Vad gör min 13-åriga dotter ute på kvällarna?

Då kanske det är nån hon ville träffa (eller få en skymt av) när den/de är på väg hem från träning eller fritidsgård? Nån snygg kille/tjej som hon är förtjust i på avstånd. Eller tjejer i hennes skolklass som kanske pratar med henne om de "råkar ses och ska åt samma håll". Kanske bjuder hon nån på godis i kiosken för att få "vara med" en liten stund. Kanske står hon bredvid några som röker. Eller står vid busshållplatsen och låtsas vänta på en annan buss/åker några stationer med bussen och låtsas vara på väg nånstans. I den åldern kan det vara värt mycket att få prata några ord med nån, om så bara i några minuter. 

Nyfiken fråga som jag ändå tänker har viss relevans: Hur kommer det sig att du har koll på exakt vilka tider fritidsgården stänger olika dagar? Trots att din dotter, om jag förstår dig rätt, aldrig går dit? Jag antar att du har kontakt med andra tonårsföräldrar? I så fall kanske de vet nåt om vad din dotter kan tänkas ha för sig? (Nej, jag menar inte att man ska leka detektiv men man kan ju fråga lite allmänt, typ "Är din dotter också ute och promenerar mycket på kvällarna? Hur gör ni med komma-hem-tider nu när det är mörkt?" eller liknande.) Eller så har du fler barn och då kanske de har sett till din dotter eller vet nåt. 

Medhåller.

Man kan inte skydda sina barn mot allt som kan tänkas innebära en risk, för då måste man skydda dem mot livet självt.

Jag tycker att TS ska vara helt uppriktig mot dottern. Det innebär att TS själv först måste förstå sin egen oro och vad den beror på.

Jag hade också undrat och oroat mig, främst över att mobilen lämnas hemma och att dottern går så pass regelbundet.

Det är inte farligt att visa sina barn att man är en människa av kött och blod, som kan oroa sig även om där inte skulle finnas skäl till oro.

TS, säg "jag är orolig för vad som händer på dina kvällspromenader. Jag vill att du tar med mobilen så att jag kan veta var du är och så att du kan ringa om någonting händer."

Spionera på andra människor är en säker väg till krossat förtroende däremot.

Håller med dig här. Jag tycker absolut att man kan och ska visa oro och omsorg, och uttrycka vad man tror, tänker och har för farhågor. Det är inte det som är problemet, utan att därifrån gå till att begränsa och kontrollera ungdomarna så att de inte kan få göra helt vanliga saker som att gå en promenad eller vara utomhus när det är mörkt.

Och har man en god relation med sitt barn så finns det utrymme att både uttrycka oro och omsorg, och låta barnet ha normalt livsutrymme. 

Jag oroar mig hela tiden för mina barn, även min vuxna (i alla fall på pappret) son som är på väg att flytta hemifrån. Det innebär inte att jag har rätt att begränsa hans liv eller kontrollera vad han gör. Däremot visar jag omsorg och omtanke som till viss del kan ta sig uttryck i oro. 

Jag hade inte litat ett dugg på det svaret. Om man ändå ska ut och bara gå kan man ju lika gärna ta med sig en hund. Vad är vitsen att gå själv utan hund liksom. Hon ljuger garanterat.

Vem är du att bestämma om "man lika gärna kan ta med sig en hund"? Man kan såklart gå promenad utan hunden, och vilja gå utan att ta hand om hundens behov av nosa, kissa etc. 

Som hundägare själv så tror jag faktiskt att få personer gärna promenerar utan hund iom att man går så mycket ändå, och det känns onödigt att gå själv utan hund.
Eftersom flickan inte tar med mobil och kommer med avvikande svar så skulle jag faktiskt inte lita på att allt stod rätt till.

Det är ju sant att det finns olika ätstörningar.

Matbutiken, den närmaste, stänger kl 21. hemifrån mig tar det ca 20 minuter att gå dit. Pappan bor mitt emot. Men då hon inte tar med sig mobilen, där även hennes bankkort ligger, så är köpa godis inte troligt de flesta dagar. 

Vi äter middag runt kl 18. Vi sitter gärna en stund och pratar då. Runt 18.30 går hon ut i vardagsrummet och har tvn på och antingen tittar på något, spelar en stund eller har tvn på i bakgrunden och läser eller pysslar medan jag diskar. Hon stänger i princip aldrig in sig, om jag till exempel har en vännina hemma så kan hon lägga sig på sin säng oxh läsa men då stänger hon inte dörren. 

Hon går inte ut sminkad eller fixad och uppklädd. Samma oftast jeans och collage-typ eller stickade tröja som i skolan, Vinterjacka och kängor. Hon är inte svettig när hon kommer hem så jag tvivlar på att hon springer. Gå är också motion. 

När hon kommer hem igen gör hon sig i ordning för att gå och lägga sig, kan sitta en stund i soffan, och sen går hon och lägger sig vid 22.

Angående mobilen, som jag sa innan så dels använder hon inte den mycket över huvud taget, och sen så kan både jag och pappan påminna henne om att ta med den till exempel till skolan, och den kommer till hallen och sen ligger den på hallbordet eller trappan till övervåningen eller något ändå.

Angående mörkret, som en del har skrivit om, vi bor ganska högt upp i landet. Idag går solen upp efter skolan börjar och ner innan hon slutar.

Jag har koll på fritidsgården för att hon var nyfiken och ville gå dit några gånger förra året/årskursen. De välkomnar ungarna från år 6.

Så tycker du. Inte säkert att TS dotter tycker så eller ser sig som hundägare. 

Vitsen, särskilt för ett barn/ungdom som inte valt själv att skaffa hund, är väl att slippa vara ansvarig för hunden? Särskilt som hon redan gör så mycket med hunden/hundarna.