Offermentaliteten i samhället

Absolut att det finns offer mentalitet.. Men att det skulle ökat explosionsartat är inget jag märkt av.

Sedan får man ju ta vissa saker i beaktning och olika orsaker bakom. Allt är ju inte svart och vitt.

T ex. kan vi konstatera att tiden då man kunde bli rik på hårt arbete är nästintill utrotad snart. Detta har göra med att miljonärer och folk som ärver sin förmögenhet har ökat markant.  Är bara Tjeckien som ligger före oss. Annars har våra rika  blivit rikare i allt snabbare takt. Samtidigt som klyftorna ökat väldigt fort.  Kan förstå att vissa känner hopplöshet pga av det. 

Är ju mer en sorg att vuxna barn bor hemma. Men kan ju bero på orsaker. Sjukdom, sjukdom i familjen, skulder. Alla har ju inte rika päron heller. Värre är väl dom som inte har något motkrav alls. Är bara hemma, utan kontakt med någon myndighet. Och betalar varken hyra eller mat.  Har inte förstått dessa föräldrar. 

Det är ju hårdare krav idag att hyra, och hyrorna har gått upp ganska mycket. Idag måste du i princip ha en fast heltidstjänst. På min tid var det mycket lättare både med jobb och att få bostad.

Snart har vi en bostadsmarknad som enbart kommer bestå av bostadsrätter. Du måste köpa dig en lägenhet mer eller mindre, om du ska flytta hemifrån.Forskningen visar att allt fler vuxna kommer tvingas bo hemma i allt högre ålder. Det kommer slå just emot dom som saknar ekonomiska incitament. En del har kanske råd med körkort men inte bil. Även det har ju blivit en klassfråga.

Att folk mår allt sämre beror på det samhället vi lever i och den ökade stressen. En annan faktor är sociala medier som bidrar till psykisk ohälsa.  Sverige har enorma problem med skjutningar, våld och sprängningar.

Då är min fråga till er, tycker ni med facit i hand. Att det är så konstigt att folk mår dåligt/beklagar sig. Sverige är  allt annat än välmående.
.

Jag reagerar på ts citat från Wiki. "Människor som drabbas av offermentalitet drabbas lättare av depression"

Jag skulle vilja påstå att det är helt totalt tvärtom!

Människor som har en offermentalitet lider redan säkerligen av depression och har gjort en längre tid och finner inte vägen ur den, och till slut blir de allt mer öppnare med sitt missnöje och då det är svårare att sätta ord på det så blir det väldigt enkelt missriktat i framför allt trådar här på familjeliv.

Man läxar gärna upp de som verkar ha en offermentalitet och drar egna "klyschiga" orsaker till varför personen har en offermentalitet. Ofta sådana som mammas källare, Incel, omogen, lat, curlad osv.

Det växer ut till en mobbningsmentalitet på internet där de som anser sig ha kämpat har rätt att läxa upp andra utan att faktiskt veta någonting om den enskilda personen.

Det underlättar nog inte den som sitter med sin offermentalitet att komma ur sitt negativa mående och problem utan istället flyttar antagligen fokuset till 110% mot hur man blir bemött och man känner sig än mer missförstånd och upprörd och kanske arg.

Man har en bild av att alla har haft ett bra liv då de lever i Sverige. 
Men det är långt ifrån alla som varit något av de klyschiga mobbnings kommentarerna som faktiskt är något av det som skrivs påklistrat av andra online.

Jag tror det handlar om att man har varit med om orättvisa / orättvisor samt kanske man har försökt otroligt mycket att komma från sitt dåliga mående, men inte lyckats eller så vet man inte hur man ska gå till väga på riktigt. O nej, sjukvården har inte lösningen på allt tack vara något piller. Det kan även handla om en känsla av att inte faktiskt kunna påverka sin situation eller så har man kämpat ihjäl sig men möter konstant svåra hinder trots allt.

Jag tror även att det går att sålla ut vilka som faktiskt har varit curlade mot dom som inte har varit det. 

De som har varit curlade har lättare till att gråta än de som inte har varit det, utan de blir lättare förbannade och kanske uppfattas som läskiga online.

 Ber om ursäkt, jag missförstod tråden. Absolut.

En sak jag faktiskt häpnade över är att många unga vuxna tar med sig föräldrar till arbetsintervjuer. Har aldrig hört på maken. 

Min dotter bor hos mig, fast jag kallar det för inneboende. Då hon betalar sin del av hyran för lägenheten och mat och allt annat för sig själv. Räkningar. Jag hade inte haft råd att ha henne eller någon annan gratis. Dotter eller inte.

Hon är 43 år.  Och för några år sedan lyckades hon äntligen få en fast tjänst tack vare en utbildning hon pluggade. Varför bor hon hos mig? Hon har skulder, som hon betalar av. Mycket av dessa skulder beror på att hon var med om en olycka för flera år sedan. Dessa sjuk kostnader blev katastrofala för någon som då arbetade på timmar. Sen har hon halkat efter med annat också som bidragit till dessa skulder. Jag kan tyvärr inte gpni borgen för henne. Och hennes far är oduglig, har ingen möjlighet heller. ( Har inte funnits med i bilden) 

Det är såklart ingenting man drömmer om som förälder. Men vad är alternativet. Att hon blir hemlös och bor på gatan. Inte ens jag kan vara så hjärtlös.  Hon är dock mycket driven och självgående och har haft flera arbeten och arbetat även tidigare. Reste utomlands helt själv för första gången, och har bott i USA med en man när hon var yngre.

Jag berättar detta för att jag vill påvisa lite att alla som tvingats bo hemma i hög ålder. Inte nödvändigtvid är kufar som sover på dagarna och är uppe på nätterna ett.
Hon har bara haft väldigt otur när det kommer till omständigheter och med själva boendet.  Har man skulder är man rökt på bostadsmarknaden. Om man inte har råd att köpa sig en lägenhet eller kunnat få ekonomisk hjälp från annat håll. 

Tycker det är viktigt att ge lite nyans till dessa diskussioner.

Jag reagerar på ts citat från Wiki. "Människor som drabbas av offermentalitet drabbas lättare av depression"

Jag skulle vilja påstå att det är helt totalt tvärtom!

Människor som har en offermentalitet lider redan säkerligen av depression och har gjort en längre tid och finner inte vägen ur den, och till slut blir de allt mer öppnare med sitt missnöje och då det är svårare att sätta ord på det så blir det väldigt enkelt missriktat i framför allt trådar här på familjeliv.

Man läxar gärna upp de som verkar ha en offermentalitet och drar egna "klyschiga" orsaker till varför personen har en offermentalitet. Ofta sådana som mammas källare, Incel, omogen, lat, curlad osv.

Det växer ut till en mobbningsmentalitet på internet där de som anser sig ha kämpat har rätt att läxa upp andra utan att faktiskt veta någonting om den enskilda personen.

Det underlättar nog inte den som sitter med sin offermentalitet att komma ur sitt negativa mående och problem utan istället flyttar antagligen fokuset till 110% mot hur man blir bemött och man känner sig än mer missförstånd och upprörd och kanske arg.

Man har en bild av att alla har haft ett bra liv då de lever i Sverige. 
Men det är långt ifrån alla som varit något av de klyschiga mobbnings kommentarerna som faktiskt är något av det som skrivs påklistrat av andra online.

Jag tror det handlar om att man har varit med om orättvisa / orättvisor samt kanske man har försökt otroligt mycket att komma från sitt dåliga mående, men inte lyckats eller så vet man inte hur man ska gå till väga på riktigt. O nej, sjukvården har inte lösningen på allt tack vara något piller. Det kan även handla om en känsla av att inte faktiskt kunna påverka sin situation eller så har man kämpat ihjäl sig men möter konstant svåra hinder trots allt.

Jag tror även att det går att sålla ut vilka som faktiskt har varit curlade mot dom som inte har varit det. 

De som har varit curlade har lättare till att gråta än de som inte har varit det, utan de blir lättare förbannade och kanske uppfattas som läskiga online.

Jag håller med om att det inte hjälper den som har en offermentalitet att skrika "incel" eller liknande efter dem, men det är välkänt att inlärd hjälplöshet ökar risken för psykisk ohälsa. Och inlärd hjälplöshet kan härstamma från barndomen, även om man inte varit med om trauma så kan överbeskyddande föräldrar som aldrig låtit barnen ta egna initativ eller behandlat minsta lilla misstag som jordens undergång göra att man hamnar i en postion som "offer".

Offermentalitet kan ofta visa sig hos personer som tycker att allt bra de gör var bara tur, eller att de egentligen inte förtjänar något beröm eller uppskattning, medan allt som råkar gå fel var helt och hållet deras eget fel och ytterligare ett "bevis på hur värdelösa de är".

Personer med det personlighetsdraget kommer inte må bättre av att man hånar dem. De kommer snarare ta åt sig och se sig själva som ännu sämre än tidigare. Men det kan krävas tough love för att hjälpa någon ur det här, att stryka med silkesvantar och linda in allt i bomull hjälper inte. Det är en balansgång.

Alltså det är ju en väldigt komplex fråga. Alla föds inte bra förutsättningar. Allt hänger ju på hur man växer upp och mental hälsa. Sedan är väl livet hårt för många. Eller hur menar ts? 

Min dotter bor hos mig, fast jag kallar det för inneboende. Då hon betalar sin del av hyran för lägenheten och mat och allt annat för sig själv. Räkningar. Jag hade inte haft råd att ha henne eller någon annan gratis. Dotter eller inte.

Hon är 43 år.  Och för några år sedan lyckades hon äntligen få en fast tjänst tack vare en utbildning hon pluggade. Varför bor hon hos mig? Hon har skulder, som hon betalar av. Mycket av dessa skulder beror på att hon var med om en olycka för flera år sedan. Dessa sjuk kostnader blev katastrofala för någon som då arbetade på timmar. Sen har hon halkat efter med annat också som bidragit till dessa skulder. Jag kan tyvärr inte gpni borgen för henne. Och hennes far är oduglig, har ingen möjlighet heller. ( Har inte funnits med i bilden) 

Det är såklart ingenting man drömmer om som förälder. Men vad är alternativet. Att hon blir hemlös och bor på gatan. Inte ens jag kan vara så hjärtlös.  Hon är dock mycket driven och självgående och har haft flera arbeten och arbetat även tidigare. Reste utomlands helt själv för första gången, och har bott i USA med en man när hon var yngre.

Jag berättar detta för att jag vill påvisa lite att alla som tvingats bo hemma i hög ålder. Inte nödvändigtvid är kufar som sover på dagarna och är uppe på nätterna ett.
Hon har bara haft väldigt otur när det kommer till omständigheter och med själva boendet.  Har man skulder är man rökt på bostadsmarknaden. Om man inte har råd att köpa sig en lägenhet eller kunnat få ekonomisk hjälp från annat håll. 

Tycker det är viktigt att ge lite nyans till dessa diskussioner.