Betala för bonusbarn

Håller med om detta. Bortsett från ditt "PS"/meningen i det sista stycket, då jag INTE önskar nån annan en "sur-gris" till make. Det tycker jag var barnsligt och onödigt skrivet. Det går bra att framföra saklig kritik och vara lite raljant utan att ta till tramsiga fulknep, enligt min åsikt. Jag hoppas att personen du svarade lever ett gott liv och mår bra med sin familj eller den/de hen vill leva med. Bara så det inte uppstår några missförstånd här. I övrigt håller jag med dig. 

Jag tycker att TS kan betala hälften av vad en stuga för två hade kostat och särbon kan betala de extra kostnader det medför med större stuga. Själv hade jag nog betalat hälften för att jag vill och brukar göra det i såna situationer men jag tycker inte att man är skyldig att göra det.

Bensin/resa tycker jag att de kan dela på (om de inte åker tåg eller måste hyra större bil eller nåt så kostnaden ökar på grund av barn).

När det gäller liftkort, hyra skidor, äta på restaurang och liknande utgifter tycker jag att TS kan betala för sig och särbon för sig och sina barn. Om TS vill kan hon bjuda dem på restaurang nån kväll eller på fika i våffelstugan, som en trevlig fest. Kanske kan hon bjuda med barnen på nån rolig utflykt. Om hon vill och har råd.

När det gäller maten de ska handla och laga i stugan tycker jag att de kan betala hälften var, om inte särbon själv tar initiativ till att betala mer. Det handlar om en vecka och jag tycker att det är snålt att hålla på och räkna ut vem som äter vad. Hade jag själv haft barn hade jag betalat all mat för att inte riskera att nån känner sig utnyttjad. Som bonusmamma har jag betalat hälften eller allt (för maten) i såna situationer - för att jag vill. Samma sak när jag rest med vänner som har barn.

Det hade varit en annan sak om den ena var miljonär och den andra levde på existensminimum. Men då antar jag att det hade stått nåt om det i TS. 

Jag har alltid gillat att hänga med mina bonusbarn ('de är stora nu) och jag har inte haft nåt emot att betala saker åt dem, tvärtom, det har varit roligt att få lägga pengar på så härliga och goa ungar. De är inget bihang eller nåt nödvändigt ont utan egna fantastiska individer. Men min kille har inte heller krävt eller förväntat sig att jag ska varken ta hand om eller försörja hans barn (i så fall hade han nog valt en annan flickvän...).  Det har alltid vsrit helt frivilligt från min sida.

Jag har alltid varit väldigt rädd för att nån ska tycka att jag '"snyltar" på nån annan. Så för mig har det alltid varit extremt viktigt att alltid "göra rätt för mig" och aldrig behöva känna mig beroende av nån annan. Den osäkerheten hos mig har nog präglat hur jag ser på ekonomi i en relation. Jag betalar liksom hellre för mycket än för lite. Att känna att jag "gjort rätt för mig" och känna mig självständig är värt mer än pengar för mig.

För mig är det också otroligt viktigt att uppfattas som generös och givmild så därför är det värt mycket att få bjuda andra på saker för att liksom göra det tydligt att jag "minsann inte är snål". Jag mår liksom bättre själv då. Så det är nog egentligen mest för min egen skull som jag vill vara generös. Vad som är "rätt" och "fel" kommer liksom i andra hand för mig. Med det sagt så kan jag hålla med TS i sak. Rent logiskt och förnuftsmässigt tycker jag att hon har rätt. Det är inte antingen eller. 

PS. Enda jag skulle ifrågasätta är konectet 25% eller 1/4... Beror såklart på hur stora barnen är, men vi har alltid räknat barnen som en halv :) Så jag har betalat en tredjedel när vi ska dela något emellan oss! 

I min värld resonerar du inte som mig/oss. I vår familj har vi alltid behandlat alla barnen precis lika - innan gemensamma barn, innan samboliv... Alla tänker olika där. Jag är oerhört tacksam att min man aldrig gjort skillnad då jag förstår genom trådar här att bonusbarn särbehandlas i familjer 

Vara givmild som bonusmamma för att man vill det är en sak, att som biopappa ha mage att föreslå att bonusmamman ska betala för hans barn en helt annan.

Jag tycker att TS kan betala hälften av vad en stuga för två hade kostat och särbon kan betala de extra kostnader det medför med större stuga. Själv hade jag nog betalat hälften för att jag vill och brukar göra det i såna situationer men jag tycker inte att man är skyldig att göra det.

Bensin/resa tycker jag att de kan dela på (om de inte åker tåg eller måste hyra större bil eller nåt så kostnaden ökar på grund av barn).

När det gäller liftkort, hyra skidor, äta på restaurang och liknande utgifter tycker jag att TS kan betala för sig och särbon för sig och sina barn. Om TS vill kan hon bjuda dem på restaurang nån kväll eller på fika i våffelstugan, som en trevlig fest. Kanske kan hon bjuda med barnen på nån rolig utflykt. Om hon vill och har råd.

Jag har alltid gillat att hänga med mina bonusbarn ('de är stora nu) och jag har inte haft nåt emot att betala saker åt dem, tvärtom, det har varit roligt att få lägga pengar på så härliga och goa ungar. De är inget bihang eller nåt nödvändigt ont utan egna fantastiska individer. Men min kille har inte heller krävt eller förväntat sig att jag ska varken ta hand om eller försörja hans barn (i så fall hade han nog valt en annan flickvän...).  Det har alltid valfritt helt frivilligt från min sida.

Det var exakt det jag skrev (klippte ut valda stycken så det blir tydligare) i texten nedan:

Självklart är det föräldrarnas ansvar

Snacka om att blanda ihop saker... KÄNSLAN man har för sina bonusbarn, och att ta hand om dem, är ju knappast kopplat till realla kostnader för barnet. Det är väl föräldrarnas sak att faktiskt betala för sina barn, eller vad inbillar du dig? Vadå, ska vi bonusmammor betala underhåll till biomammorna också, för att "bevisa" att vi bryr oss?

Min make tjänar mera än vad jag gör, och vi är överens om att han betalar konkreta kostnader för sina barn, typ flygbiljetter. Vi köper mat och betalar restaurangbesök via vårat "gemensamma konto" dit han betalar lite mer (eftersom han tjänar mera OCH har två barn varannan vecka hos oss).

Hotell/stugor osv har vi faktsikt ofta tagit på gemensamma kontot också, men det har kompensaerats typ genom att han betalat alla fyra flygbiljetter, t.ex.  Och julklappar har ofta gått från mitt konto, eftersom jag har mitt bankkonto enkelt inlagt i mobilen (shoppat online). 

Så det är iten svart/vitt (iaf när man bor ihop) - men min make har ALDRIG KRÄVT att jag ska betala för hans barn! Jag visar kärlek på andra sätt!



PS. Enda jag skulle ifrågasätta är konectet 25% eller 1/4... Beror såklart på hur stora barnen är, men vi har alltid räknat barnen som en halv :) Så jag har betalat en tredjedel när vi ska dela något emellan oss! 

Såklart inte. Men jag tänker att det kan vara så i TS fall. Det är väl ändå TS situation som tråden handlar om? 
 

Absolut löjligaste inlägg jag någonsin läst på FL!! Vem i den här tråden har pratat om bonusbarn som ohyra eller problem, förutom du själv?

Betala för att umgås med? Varför skulle man vilja betala för att umgås med någon överhuvudtaget? TS tycker ju bara att pappan ska betala för sina barn, och vad är det som är konstigt med det?? Det har ju ingenting med barnen själva att göra, utan bara konceptet: att man betalar för sin del. 

Om hon hade åkt på semester med en vänninna, som ville ha med sina två barn (eller betala extra för att få ha hunden med sig, whatever), hur hade du svarat TS då? Att självklart delar man 50/50? Kan du på någon nivå förstå att en reaktion skulle vara att "nej, men nu är ni ju tre personer och jag bara en? Då vill jag nog itne betala 50%..." - UTAN att någon enda männsika skulle föreslå att TS då skulle vara barn (eller hund) hatare!

PS: Hoppas din make är en riktig sur-gris!

Varför hoppas du att min man är sur för att jag tycker att folk har en tråkig ton när de pratar om bonusbarn? 

Jag skriver om tonen i tråden, inte om TS som har en rimlig fråga. När folk i tråden skriver att en bonusföräldrar som ska umgås med barnen är som obetald arbetskraft så antyder de att alternativet skulle vara att bonusföräldern får betalt väl? Eller vad menas? Att de inte ska bygga en relation med barnen?

Jag tycker att det är en småaktig inställning. Kostnader är en sak men en snål attityd något annat, jag tycker att delar man livet med någon så delar man familj.