Är det ok att smiska barnet?

Många domstolar har fattat ungefär samma beslut som det lagen ger stöd åt i storbritannien. Det var inte länge sen en domstol i Halmstad eller vad det var friade en man från misshandel sen han gett sin 14-åriga dotter en örfil. I andra ord sa de att hon hade förtjänat det. Det är heller inte första gången detta sker i Sverige på senare år.
Det andra problemet som uppstår är ju att det inte finns något rättsligt skydd mot psykisk misshandel, som flertalet förälder använder sig av. Detta är värre, i mina ögon.

danstina: ??? Har du svarat på min fråga? Jag begriper inte vad du menar. Jag håller ju självklart med dig, men hur menar du att det förklarar varför olika personer fattar olika beslut när de har varit med om samma sak?

Svaret är ju förstås att vi är olika, men jag undrar på vilket sätt, för om man kan lista ut det... och om man kan förmå de som okritiskt accepterar sitt arv att aga, att ändra sig.

Våld föder våld, därför ska vuxna föregå med ett bra uppförande. Hur förklara man för ett barn att det inte är okej att smiska sina vänner när man smiskar barnet?

Sen så finns det ingen andledning att smiska (slå) ett barn varken på fingrarna eller nån annan stans, de fattar inte samanbandet ändå. Innan 5 årsålder kan de inte kopla samman att mamma/pappa smiskade mig för att jag gjorde ... det ända de fattar är att den som ska beskyda och älska mig gjorde mig illa.

Jag har jobbat inom skolan i många år, jag har 5 tonårstjejer här hemma och jag kan lova dig att jag har fått dem att lyda mig och att vara bra människor och de utan att någonsin bestraffa dem fysiskt.

Jag anser att det är lata föräldrar som inte orkar diskutera och som inte orkar ta konfliket som måste ta till våld, det går utmärkt att uppfostra bra människor utan att använda våld mot dem.

abovo, det är ju omöjligt att svara på en sån fråga. Alla människor upplever och bearbetar händelser på olika sätt. Jag är uppvuxen med en alkoholist men har själv inte blivit det. Risken att jag skulle bli alkoholist är högre för mig att få spritproblem och andra sociala problem, men jag har klarat mig ändå. Jag har väl haft tur, kanske för att jag haft många vuxna förebilder som brytt sig om mig. Kanske har jag vissa personlighetsdrag som ger mig stark motståndskraft. Att jag har lätt i skolan och är bra på att skaffa information och hålla mig kritisk har säkert hjälpt. Alltså, det beror på en hel rad faktorer hur en människa reagerar.

Har inte läst annat än TS men NEJ, det är INTE ok att slå barn! Aldrig.

Jag tror det finns ett svar, jag tror det kan handla om förträngning. Och det var därför jag undrade om det fanns någon psykolog som har insikt i ämnet.

nää usch man ska inte slå barn! Min man blev mycket slagen som barn, en gång med en hammare (!) ..alltdå det är ju helt sjukt att slå små barn, det lär de sig inget av mer än att va rädda

Nej, det var egentligen inget svar på din fråga. Mer en reflektion över att de som påstår att "agan inte gjorde dem någon skada och att de därför kan aga sina barn" verkligen HAR blivit skadade. Deras påstående i sig är ju totalt skadat.

Inte menat som ett svar, mer som en vidare reflektion på ditt intressanta inlägg.

danstina: Absolut. Din reflektion fick mig att fundera över om de som har den här inställningen är "mer skadade" än de som inte har den. Men det tror jag inte. Det baserar jag på min egen personliga erfarenhet. Min pappa bestämde sig för att inte slå oss, men han blev alkoholist och utåtagerande aggressiv iaf, så han var skadad och fortsatte skada. Men jag vet att han mindes hur oerhört kränkande det var att straffas med piskan och jag tror att det är där han fattade beslutet att han inte ville att vi skulle uppleva det han upplevde.
Och min man straffar sig själv så som jag ser det, han är också "skadad" men istället för att vara utåtagerande så har han lågt självfötroende och har aldrig vågat satsa på sig själv i sitt liv och det var mycket alkohol under många år, som tur var blev han inte alkoholist. Min man säger också att hans beslut grundar sig på att han minns hur det kändes att utsättas för fysiskt våld när han var liten. Han blev även utsatt för psykisk terror så han är "erfaren" där också, precis som jag

MEN de som använder det i uppfostringssyfte, som gör det för att "det alltid har gjorts så, för att alla gör så och för att man inte känner till alternativen" - det är ju kulturella och nationella skillnader också. Där tror och hoppas jag att information kan göra stor nytta!

above - "Din reflektion fick mig att fundera över om de som har den här inställningen är "mer skadade" än de som inte har den. Men det tror jag inte. Det baserar jag på min egen personliga erfarenhet. "
Men om man fortsätter tänka på din erfarenhet med din pappa så kanske han bara var ett steg på vägen (att minnas och inte göra lika dant) men sedan brast det i nästa steg "hur gör jag nu när jag inte vill slå?" De som inte ens säger sig ha blivit skadade kan ju inte ens bestämma sig för att de vill göra annorlunda.
Ot kanske men hoppas det är ok att tänka högt. det är intressant det här.

kom att tänka på denna artiklen när jag läste här sydsvenskan.se/malmo/article318174.ece

Nej det är inte ok, smisk är till för vuxna i sänghalmen.

”Misshandel är när man slår ihjäl en människa, när det blir märken i ögonen, blod i näsan, tänderna”, säger pappan.

intressant. precis så sa mitt ex varje gång han hade nypt, knuffat, spottat på, strypt, ruskat osv mig.

ladyhammer: *kram*

Man har misslyckats kapitalt i sin uppfostran om man måste slå på eller skrika åt sitt barn. Punkt. Javisst, det är jävligt lätt för mig att säga som ännu inte fostrat några, men det är ändå min bestämda åsikt. Punkt.

En del säger "Jag fick lite smisk när jag växte upp, inte har jag tagit nån skada av det inte." Nähä, vem är du att avgöra om du har tagit skada av det eller inte? Det kan du inte avgöra.

Jag fick hårluggar av min pappa nån gång och han hade också en tendens att kunna höja rösten helt i onödan. Jag VET att det påverkat mig negativt, men det tog ungefär 25 år innan jag kom underfund med det... Jag hatar inte honom för det, men ibland är det rätt skönt att komma till insikt - det ena ger det andra, typ.

Smiska barn är misshandel, ffa psykisk.

Jag tycker det är okej att ge dom smisk när barnen är olydiga inte så att det blir misshandel bara nätt på bar rumpa.

Att säga

att smisk skulle vara samma sak som misshandel (i betydelsen barnaga),

är som att säga

att tala någon lugnt tillrätta och skrik/hot skulle vara samma sak.