra, mycket bättre än graviditeten som bara var nio månaders jobbigheter 
Jag öppnade mig väldigt snabbt, från 3 cm till helt öppen på bara 4 timmar, och sedan krystade jag ut dottern på 30 minuter.
Visst, öppningsvärkarna gjorde helvetiskt ont, som mensvärk fast mycket värre, men tack vara TENS, profylaxandning, avslappningsövningar och den fantastiska lustgasen gick det ganska bra att gå igenom det. Krystvärkarna minns jag mest som häftiga för det gick att göra något och det markerade att det snart skulle vara över, och jag började till och med förhandla med barnmorskan om ifall dottern skulle födas före eller efter midnatt. Jag ville att hon skulle födas i december, inte november, och min man har efteråt berättat att bm såg rätt förvånad ut när jag bara fokuserade på vad klockan var, inte om det gjode ont eller inte.
Eftersom jag födde så fort sprack jag lite lite grann frammåt och fick sy fyra stygn, men det var inget som känndes. Och nu när jag väntar barn nummer två känner jag att jag återigen gärna hoppar över just att vara gravid, men jag hoppas så att jag får föda vaginalt igen för det var en så häftig upplevelse. Jag har aldrig kännt mig så stark efteråt, eller tuff. Lycka till, du har en härlig upplevelse framför dig!
bara läst ts..förutom att lustgasen är underbar o att man få träffa bebben i magen..
läs min blogg.